Riddarnas Valletta

Johanniterna högg ut sin praktfulla fästningsstad ur Maltas berggrund och anlade katedraler, palats – och tortyrkällare. Här är tio sevärdheter du inte får missa.

Johanniterna högg ut sin praktfulla fästningsstad ur Maltas berggrund och anlade katedraler, palats – och tortyrkällare. Här är tio sevärdheter du inte får missa.

Shutterstock

I flera hundra år var Malta en liten fattig ö mitt ute i Medelhavet – den sista utposten under Spaniens krona. Ön var så karg att invånarna inte kunde livnära sig på jorden.

De måste förlita sig på att få hjälp med livsmedelsförsörjningen från Sicilien. Men det värsta med ölivet var de arabiska pirater som ständigt angrep ön och förde bort öborna som slavar.

Allt detta till trots var malteserna i upprorsstämning då den spanske kungen Karl I skänkte ön till Johanniter­orden år 1530. De kristna krigarmunkarna hade blivit hemlösa sedan osmanerna erövrat deras hemö Rhodos år 1522.

Riddarna hann knappt gå i land på Malta förrän öns adel fråntogs all makt och huvudstaden Mdina övergavs. Minsta antydan till revolt slogs ned och upprorsmakare sändes till galärerna som roddare.

Osmanerna stormar ön

Under åren som följde byggde johanniterna flera försvarsverk för att skydda sig mot det osmanska angrepp som alla anade skulle komma: Sultan Süleyman accepterade inte riddarnas ständiga sjöröveri mot muslimska handelsfartyg i Medelhavet.

I maj 1565 hände det. Sultanens armada om 190 skepp och 28 000 soldater kastade ankar utanför ön. Inne på land fanns bara 500 riddare och hjälptrupper om 4 500 man.

Malta är en torr och karg klippö, som inte är naturligt fruktbar.

©

TIDSLINJE: Malta fick nytt liv

Malta var en fattig avkrok under spanskt herravälde innan riddarna kom till ön.

1080

Johannitermunkar hjälper pilgrimer i Heliga landet.

1099

Katolska kyrkan organiserar det första korståget. Munkarna bildar en militär orden.

1200-talet

Européerna drivs ut ur Heliga landet. Johanniterna slår sig ned på Cypern, och senare på Rhodos.

1500-talet

Reformationen kostar orden stora markegendomar i England och Tyskland. År 1522 erövrar osmanerna Rhodos, vilket gör riddarna hemlösa.

1530

Spaniens kung Karl I hyr ut Malta till johanniterna. De tycker att ön är karg och hopplös, men de har inga alternativ.

1565

Osmanerna belägrar ön men lyckas aldrig erövra den. Efter segern uppfattas riddarna som ett skydd mot islam.

1798

Napoleon erövrar ön men tvingas lämna den till britterna efter två års gerillakrig. Riddarna får en tillfällig fristad i Ryssland.

1974

Malta blir självständigt från britterna. Turism blir öns främsta inkomstkälla.

Under månaderna där­efter drog belägrarna åt snaran kring ön. Fortet St. Elmo sköts sönder och därmed var inloppet till riddarnas hamn öpp­en. Malta var i praktiken dödsdömt när Sicilien äntligen kom till undsättning och osmanerna flydde.

Riddarnas ledare, stormästaren Jean de la Valette, var rädd att osmanerna skulle återvända. Han behövde starkare försvarsverk och lade grunden till Maltas väl befästa huvudstad, Valletta.

Under riddarnas regim blev Malta så småningom en rik handelsplats. Och även om riddarna drevs bort år 1798 präglas staden fortfarande av deras insatser. Den intakta stadsmuren, forten och riddarnas olika palats finns kvar och välkomnar i dag många nyfikna turister.

Den 11 september 1565 gav osmanerna upp och hela Malta jublade. Striderna hade kostat 2 500 kristna och 10 000 osmaner livet.

© RMN-Grand Palais/Gérard Blot

Tio stora sevärdheter i Valetta:

1. CAFÉ LA VALETTE

Adress: Republic Street 295.

Krigshjälte grundar den nya huvudstaden

Riddarna hade framför allt sin viljestarke ledare, stormästaren Jean de la Valette, att tacka för segern över osmanerna år 1565. Utan hans ihärdighet, överblick och mod hade johanniterna utplånats under belägringen.

Valette kom från en adelsätt i Provence och kom till riddarorden när han var ung. År 1522 hade han upplevt det bittra nederlaget mot osmanerna, som resulterade i att riddarna tvingades lämna Rhodos. Under åtta år därefter förde de en kringflackande tillvaro som hemlösa, tills den spanske kungen erbjöd dem Malta.

