Sent på kvällen den 9 januari år 49 före Kristus lämnade den romerske generalen Julius Caesar sitt högkvarter i Ravenna i det som i dag är norra Italien.
I en vagn rekvirerad från det lokala bageriet åkte han genom mörkret för att ansluta sig till sin armé, som väntade söder om staden.
Morgonen därpå korsade styrkan floden Rubicon, som utgjorde gränsen till dåtidens Italien. Därmed inledde Caesar det fälttåg som skulle ge honom makten i Rom och diktators titel.
Caesars bedrift, nedskriven av diktaren Suetonius cirka etthundrafemtio år senare, skrev in Ravenna i den romerska historien för första gången.
Det skulle inte bli den sista. Staden skulle under de följande femhundra åren vara olösligt förknippad med det romerska rikets öde.
Ravenna hade dessförinnan varit en tämligen oansenlig plats. Staden hamnade under romersk kontroll redan år 191 före Kristus, men utgjordes på Caesars tid fortfarande mestadels av trähus byggda på pålar i den sanka jorden.
Staden låg då i en lagun ända ute vid havet. Fukten gjorde att området kryllade av flugor, grodor och andra kryp, klagade den romerske diktaren Martialis.