Centralamerikas invånare hade levt i utspridda stamsamhällen under flera tusen år, när de började sluta sig samman – inte i ett enda stort imperium utan i konkurrerande stadsstater, där mayakulturen utvecklades genom allianser, handel och krig.
Mayas värld. När mayariket var som störst sträckte det sig över Belize, Guatemala, västra Honduras och stora delar av Mexico och El Salvador.
Från första början spelade religionen en viktig roll i mayas värld – kanske var den en bidragande orsak till att stammarna började bilda stadsstater, i vilka de gemensamt kunde bygga enorma pyramider och tempel till gudarnas ära. På toppen av pyramiderna utförde mayakungarna religiösa ritualer, som markerade deras gudomlighet. Det var också här som översteprästerna höjde stenkniven, när de offrade krigsfångar och slavar.
Även inom vetenskapen var religionen en viktig drivkraft. Mayas föreställning om en livscykel i harmoni med kosmos krävde att de behövde en exakt beräkning av tiden och planeternas banor för att genomföra sina religiösa ritualer. Maya var skickliga astronomer, utvecklade avancerade kalendersystem och införde siffran noll hela tusen år innan européerna gjorde det.
Mayafolkens rike existerade dubbelt så länge som aztekernas och omfattade våra dagars El Salvador, Honduras, Belize och delar av Mexico. Det blev aldrig något enat rike, även om det var nära, då Mayapán år 1200 samlade flera andra städer under sitt styre, men efter bara 150 år upplöstes det spirande imperiet.
När spanjorerna kom till området på 1500-talet levde mayaindianerna åter i små stadsstater. Var för sig kämpade de hårt mot de spanska erövrarna. Stadsstaten Itza i Pétén i Guatemala var den sista som höll stånd mot spanjorerna – ända fram till år 1697.
Templet El Tigre låg mitt i staden El Mirador. Den översta pyramiden pryddes av masker med människo- och djurdrag. Små tempel var placerade på pyramidernas topp. På pyramidens topp utförde kungen sina rituella danser. På offerstenen slet prästerna ut det bankande hjärtat ur kroppen på människooffren.