Prästen Jan av Pomuk låg nedslagen och blodig på Karlsbrons kalla sten. Under bron flöt floden Vltava stilla. Inte ett ord hade kungens soldater fått ur den lemlästade prästen.
Det som drottningen hade avslöjat om sina eventuella älskare när hon hade avlagt bikt stannade mellan honom och drottningen. Tystnadsplikten var helig för katolska präster, till och med inför kungen.
Soldaterna knöt en säck full med tunga stenar runt hans vrister. Repet skar in i huden när de lyfte honom och kastade honom i floden.
För eftervärlden blev Pomuk känd som Johannes av Nepomuk – prästen som sa nej (”ne” på tjeckiska).
Dagen för mordet var den 20 maj i Herrens år 1393, berättar jesuitmunken Jirí Plachý, som skrev historien om Nepomuk.
Dråpet på den katolske prästen blev det första i en lång rad mord som kom att prägla Karlsbrons 650 år långa historia.
Bron byggdes av ägg
Uppförandet av Karlsbron, där Nepomuk mördades, inleddes av kejsar Karl IV i mitten av 1300-talet.
Några år dessförinnan hade en annan stenbro över floden rasat när Vltava svämmade över sina bräddar. Kejsaren krävde därför att den nya bron skulle klara till och med de kraftigaste översvämningar.
Enligt legenden lades grundstenen för bron år 1357 på den nionde månadens sjunde dag klockan 05.31. Anledningen var att sifferföljden 135797531 ansågs lyckobringande.
För att göra bron extra hållbar blandande arbetarna enligt en annan legend ägg i det murbruk som skulle binda brons många tusen ton sandsten.
Slutresultatet blev en 505 meter lång och tio meter bred bro som bars upp av 16 bågar.
Två stora torn avslutar bron på varje sida av floden. Brotornet i väster är den sista kvarlevan av den tidigare stenbron. Det pampiga gotiska tornet i öster byggdes av tjeckerna på 1400-talet.