Guide: Här slutade Oscar Wildes karriär
I ett av Londons finare kvarter, Knightsbridge, ligger Cadogan Hotel. I drottning Victorias London var hotellet både fashionabelt och skandalomsusat; det var här som Oscar Wilde och hans unge älskare möttes, och det var här hans karriär fick ett abrupt slut.
Oscar Wilde i sällskap med sin 19-årige älskare Alfred Douglas år 1893.
Vemodet hängde tungt i luften på rum 118 denna aprilkväll år 1895. På bordet stod glas med gamla slattar rhenvin, och på golvet låg ett hav av skrynkliga tidningar. Polisassistent Richards från Scotland Yard såg sig omkring i rummet. I en länsstol vid kaminen satt en man hopsjunken med en cigarrett i handen. Han var askgrå i ansiktet. ”Är ni herr Wilde”, frågade Richards. ”Ja”, svarade mannen. Han hade väntat på polisen hela dagen. Polisassistenten presenterade sig och förklarade att han hade en arresteringsorder. Någon hade anmält Wilde för osedligt leverne. Wilde hade haft det på känn. Fadern till den 19-årige adelsmannen Lord Alfred Douglas, som Wilde hade ett stormigt förhållande med, hade länge varit ute efter honom. ”Om jag nu måste följa med er vill jag vara till minsta möjliga besvär”, sade Wilde samlat. De många glasen vin gjorde sitt till, och han fumlade med överrocken. Han hittade sina handskar och en bok att ta med till arresten. När dörren till rum 118 slog igen bakom honom, var hans liv som framgångsrik författare och firat societetslejon över.
Vid rättegången som följde dömdes Wilde till två års fängelse för sitt homosexuella förhållande. Han hämtade sig aldrig från fängelsevistelsen. Efter frigivningen reste han till Frankrike, där homosexualitet var tillåten. Fram till sin död levde han ett kringflackande liv på den europeiska kontinenten. Ensam, fattig och bara 46 år gammal dog han i hjärnhinneinflammation år 1900.
Oscar Wilde var inte den enda skandalomsusade personligheten på Cadogan Hotel. Wildes nära väninna, skådespelerskan Lillie Langtry, bodde också där. Hon hade en lång, halvt officiell affär med prinsen av Wales, sedemera Edvard VII. Langtry introducerades till och med för drottning Victoria.
Det fina folkets stadsdel
Knightsbridge kan än i dag ge en bild av det fina livet i det viktorianska London: stora, ståtliga hus med plats för både herrskap och tjänstefolk, den vackra Hyde Park för promenader och det naturhistoriska museet för fostran av såväl förnuft som känsla. Knightsbridge lär ha fått sitt namn efter en duell som utkämpades på en bro mellan Knightsbridge och London. Det var två riddare som hade en uppgörelse – båda dödades.
Strax efter år 1000 fick munkarna från Westminster Abbey en del av området för att de skulle odla marken, men på 1600- och 1700-talen fick Knightsbridge dåligt rykte. Mord, överfall och postrån på de leriga vägarna som ledde in till London hörde till vardagen. Här låg också skumma värdshus, vars ägare beskylldes för att främja otukt och dryckenskap och för att vara lierade med landsvägsrövarna.
På det exklusiva Cadogan Hotel i Knightsbridge utspelades några av det viktorianska Londons mest kittlande skandaler.
I slutet av 1700-talet fick London stor betydelse som centrum för handeln med kolonierna, och staden växte. Knightsbridge blev så småningom en del av London. Det var då den gamla adelsfamiljen Cadogan insåg att stadsdelen hade potential och köpte upp egendomar i området omkring Hotel Cadogan. Hotellet byggdes år 1887 på det som i dag är Sloane Street, och det skulle visa sig vara en ytterst god investering. I takt med att industrialiseringen fortskred och London blev överbefolkat och förorenat, sökte sig överklassen till de västra förstäderna, bl a Knightsbridge.
När världsutställningen hölls i London år 1851 låg centrum för hela evenemanget omkring Crystal Palace i Hyde Park. Knightsbridge fick sin status som fashionabelt område, en prägel som sitter kvar än i dag. Prinsgemålen Albert var en av de drivande krafterna bakom världsutställningen. Under åren som följde direkt efteråt gav han namn till, eller var med som inspiratör bakom, så många kulturinstitutioner i området att Londons invånare började kalla det ”Albertopolis”.
Med uppförandet av Victoria and Albert Museum, Royal Albert Hall och det storslagna naturhistoriska museet, blev Knightsbridge under åren efter världsutställningen ett mönstersamhälle och ett praktexempel på den viktorianska tidens skönhet – en prakt som dock inte tolererade det annorlunda, vilket stod Oscar Wilde dyrt.