Tio dagar om året ställs Venedig på ända. Från morgon till kväll kryllar gatorna av människor, och genom stadens kanaler flyter utsmyckade gondoler.
På kvällen börjar magin på allvar – då inleds dansen på Venedigs många maskeradbaler.
Harlekin och Colombina, maskerade män och vackra kvinnor, som döljer sig bakom fjäderprydda halvmasker, alla virvlar de runt i stadens pampiga salar.
Vem som döljer sig bakom maskerna är det ingen som vet. Under karnevalen kan alla vara precis vem eller hur de vill.
Karnevalen har emellertid inte alltid handlat om fest och maskeradbaler. Enligt traditionen berodde den första festen på ett krig.
Venedig besegrade 1162 den mäktige patriarken av Aquileia, Ulrico di Treven, som var allierad med det väldiga Tysk-romerska riket. Under segerfesten slaktade invånarna tolv grisar och en tjur.
Rika kvinnor skulle bära mask
Slakten skulle bli en fast del av karnevalsfesten, som Venedigs medborgare varje år under de följande århundradena höll för att hylla segern.
Firandet ägde rum strax före den katolska fastan, och invånarna frossade i mat och dryck – bland annat de slaktade djuren.
De roade sig även med sexuella eskapader, något som skulle vara förbjudet under de följande dagarnas avhållsamhet.
Venedig hade råd att festa. Stadsstaten tjänade under renässansen enorma summor på handeln mellan Europa och Levanten, och stadens mäktiga flotta kontrollerade stora delar av Adriatiska havets kust.
Befolkningen var hierarkiskt indelad, och hårda lagar dikterade hur de enskilda samhällsgrupperna fick klä sig.
Adelns kvinnor bar fina och dyra kläder, men fick inte visa sig offentligt. Gick kvinnorna på teatern skulle de dölja ansiktet bakom en halvmask.
Prostituerade fick å andra sidan inte lov att bära mask. Under karnevalen fick dock alla klä sig som de ville. Ingen kunde då se skillnad på rik och fattig, man eller kvinna.
Skämt, trams och upptåg var en del av festen. Till exempel var det tradition att man kastade ägg på varandra.
”Somliga hade med sig korgar med äggskal. En del ägg innehöll rosenvatten. Andra var fyllda med bläck”, berättade britten Philip Skippon, som 1665 besökte Venedig.