Guide: Normandernas värld

Belägringen av Paris

Paris: År 885 förde Sigfred från Danmark 700 skepp och 30000 krigare till Paris. Vikingarna räknade med att blotta åsynen av dem skulle få parisarna att ge upp. Men invånarna i staden tog upp kampen och det blev ingen snabb erövring av Paris. Under de följande månaderna stormade normanderna staden flera gånger – och tvingades varje gång inse att de inte kunde tränga igenom Paris stadsmurar.

.

Till slut valde kung Karl den tjocke att betala normanderna 700 pund silver och ge dem tillstånd att övervintra i Burgund. Parisborna blev ursinniga över kungens feghet och vägrade att ge vikingarna fri lejd på floden Seine. De blev i stället tvungna att dra sina fartyg över land för att komma vidare.

Normanderna får ett eget hertigdöme

Saint-Clair: Under 900-­talet byggde vikingarna upp en god relation till de lokala stormännen i norra Frankrike. Kung Karl III (den enfaldige) ogillade de nya allianserna och kallade år 911 vikingahövdingen Rollo till ett möte i staden Saint-Clair. Kungen erbjöd Rollo att bli hertig i kustområdet i norr – i utbyte skulle Rollo bli kungens vasall, låta sig döpas och försvara Frankrike mot vikingarna. Rollo slog genast till – och grundade därmed hertigdömet Normandie.

Den unge hertigen tar för sig

Val-és-Dunes: Med Rollo som anfader blev Vilhelm Bastarden hertig av Normandie redan som barn. Cirka år 1046 fyllde han 20 och var redo att sätta sin prägel på hertig­dömet. Men Vilhelms kusin, Guy av Burgund, ansåg sig ha större rätt till hertigtiteln och hade kring sig samlat en grupp normandiska stormän som planerade att mörda Vilhelm och göra Guy till hertig. Vilhelm fick nys om planerna och bad den franske kungen Henrik I om hjälp. Tillsammans med kungen drog den unge hertigen ut i strid mot sin kusin år 1047.

De båda ryttararméerna möttes i dalen Val-ès-Dunes utanför Caen. Guys armé var betydligt större än Vilhelms men saknade disciplin och gott ledarskap. Redan efter de första bataljerna greps rebellerna av panik och flydde åt alla håll med Vilhelms trupper hack i häl.

Den unge hertigen kämpade så tappert att kung Henrik dubbade honom till riddare efter slaget. Genom segern fick Vilhelm Bastarden enväldig makt i Normandie och vände nu blicken mot England.

Normanderna intar England

Hastings: Edvard Bekännaren – Englands kung och kusin till Vilhelm Bastarden – dog år 1066. Den ålderstigne kungen hade lovat Vilhelm tronen men i England lät stormännen kröna Harald Godwinson till kung. Vilhelm blev ursinnig och sände 7000 krigare till England.

Den 14 oktober 1066 spände de normandiska bågskyttarna sina strängar och slaget vid Hastings kunde börja. Vilhelm anföll med stort mod men engelsmännens motanfall var så våldsamt att flera av hertigens allierade flydde. Mitt i tumultet föll Vilhelm av sin häst, men satt genast upp igen och ropade: ”Se på mig! Jag lever än och med Guds hjälp ska jag snart bli segerherre!”

Sporrade av Vilhelms mod tvingade normanderna tillbaka sina engelska fiender och besegrade dem efter cirka tio timmars blodig kamp. Tronpretendenten Harald Godwinson stupade för en normandisk pil – och Vilhelm var nu kung av England.

Ärkebiskopen kröner Vilhelm

Westminster Abbey: På juldagen år 1066 – cirka två månader efter normandernas seger vid Hastings – kröntes Vilhelm till ny kung av England. Ceremonin ägde rum i aposteln Sankt Peters kyrka, senare Westminster Abbey, som uppförts av Edvard Bekännaren.

Kröningen skulle spegla­ Englands union med Normandie och leddes därför av både den engelske ärkebiskopen och en fransk biskop. Kyrko­ledarna frågade de engelska stormännen och de normandiska krigarna om de biföll kröningen. Båda ropade sitt bifall så högljutt att vakterna utanför trodde att Vilhelm – som nu fått tillnamnet Erövraren – var i fara.

För att få åskådarna ur vägen och komma sin herre till undsättning satte Vilhelms vakter eld på några hus i närheten. Panik och kaos bröt ut medan folk rusade omkring och försökte släcka lågorna.

”Medan elden spred sig hastigt greps folk i kyrkan av förvirring. Grupper rusade ut – några för att bekämpa elden, andra för att delta i plundringarna”, skrev en normandisk munk om händelserna kring kyrkan.

