A. Müller/Bruun Rasmussen, lot ​112/Wikipedia
Prag kristendom bro

Här mördade de kristna varandra

Karlsbron i Prag är i dag ett favoritmål för turister som vill uppleva en romantisk stämning. Under sin 650 år långa historia har stenbron över Vltava (Moldau) dock spelat en avgörande roll i några av Europas blodigaste religiösa massakrer.

Prästen Jan av Pomuk låg nedslagen och blodig på Karlsbrons kalla sten. Under bron flöt floden Vltava stilla. Inte ett ord hade kungens soldater fått ur den lemlästade prästen.

Det som drottningen hade avslöjat om sina eventuella älskare när hon hade avlagt bikt stannade mellan honom och drottningen. Tystnadsplikten var helig för katolska präster, till och med inför kungen.

Soldaterna knöt en säck full med tunga stenar runt hans vrister. Repet skar in i huden när de lyfte honom och kastade honom i floden.

För eftervärlden blev Pomuk känd som Johannes av Nepomuk – prästen som sa nej (”ne” på tjeckiska).

Dagen för mordet var den 20 maj i Herrens år 1393, berättar jesuitmunken Jirí Plachý, som skrev historien om Nepomuk.

Dråpet på den katolske prästen blev det första i en lång rad mord som kom att prägla Karlsbrons 650 år långa historia.

Bron byggdes av ägg

Uppförandet av Karlsbron, där Nepomuk mördades, inleddes av kejsar Karl IV i mitten av 1300-talet.

Några år dessförinnan hade en annan stenbro över floden rasat när Vltava svämmade över sina bräddar. Kejsaren krävde därför att den nya bron skulle klara till och med de kraftigaste översvämningar.

Enligt legenden lades grundstenen för bron år 1357 på den nionde månadens sjunde dag klockan 05.31. Anledningen var att sifferföljden 135797531 ansågs lyckobringande.

För att göra bron extra hållbar blandande arbetarna enligt en annan legend ägg i det murbruk som skulle binda brons många tusen ton sandsten.

Slutresultatet blev en 505 meter lång och tio meter bred bro som bars upp av 16 bågar.

Två stora torn avslutar bron på varje sida av floden. Brotornet i väster är den sista kvarlevan av den tidigare stenbron. Det pampiga gotiska tornet i öster byggdes av tjeckerna på 1400-talet.

Religionens slagfält

Något mer än 200 år senare skulle Karlsbrons gotiska torn spela en makaber roll i ett av Europas blodigaste religionskrig: trettioåriga kriget.

Kriget bröt ut år 1618 när kung Ferdinand II av Habsburg ärvde Tjeckien som på den tiden hette Böhmen. Ferdinand var fanatisk katolik och försökte snart tvinga Tjeckiens protestanter att konvertera.

Landets furstar gjorde uppror och tog makten. När de en kort tid senare hörde att Ferdinand höll på att värva en stor katolsk legoarmé för att slå ner upproret, sökte de hjälp av andra protestantiska länder i Europa – men för­gäves.

Ferdinand invaderade Tjeckien år 1620 utan att någon stoppade honom. Mot kungens katolska trupper stod en styrka på 20.000 tjecker.

Slaget, som ägde rum strax utanför Prag, slutade med ett förkrossande nederlag för protestanterna.

Efter segern lät Ferdinand halshugga upprorets 27 adliga ledare och hängde därefter upp deras huvuden på Karlsbrons gotiska torn.

Pomuklegenden var lögn

Slakten av tjeckerna blev startskottet för trettioåriga kriget. Överallt i Europa mördade protestanter och katoliker varandra.

År 1641, när kriget rasade som värst, bestämde sig den tjeckiske jesuitmunken och katoliken Jirí Plachý för att uppfinna en lokal katolsk martyr som de tjeckiska katolikerna skulle kunna samlas kring, och som kunde utplåna minnet av de protestantiska ledare vars huvuden hade hängts upp på Karlsbron.

Han hittade därför på historien om Jan av Pomuk, som dog när han försvarade den katolska bikten.

Jan hade visserligen levt, och han hade kastats i vattnet från Karlsbron, men mordet på honom berodde inte på drottningens bikt utan på en politisk maktkamp mellan kungen och Prags biskop, en man som Jan av Pomuk arbetade för.

För Jirí Plachý spelade det ingen roll: i krig är sanningen alltid det första offret.

Svenskarna förlorar på bron

Karlsbron kom återigen att spela en nyckelroll i slutet av det blodiga religionskriget.

År 1648 ockuperade protestantiska svenska trupper flodens västbank. Därefter försökte de erövra den gamla delen av Prag via Karlsbron.

De hårdaste av de strider som följde utkämpades därför mitt på själva bron. De tjeckiska trupperna lyckades dock hålla brons stora östtorn, som skadades svårt under de våldsamma striderna.

Till slut tvingades de svenska trupperna att ge upp när även Prags invånare gick till motattack. Efter 28 års stenhårt katolskt styre var den befriande protestantiska armén inte längre välkommen.

Slaget på Karlsbron blev det sista stora slaget i trettioåriga kriget.

Bron kännetecknet i Prag

I dag är Karlsbron centrum för försäljare, konstnärer, turis­ter och flanerande stadsbor.

Här kan de bl.a. beskåda en kopia av en staty av Nepo­muk som ställdes upp år 1683. På statyns sockel kan turister se en relief som visar hur kungens soldater kastar Nepomuk i Vltava.

Under åren som gått har flera översvämningar hotat Karlsbron, senast år 2002.

Lyckligtvis har de inte vållat någon större skada och än i dag pryder Karlsbron Prags centrum där den påminner stadsbor och besökande om stadens blodiga historia.