Bakom en mask av samling höll amiral Ove Giedde på att gå i bitar av besvikelse och otålighet, när han den 21 november 1620 lämnade den indiske fursten Ragunathas hov utan att ha lyckats fullfölja sitt uppdrag: att grunda en dansk koloni i Indien.
Framför honom låg örlogsfartyget Elefanten och resten av det nybildade Danska Ostindiska Kompaniets flotta och väntade.
Två år tidigare hade Giedde stävat ut från Köpenhamns hamn.
Då var han 24 år gammal och ledare för Danmarks dittills dyraste expedition.
Målet var klart uttalat: att resa till Ceylon och sluta det avtal som kung Kristian IV redan, via en holländsk mellanhand, hade ingått med traktens furste om att placera Danmarks första koloni här.
Under resan mot Indien dog hälften av den 500 man stora besättningen, de flesta av skörbjugg, och när expeditionen äntligen nådde Ceylon den 18 maj 1620 visade det sig att avtalet de hade ingått var en ren bluff.
Expeditionens förtrupp, fartyget Øresund, hade sänts ut ett halvår tidigare.
Vid ankomsten hade sjömännen emellertid drabbat samman med portugiserna, en väl etablerad kolonialmakt i området. Portugiserna hade sänkt Øresund, dödat besättningsmännen och satt deras huvuden på pålar längs kusten.
Vägrade följa indisk sed
Det var bara kapten Roland Crappe och ett dussin sjömän som hade skonats och överlämnats till fursten Ragunatha av Tanjore i sydöstra Indien.
Och det var tur i oturen, eftersom Crappe hade pratat med fursten och lovats en koloni vid fiskeläget Tharangambadi – eller Trankebar, som danskarna snabbt döpte om det till.
Förhandlingarna gick emellertid snett, så snart Crappes överordnade Ove Giedde kom till Tanjore. Han vägrade att följa indisk sed med hinduiska ritualer och överdådiga gåvor.
I flera veckor uppehölls amiral Giedde med tjurfäktningar, furstens 465 hustrurs juvelsamling och all världens annan underhållning, som han aldrig hade sett maken till.
Men något kontrakt såg han aldrig. I ett sista desperat försök lämnade han hovet och begav sig tillbaka till sitt fartyg för att visa att det var nu eller aldrig, om det skulle bli några förhandlingar.
Det gav effekt. Giedde hade knappt kommit till fartyget förrän det kom bud från Crappe.
Fursten hade gett med sig och undertecknat kontraktet. Det stod nu danskarna fritt att bygga en fästning, driva in skatt och idka handel från Trankebar – mot en årlig avgift till fursten.
Ove Giedde gav genast order om att fästningen Dansborg skulle byggas vid kusten.
Sedan köpte han en last kryddor för pantsatta kanoner från fartygen, och efter ett år i Indien satte han åter segel, reste till Köpenhamn och överlät ansvaret för kolonin till Roland Crappe.
Den gamla guvernörsbostaden i Trankebar är i dag totalrenoverad och fungerar som hotell för välbeställda turister.
Turist i den gamla kolonin
I 225 år vajade den danska flaggan över Trankebar, men efter stora förluster i Englandskrigen åren 1801 och 1807 förlorade Danmark förutsättningen för att vara en kolonialmakt: pengar och fartyg. År 1845 sålde kung Kristian VIII kolonin till britterna.
Men fästningen Dansborg står ännu kvar, och där finns i dag ett spartanskt inrättat museum över danskarnas tid som kolonialmakt i Trankebar.
Många indiska och utländska turister besöker museet, som ligger längs en populär rutt mellan många vackra tempel och nationalparker i delstaten Tamil Nadu.
Sedan 2004 har Nationalmuseet i Danmark verkat för att bevara och förmedla det gemensamma dansk-indiska kulturarvet, och byggnaderna från kolonialtiden skyddads av regeringen.
Därför präglas stadskärnan fortfarande av sin danska historia med kyrkor, kyrkogård, stadsport och den gamla guvernörsbostaden – en nyrenoverad, lyxig vit bungalow på stranden mittemot Fort Dansborg.
I dag inrymmer huset ett hotell, där förmögna turister kan koppla av i skuggan av kolonialtiden och njuta av utsikten över det hav som för snart 400 år sedan bar Ove Giedde till Danmarks första koloni.