Inne i det dunkla kyrkorummet märkte Vilhelm knappt av all uppståndelse. Ärkebiskopen lyfte kronan, satte den på normandens huvud och ledde honom till tronen. England hade nu fått sin förste normandiske kung – en kung vars efterträdare skulle komma att få makten även över Skottland och Irland.

Normanderna i Syditalien

Salerno: År 999 reste en grupp normander genom Italien efter en pilgrimsfärd till Jerusalem. En kväll övernattade de hos fursten av Salerno. Samma natt anfölls staden av sjörövare. Normanderna gick till motangrepp och jagade bort piraterna. Fursten blev imponerad av gästernas kampvilja och erbjöd dem arbete som legosoldater. Pilgrimerna tackade nej men spred ryktet om de goda arbetsmöjligheterna i Italien. Omkring år 1000 strömmade normandiska lyck­sökare till södra Italien där små furstendömen ständigt låg i luven på varandra. I flera decennier kämpade normanderna för den furste som just då betalade bäst.

År 1035 kom tre bröder från Hauteville i Normandie dit. Även de tjänade som legosoldater i flera år men upptäckte så småningom att de var starka nog att erövra grannstäderna. Snart utgjorde normanderna en maktfaktor och de erövrade sakta men säkert allt större områden i södra Italien.

Sicilien hade plats för alla

Palermo: Under 1000-talets sista hälft etablerade sig normanderna i södra Italien och började söka efter nya landområden. Blickarna riktades mot Sicilien där araberna regerade sedan ungefär ett sekel. Efter våldsamma sammandrabbningar föll Palermo år 1072 och Medelhavsön styrdes därefter av normander.

Under kung Roger II:s ledning skapade normanderna ett av de mest framstående och välmående rikena i Europa under 1100-talet. Med sitt läge mitt i Medelhavet var Sicilien en smältdegel av religioner och kulturer.

I stället för att fördriva araberna införde Roger II religionsfrihet och gjorde Sicilien till ett centrum för vetenskap, filosofi och konst. Till exempel hade hans hov i Palermo muslimska ämbetsmän som skötte den centrala förvaltningen.

Det mest revolutionerande i Rogers regim var de kungliga fogdarna som fick stort inflytande. Kungen såg till att hans män fattade alla avgörande beslut och styrde över öns småfurstar som tidigare haft oinskränkt makt. Därigenom fick Sicilien redan på 1100-talet en starkt centraliserad administration som blev en förbild för alla kristna riken i Europa – och för senare tiders moderna stater.

Den heliga lansen gav segern

Antiochia: Åren 1095–99 drog stora kristna arméer mot Jerusalem för att driva ut muslimerna ur Heliga landet. En av krigsherrarna var normanden Bohemund som år 1098 ledde erövringarna av den heliga staden Antiochia.

Staden var kraftigt befäst med över 400 torn och det tog sju år av belägring innan den föll. Det berättas att Bohemund och 50 normandiska riddare klättrade upp för en obevakad del av stadsmuren och höll försvararna i schack medan de öppnade stadsportarna. Men efter den kristna segern kom snart muslimska hjälptrupper till undsättning – och då blev de kristna belägrade. Fienden var överlägsen och hoppet tycktes vara ute.

Då började emellertid flera kristna pilgrimer att få uppenbarelser. En av dem såg att den lans som en soldat stack Jesus med fanns i Antiochia. Korsfararna grävde överallt i staden och efter mycket letande fann de en bit av en gammal lans. Fyndet väckte stor förtjusning, korsfararna fick nya krafter och mot alla odds tvingades muslimerna på flykten.

Furstendömet Antiochia förblev kristet fram till 1268 då sultan Baybars erövrade staden.

Rikard Lejonhjärta dog i strid för Normandie

Château Gaillard: Rikard I Lejonhjärta, kung av England och hertig av Normandie, kämpade sida vid sida med Filip II August i det tredje korståget (1189–93). Alliansen sprack när Rikard Lejonhjärta återvände till Europa och insåg att Frankrikes kung ville lägga beslag på Normandie. Under åren som följde stred de forna vännerna mot varandra. Rikard Lejonhjärta hade sitt huvudsäte i borgen Château-Gaillard, varifrån han bland annat kunde kontrollera trafiken på Seine.

Men Rikard Lejonhjärta klarade sig inte genom alla strider; under en belägring dödades han av en pil från ett armborst. Hertigdömet Normandie övertogs av Rikard Lejonhjärtas bror, Johan utan land, men fem år senare intogs borgen Château-Gaillard och Normandie hamnade i franska händer. Borgens fall markerade slutet på de normandiska hertigarnas historia, som tagit sin början 300 år tidigare.