På kvällen den 14 april 1865 kom president Abraham Lincoln tillsammans med sin hustru och två vänner till Ford’s Theatre i Washington D.C.
Presidenten skulle äntligen få en ledig kväll efter den senaste tidens hektiska program. Det amerikanska inbördeskriget hade avslutats bara fem dagar tidigare. General Robert E. Lee och resten av sydstatsarmén hade till sist givit upp. L
incoln tänkte koppla av genom att titta på en komedi; en av hans favoritsysselsättningar.
När pjäsen kommit till andra akten anlände den kände skådespelaren och sydstatsmannen John Wilkes Booth till teatern. Han och sex and-ra fanatiska sydstatare hade under en längre tid planerat att kidnappa president Lincoln och utväxla honom mot sydstats-krigsfångar.
Men då John Wilkes Booth tre dagar tidigare hade hört Lincoln hålla ett tal – i vilket han föreslog att grupper av svarta skulle få rösträtt – ändrade Booth sin plan: från kidnappning till mord.
Booth vistades ofta på teatern och visste att Lincoln skulle se den populära föreställningen Our American Cousin den 14 april.
Tillsammans med sina kumpaner planerade han att döda både Lincoln, vicepresidenten Andrew Johnson och utrikesministern William H. Seward.
Det var meningen att det kallblodiga attentatet skulle skapa nytt kaos i USA och ge sydstaterna en chans att resa sig igen. Booth ville själv ha nöjet att mörda presidenten.
Skratt överröstade skottet
Beväpnad med en grovkalibrig Deringerpistol och en stor jaktkniv ställde sig John Wilkes Booth utanför presidentens loge och väntade.
Där hade livvakten lämnat sin post eftersom han ville hitta en plats där han själv kunde se föreställningen.
Booth visste att pjäsens roligaste replikskifte halvvägs in i andra akten skulle få publiken att brista ut i högljutt skratt. Han hoppades att skratten skulle överrösta ljudet från skottet. Just när skrattsalvorna bröt ut öppnade Booth dörren till logen, gick ända fram till presidentens stol och sköt honom i bakhuvudet.
Lincolns gäst, en man vid namn Henry Rathbone, kastade sig över Booth men gärningsmannen kom undan genom att sticka Rathbone med sin kniv och hoppa ned på scenen nästan fyra meter under dem.
Booth skadade benet när han landade och med ansiktet förvridet av smärta vände han sig mot publiken och ropade ”sic semper tyrannis” – så må det alltid gå tyrannerna – och ”Södern har hämnats”.
Följd av publikens skrik lyckades mannen smita ut genom teaterns bakdörr.
Utrikesminister William Seward sårades allvarligt av Booths kumpaner men vicepresident Johnson klarade sig oskadd. Attentatsmännen flydde från Washington D.C. och alla utom Booth greps.
Först efter 12 dagars intensiv jakt sköts Booth av en polis för att han vägrade ge upp.
En förbannad byggnad
Teatern, som blev skådeplats för en av de mest dramatiska händelserna i USA:s historia, uppfördes 32 år tidigare, 1833. Urspungligen var byggnaden en baptistkyrka men 1861 sålde församlingen kyrkan och köparen, en John T. Ford, gjorde om den till teater.
Redan året därpå eldhärjades det mesta av interiören i byggnaden men lokalerna återställdes snabbt. År 1863 kunde dörrarna öppnas för teaterpubliken.
Publiken övergav Ford's Theatre efter Lincolns död, men byggnaden skulle inte stå som mausoleum utan är i dag en levande teater.
Efter mordet på Lincoln övergav stadsborna teatern och det kom flera hot mot ägaren om att byggnaden skulle brännas ned om han inte stängde den. 1866 tvingades Ford därför att ge upp.
De följande tre decennierna tillhörde huset krigsministeriet.
År 1893 kollapsade byggnaden – 22 kontorsanställda omkom och 68 skadades. Den nya tragedin fick folk att tro att det vilade en förbannelse över stället.
Ingen ville arbeta där. Inte förrän 1967 restaurerades byggnaden och öppnades igen som teater.
I dag finns här ett Lincoln-museum med mordvapnet, Booths dagbok och den jacka som presidenten bar då han mördades.