Jean de la Valette är fortfarande öns store hjälte. Han hyllas bl.a. i kaféet på Republic Street. I handen har han ritningen för Valletta.

© Torsten Weper/Shutterstock

Under Jean de la Valettes tid vid makten (1557–68) fick ön sitt rykte som ”kristendomens bålverk mot islam”. Unga män från hela Europa kom för att delta i kampen. Även familjerna gynnades av att en son blev riddare – det gav anseende och värdefulla kontakter med utlandet.

Än i dag hyllas Valette med mängder av statyer på ön – bland annat i kaféet på Republic Street, som är beläget i ett hus från riddartiden.

2. STADSPLANEN

Adress: St.Andrew Bastion, St. Mark Street.

Vallettas stadsplan liknar Manhattans – men är hela 250 år äldre.

© Matthäus Merian

Europas modernaste stad

Segern över osmanerna år 1565 ledde till att tacksamma europeiska kungahus donerade enorma summor till riddarnas nya byggprojekt.

På några veckor tog den italienske arkitekten Laparelli fram ritningar till en ny huvudstad med raka gator – till skillnad från medeltidens krokiga gränder.

Med de raka linjerna kunde den svalkande sjö­brisen blåsa rakt igenom staden. Valette tog första spadtaget år 1566.

Befästa murar längs hela kusten skyddade staden.

Fortet St. Elmo byggdes ut i stor stil.

Johanneskatedralen byggdes till Johannes Döparens ära.

3. KATEDRALEN

Adress: St. John’s Co-Cathedral, Republic Street.

Domkyrkan strålar av guld

Stadens främsta byggnad är Johanneskatedralen. Här hedrade riddarna Johannes Döparen och begravde sina förnämsta bröder.

Golvet består av 375 färggranna gravstenar, och stormästarna är begravda i de överdådiga gravkoren.

När katedralen byggdes var den mycket spartanskt inredd, men när barockstilen kom till Malta dekorerade riddarna katedralen med religiösa målningar, guld och andra utsmyckningar.

I synnerhet den italienske målaren och ordensbrodern Mattia Preti har satt sin prägel på domkyrkan. Lägg märke till stormästarnas gravar som vittnar om kampen mot osmanerna; på flera av gravarna finns högar av erövrade vapen.

4. PALATSET

Adress: Grandmasters Palace,
Palace Square.

Riddarnas ledare bodde i ett palats

Johanniternas ledare – stormästaren – valdes på livstid och regerade från sitt palats mitt i staden.

Stormästaren fick kalla sig för prins men till skillnad från alla andra härskare var stormästaren munk och hade avlagt kyskhetslöfte – han fick inga söner som kunde ärva det lilla riket och föra släkten vidare.

I dag fungerar palatset som representationsvåning och museum.

© Torsten Weper

I stället försökte stormästarna att åstad­komma varaktiga minnesmärken medan de levde. Det var vanligt att de bjöd in stora konstnärer till ön eller grundade nya byar.

Men först och främst skulle stormästaren trygga ordens överlevnad – och det innebar i praktiken att skaffa pengar.

Överallt i det överdådiga palatset finns målningar och bildvävnader som vittnar om hur det gick till: Sedan de fördrivits ur Heliga landet hade krigarmunkarna gått över till sjöfart.

Riddarna kallade sina angrepp på sjöfarande muslimer för heligt krig. I själva verket var det sjöröveri.

© RMN-Grand Palais/Franck Raux

I Valletta fanns en ansenlig flotta som angrep osmanska handels­fartyg i nålsticksangrepp. Skeppen plundrades och besättningsmännen togs som slavar.

Johanniterna betraktade överfallen som heligt krig mot muslimerna. I praktiken var det rent sjöröveri. Överfallen upphörde inte förrän på 1700-talet.

5. TYGHUSET

Adress: Palace Armoury, Grandmasters Palace.

Napoleon stal vapensamling

Inne i stormästarens palats finns även riddarnas imponerande vapensamling – från korstågens ringbrynjor och armborst till 1700-talets rustningar och skjut­vapen.

Samlingen har varit betydligt större, men efter Napoleons landstigning på ön år 1798 plundrades den av de franska soldaterna.

Stölderna ledde till ett uppror på Malta, och fransmännen tvingades förskansa sig bakom Vallettas murar i två år.

En audioguide berättar detaljerat om vapnen och rustningarna.

© Torsten Weper

6. PRIVATBOSTADEN

Adress: Casa Rocca Piccola, Republic Street 74.

Öppet hus hos ämbetsmannen

För nästan 500 år sedan kom Cosimo de Piro till Malta med johanniterna. Piro var en duglig tjänsteman och fick höga poster inom orden. Som civilanställd fick han bilda familj och han behövde inte bo på något av härbärgena.

