På 800- och 900-talet stod floden Dnepr ofta i centrum för praktfulla skådespel. Smala långskepp gled fram på den breda floden och passerade vikingastaden Kiev.
Lastade med varor som skinn, honung och valrossbetar – eller med krigare gömda bakom färgsprakande sköldar – var fartygen på väg mot inkomstbringande marknader och lukrativa äventyr.
År 882 grundade vikingarna det mäktiga Kievrus, vars namn kom av en gammal beteckning för svenska vikingar, ruotsi (roddare).
Riket bestod i nästan fyrahundra år, och under sin storhetstid omfattade det delar av nuvarande Ryssland, Ukraina och Vitryssland. I huvudstaden Kiev finns fortfarande minnen från tiden då vikingarna kontrollerade ett världsrike.
När vikingarna kom beboddes Kiev redan av slaviska stammar. Bebyggelsen utgjordes då av glest spridda hus. Placeringen, nära floderna Dneprs och Desnas sammanflöde, drog emellertid till sig många handelsmän.
Bland dem fanns vikingar, som från 700-talet sökte sig dit för att byta varor som honung, skinn och tenn mot siden, kryddor, vin och silver.