Skällsord och skräp från rännstenen haglade över den avklädde mannen. Mellan rader av hatiska åskådare släpades skotten William Wallace fram dragen av två hästar. Det var den 23 augusti 1305, och folk hade kommit till marknadsplatsen Smithfield i London för att beskåda avrättningen av Englands mest avskydde fiende. Under de senaste åtta åren hade Wallace, en välutbildad adelsman, lett skottarnas kamp för frihet och varit befälhavare för armén, när engelsmännen besegrades i slaget vid Stirling Bridge. Men därefter hade lyckan vänt.
Uppe på schavotten basunerade en ämbetsman ut att William Wallace enligt kunglig lag dömts till hängning och styckning för mord och högförräderi. Det blev tyst på Smithfield Market.
Bödeln lät först Wallace dingla i galgen och kämpa för att få luft. Sedan lossade han repet för att fortsätta straffet. Skottens könsorgan skars av, magen sprättades upp och därefter kastades inälvor och lem på bålet nedanför schavotten. Wallace, som fortfarande levde, placerades sedan med huvudet på blocket. Där halshögg bödeln honom med ett kraftfullt yxhugg.
Folkmassan började jubla när bödeln delade den döda kroppen i fyra delar. Dessa skickades sedan till skotska gränsstäder som en tydlig varning till alla som planerade uppror mot den engelska övermakten. William Wallaces huvud sattes på en påle och bars till London Bridge.
Riddarnas torneringsplats
Smithfield Market, där livet ebbade ut ur William Wallace och det första skotska frihetskriget, hade sedan 900-talet varit en av Londons viktigaste marknadsplatser. Smithfield låg utanför stadsmuren, och där fanns det därför gott om vatten och gräs; en idealisk plats för en boskapsmarknad. Snart kom matförsäljare, prostituerade och nyfikna också dit.
År 1123 grundades Sankt Bartholomeus-klostret i Smithfield. Tio år senare fick klostret tillstånd att ordna handelsdagar varje vecka och organisera en årlig sommarmarknad. Bartholomeusmarknaden blev så småningom Englands största och levde kvar ända fram till 1855.
På medeltiden arrangerades även riddartorneringar. Kung Edvard III anordnade år 1374 en tornering som varade i sju dagar. Vid andra tillfällen var marknadsplatsen en arbetsplats för bödeln, men många avrättningar utfördes även i Towern. På Smithfield Market brändes kättare på bål fram till 1600-talet.
Smithfield Market har genom århundraden använts till riddartorneringar, avrättningar och mängder med hektiska handelsdagar.
Samtidigt fortsatte kreaturshandeln. På 1700-talet såldes mer än 70000 nötkreatur och en halv miljon får här varje år. År 1850 bytte 220000 kor och 1,5 miljoner får ägare på Smithfield Market. Alla djuren föstes genom gatorna i det snabbt växande London. Lukten och oväsendet från köttmarknaden blev alltmer impopulärt, och parlamentet beslutade till sist att platsen skulle täckas över. År 1868 öppnades den nya boskapsmarknaden under tak – med egen tunnelbanestation så att djuren kunde föras dit med tåg.
Än i dag är Smithfield Market en av Englands största köttmarknader, där slaktare och restauranger köper färskt kött varje dag.
En minnesplakett på Saint Bartholomew’s Hospital, som ligger intill saluhallarna, markerar i dag platsen där William Wallace avrättades i augusti 1305.