Han var utmattad. I timtal hade arkeologen Hiram Bingham gått, klättrat och kravlat sig uppåt genom Perus täta djungel.
Den fuktiga värmen höll på att bli för mycket för honom, och han tvingades vila upp sig i en liten indianby nära bergets topp.
Tanken att ge upp var lockande, men den lokala guiden försäkrade att de var mycket nära målet nu. I flera decennier hade det gått rykten om en försvunnen inka-stad här i Urubambadalen i Peru.
Flera expeditioner hade försökt hitta den, men hittills hade ingen lyckats. Nu gjorde Bingham ett försök med hjälp av traktens indianer. Bingham repade nytt mod och fortsatte mot toppen av berget.
Med hjälp av lokala guider fann Hiram Bingham staden Machu Picchu år 1911.
Plötsligt började rester av murverk att dyka upp mitt i djungeln. ”Ständigt nya överraskningar lockar en fram på ett oemotståndligt sätt genom djupa raviner som slingrar sig förbi otroligt höga klippor”, skrev Bingham senare.
Helt oväntat, utan att han egentligen förstod hur det hade gått till, stod arkeologen mitt i en labyrint av halvt raserade murar som låg dolda under djungelvegetationen.
Det var omöjligt att överblicka ruinerna, och Bingham gick ivrigt från det ena fantastiska fyndet till det andra.
Medan han kämpade sig fram genom den täta växtligheten upptäckte han hus, en stadsmur och ett avancerat system av kanaler och terrasser.
Det var ingen tvekan, Bingham hade gjort det viktigaste arkeologiska fyndet i Sydamerika någonsin. Han hade hittat Machu Picchu.
Staden var ett gömställe
Machu Picchu ligger på en bergskam i södra Peru. Staden grundades i mitten av 1400-talet som ett rekreationsområde dit adeln och inkakungens hov kunde ta sig för att tillbringa vintern.
En del arkeologer tror att platsen betraktades som helig, och att den valts ut för att bergsryggen hade formen av ett ansikte i profil som blickar upp mot himlen.
I takt med spanjorernas erövring av Peru blev Machu Picchu en multikulturell stad.
Med ett läge på en brant bergssluttning mitt i djungeln var det näst intill omöjligt att hitta platsen, och medlemmar av olika indianska kulturer reste hit för att komma undan de spanska soldaterna.
Murarna och husen i Machu Picchu har byggts utan bruk. Byggnaderna består av granitstycken som är uthuggna för att passa perfekt ihop med varandra.
Därför blev staden en av de sista platserna där en större grupp sydamerikanska indianer kunde leva ostört.
Till skillnad från andra inkastäder hittades aldrig Machu Picchu under spanjorernas erövring av Sydamerika och den förstördes alltså inte.
Därför är också platsen en av de viktigaste källorna till förståelse av inkaindianernas kultur och historia.
Invånarna blev sjuka
Trots att staden inte erövrades av européerna var den bara bebodd i hundra år. Under 1500-talet dukade de flesta av stadens invånare under för sjukdomar som spanjorerna förde med sig.
De få som överlevde övergav staden som sedan fick förfalla och uppslukas av djungeln.
Efter att Machu Picchu funnits påbörjade Bingham en omfattande utgrävning av området och tog med sig omkring 5.000 av alla de föremål han hittade till USA.
Först på senare år har amerikanerna gått med på att diskutera ett eventuellt återlämnande av fynden. Machu Picchu upptogs 1983 på UNESCO:s världsarvslista.
Den beskrivs som ”ett absolut mästerverk inom arkitekturen”. Den peruanska regeringen är högst medveten om vilken arkeologisk pärla Machu Picchu är.
Sedan ruinstaden fridlystes år 1981 är den landets mest besökta turistmål. De många besökarna sliter dock på ruinerna och myndigheterna överväger att begränsa antalet turister i framtiden.