I dag har Piros ättlingar gjort hans palä på Republic Street till en turistattraktion med guidade turer bland konst, prydnads­saker och andra föremål ur 500 års släkthistoria.

På en vägg hänger t.ex. ett porträtt av en slav. Han är en namnlös representant för de tusentals muslimer som slet ut sig vid galärernas åror eller i de stenbrott som levererade byggmaterial till Maltas många befästningsverk.

Ingen minns slavens namn, men porträttet har fått en hedersplats.

© Torsten Weper

7. EN HEMLIG GÅNG

Adress: St. Christopherstreet 141.

Tunnel till palatset

Inte långt från Casa Rocca Piccola ligger ett annat palä med särskilda spår från riddartiden: En av husets forna ägare lät nämligen hugga ut en hemlig gång till stormästarens palats.

Det finns många hemligheter under Valletta.

© Torsten Weper

Ingången finns i källaren under The German-­Maltese Circle – en vänförening mellan de båda länderna, som bl.a. driver ett mysigt kafé.

8. SJUKHUSET

Adress: Sacra Infermeria, Mediterranean Street.

De sjuka åt på silvertallrikar

Johanniterorden grundades som en välgörenhetsorden som tog hand om sjuka pilgrimer i Heliga landet. Trots att riddarna tvingades flytta fortsatte de att ta sin uppgift som vårdare på största allvar.

I Valletta byggde de ett enormt sjukhus med plats för 800 patienter, som fick bästa tänkbara vård. De båda patientsalarna är 155 meter långa.

Riddarna skulle arbeta vid sjukhuset en dag i veckan. Då tog de av sig alla gradbeteckningar och var bara ”vårdande bröder”. De mest ambitiösa skickades till Frankrike för att studera kirurgi.

Johanniterna hade sjukvården i åtanke när de utformade och inredde sjukhuset.

© Torsten Weper

Massor med utrymme

Riddarnas sjukhus hade plats för 800 patienter.

© Daniel Cilia

Svala salar

Med en takhöjd på 11 meter blev det svalt och skönt i patientsalarna.

© Torsten Weper

Filtar angav sjukdom

Täckets färg visade läkaren vilken sjukdom patienten led av.

Bakterier var ett okänt begrepp för johanniterna men de hade märkt att fler patienter överlevde om hygienen vad god. Därför byttes sängkläderna varje dag och maten serverades på silvertallrikar som var lätta att hålla rena.

Maten åts med sked; riddarna vågade inte ge sina patienter kniv och gaffel. Det fanns sjuka från många olika länder och det hände ofta att de blev ovänner. Även bland riddarnas åtta nationaliteter uppstod slagsmål lite då och då.

9. TEATERN

Adress: Manoel Theatre, 115 Triq it-Teatru l-Antik.

Riddarna tittade på damer

År 1731 lät stormästaren Antonio Manoel skapa ett bestående minnesmärke över sig själv: en teater. Underhållningen var tydligen så trevlig att inte ens de kyska riddarna kunde hålla sig borta.

Via hemliga, underjordiska gångar kunde de obemärkt ta sig in i teatern. Den första stolsraden nedanför scenen hade särskilt höga ryggstöd, så att ingen skulle kunna se de syndiga och nöjeslystna riddarna.

Stormästaren Antonio Manoels charmiga lilla teater i Valletta används än i dag.

© Manoel Theatre & Torsten Weper

Teatern kom att bli ett exempel på det successiva moraliska förfall som riddarna upplevt ända sedan 1600-talet.

Deras strikta celibat utmanades av vin, kvinnor och skörlevnad – från år 1768 blev det till och med tillåtet med aktriser på scenen. Bara 30 år senare tvingades riddarna kapitulera för kejsar Napoleon, som erövrade ön på en enda dag utan att ett enda skott avlossades.

10. TORTYRKÄLLAREN

Inkvisitor fyllde palatsets källare med skrik

Riddarnas första huvudstad, Birgu, ligger några hundra meter från Valletta på andra sidan viken. Birgu grundades när riddarna övergav den ursprungliga huvudstaden Mdina mitt på ön.

Birgu med sina krokiga gator och sin lugna miljö var Maltas huvudstad i mer än 30 år.

© Torsten Weper

Men den nya staden var svår att försvara, och övergavs. Senare blev den hemvist för påvens utsände inkvisitor som över­vakade moralen på ön.

Hans palats och tortyr­källare är i dag öppna för turister. Besök även fortet St. Angelo och marin­museet. Birgu nås snabbast med en ”shuttlebåt” som avgår varje halvtimme.

STADSKARTA

Här hittar du de tio sevärdheterna: