The Rock – Klippan. Bara namnet fick vilken laglydig – och i synnerhet icke laglydig – amerikan som helst att rysa.
Som ett stort och stenigt fort reste fängelset med det avskräckande öknamnet sig på en enorm sandstensformation mitt i San Francisco-bukten, två kilometer från fastlandet.
Fängelset var till för landets farligaste brottslingar och var USA:s rymningssäkraste. Inga fångar skulle kunna ta sig därifrån i förtid – i varje fall inte med livet i behåll.
Alcatraz ligger på en 511 meter lång och 180 meter bred ö utanför San Francisco, och beskrevs första gången av den spanske upptäcktsresanden Juan Manuel de Ayala, som utforskade platsen 1775.
Juan Manuel de Ayala gav ön namnet La Isla de los Alcatraces, ”Pelikanernas ö”. Olika personer ägde ön fram till 1846, då John C. Frémont, en senator från Kalifornien, köpte den åt den amerikanska staten för femtusen dollar.
Gangstrar befolkade cellerna
Staten byggde ett fort på ön för att kunna bevaka inloppet till San Francisco. Under det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet hyste fortet krigsfångar från Sydstaterna, men dess kanoner behövde aldrig avfyras i strid.
Alkoholförbud och ekonomisk kris fick på 1930-talet kriminaliteten att explodera. USA hade ont om fängelseceller, framför allt rymningssäkra sådana. Gangstrarna var nämligen välorganiserade och hjälpte varandra att rymma.
Alcatraz var idealiskt för det. Förutom att ön låg långt från land så gjorde de kalla havsströmmarna det i princip omöjligt att simma över bukten.
Den 11 augusti 1934 anlände de första fångarna till det federala fängelset Alcatraz. Gangstrar som Mickey Cohen, George ”Machine Gun Kelly” Barnes och självaste Al Capone är några av de förbrytare som under kortare eller längre tid satt i fängelset.
Alcatraz blev känt som USA:s mest brutala fängelse, och internerna var beredda att göra nästan vad som helst för att komma därifrån.
Fem begick självmord, men ingen lyckades rymma. Så lyder i alla fall den officiella historien.
Överblick över fängelseön:
Alcatraz i siffror
- En ö på 9 hektar
- Motsvarar 18 fotbollsplaner
- Ligger i San Francisco Bay, 1 950 meter från land
Vattentornet var ett landmärke
Alcatraz har inget eget vatten, så de intagna fick klara sig med insamlat regnvatten och sötvatten som fraktades till ön på pråmar. Vatten till exempel tvätteriet förvarades i ett stort vattentorn på öns nordvästra del.
Medan andra fängelser endast erbjöd kalla bad, var fångarna på Alcatraz tvungna att ställa sig under en varm dusch två gånger i veckan. På så sätt kunde de inte vänja sig vid kölden i havet inför ett eventuellt rymningsförsök.
Tystnad i matsalen
Varje morgon klockan fem i sju kallade en vissla första gruppen fångar till frukost i den stora matsalen, där även lunch och middag serverades.
Samtal under måltiden var strängt förbjudet, och rummet var utrustat med tårgaspatroner, som vakterna kunde utlösa i händelse av uppror.
Besökare kan titta i matsalen och köket, där kockarna varje dag lagade mat till cirka 250 fångar.
Cellerna var som små burar
Cellerna var små – 2,7 meter långa och 1,5 meter breda. Förutom en säng och ett skrivbord innehöll cellen en toalett och ett handfat.
Cellen hade gallerdörr, så vakterna kunde hålla ett öga på fångarna. Av säkerhetsskäl låg inga celler mot en yttervägg.
Här bodde Fågelmannen
Robert Stroud var dubbelmördare och hallick. Han var även självlärd ornitolog och författare till flera verk om fåglar. Det gav honom smeknamnet ”The Birdman”, Fågelmannen.
Stroud satt fängslad från 1940 till 1959, bland annat i D-blocket, där de grövsta brottslingarna satt.
Vakterna bodde med sina familjer
Ett stort lägenhetskomplex med det prosaiska namnet ”Byggnad 64” hyste under fängelsets storhetstid många av öns fångvaktare och deras familjer.
Huset, som byggdes 1905, innehåller nu utställningsrum och en bokhandel med verk om öns och fängelsets historia samt berättelser skrivna av tidigare fångar.
Rymde på flotte av regnrockar
I juni 1962 grävde tre fångar, Frank Morris och bröderna John och Clarence Anglin, sig ut ur sina celler. De lämnade sedan Alcatraz på en hemmagjord flotte gjord av regnrockar.
Sannolikt drunknade fångarna, men deras kroppar hittades aldrig, och under de följande åren ryktades det att rymlingarna synts på fastlandet. Fallet är fortfarande olöst, och männens öde är okänt.
Oavsett om de tre fångarna kom undan eller ej var Alcatraz imponerande säkert. Men det kostade. Driftskostnaden var på 1950-talet tio dollar om dagen per fånge, medan andra fängelser kunde drivas för en tredjedel av det.
En fördyrande omständighet var fängelsets placering. Saltet från havsvattnet slet på byggnaderna, och när en dyr renovering 1963 var oundviklig, stängde staten ön och överförde fångarna till andra fängelser.
Alcatraz gjordes 1973 om till museum, och National Park Service bekostar nu underhållet. Turbåtar från San Francisco lägger varje år till vid Alcatraz med mer än en miljon turister – som alla helt frivilligt låter sig sättas iland på den karga fängelseön.