Benozzo Gozzoli /Wikipedia
Medici Firenze

Adelsmän höggs ned på kyrkgolvet

Familjen Medici var de verkliga härskarna i Florens. År 1478 blev maktkampen så våldsam att två Medici-bröder höggs ned i domkyrkan. Gärningsmännen fick genast vad de förtjänade: de kastades ut från ett fönster med en snara runt halsen.

Söndagen den 26 april 1478 var det som vanligt gudstjänst i den vackra domkyrkan i Florens. Prästen hade just lyft nattvardsbrödet och välsignat det. Församlingen sänkte andäktigt blicken och knäppte­ händerna i bön. I samma stund rusade fyra män med höjda svärd upp och anföll de två adliga bröderna Giuliano och Lorenzo Medici. Giuliano Medici fick inte mindre än 19 svärdshugg och lämnades att dö i ett hav av blod på kyrkgolvet. Svårt sårad lyckades Lorenzo Medici fly in i sakristian där en vän låste dörren bakom honom. Han klarade livhanken genom att fly.
Attentatet utlöste ett oväsen och ett våldsamt tumult både i och utanför kyrkan. Männen tog till vapen och man ropade och skrek att det måste vara familjen Pazzi som låg bakom attentatet. Samtidigt försökte­ familjen Pazzis anhängare storma familjen Medicis flotta palats medan­ de skanderade ”frihet” – stridsrop i protest mot att Medicis i generationer hade regerat stadsstaten från kulisserna – trots att Florens var en re­publik där de mäktigaste­ familjerna skulle turas om att inneha regeringsmakten.
Den här gången var familjen Pazzis angrepp förgäves.­ De möttes av upphetsade folkmassor som stödde Medicis och rasade över illdådet mot stadens ledare i domkyrkan. Familjen Medici var populär eftersom de skaffade rike­domar åt staden.
Nu inleddes en skoningslös och intensiv jakt på attentatsmännen ur Pazzi­familjen. Allt eftersom de inblandade gärningsmännen togs till­fånga dömdes de till döden – utan rättegång. En av komplottmakarna, Jacopo de Pazzi,slängdes levande­ ut från ett fönster i Medicipalatset. Den uppretade folkmassan kastade sig över honom­ trots att han var död och släpade sedan det nakna liket längs gatorna ned till floden. Andra kuppmakare hängdes med en snara om halsen från palatsets fönster. En av de hängda var ärkebiskop Francesco Salviati – en av huvudpersonerna bakom komplotten. Han hängdes iförd full prästmundering. Inte förrän två dagar efter attentatet i domkyrkan upphörde oroligheterna. Mer än 20 medlemmar ur Pazzifamiljen hade dödats. De styrande i staden fråntog dessutom släkten alla egendomar och släktnamnet raderades ur stadens annaler.

Bakgrunden till de blodiga händelserna i Florens domkyrka sträckte sig över flerasekel. Själva byggandet av Basilica di Santa Maria del Fiore, som domkyrkan officiellt heter, inleddes redan 1296. Florens­ var redan då en stad i snabb tillväxt med inkomster från handel, textil­industri och gruvdrift. Invånarna ville därför ha en katedral som skulle överglänsa­ kyrkorna i de rivali­serande städerna Pisa och Siena. Men byggandet drog ut på tiden på grund av penningbrist och pesten. Inte förrän 1436 stod domkyrkan klar. Då var den både större och mer dyrbart utsmyckad än någon annan kyrka i Italien. Med plats för 30.000 personer var den världens näst största kyrka, bara Hagia Sofia i Konstantinopel var större. Särskilt kupolen blev ett mästerverk. Den åttkantiga­ kupolen började byggas 1420. Den reser sig 111 meter upp i luften och är den största i världen som är byggd utan stöttande ställningar. Det lyckades tack vare arkitekten Brunelleschis uppfinning: ett självbärande murstensmönster som kunde bära den enorma­ vikten.
Medan domkyrkobygget pågick hade Florens blivit allt mäktigare. Staden hade lagt under sig flera grannstäder och var nu ett maktcentrum i Toscana. Florens hade blivit så starkt att staden kunde lägga sig i kyrkans angelägenheter – vilket påven Sixtus IV, som utsågs till påve året före attentatet i domkyrkan, var mycket missnöjd med. Han försökte begränsa stadsstatens inflytande­ ge­nom att köpa ett grevskap på gränsen mellan sina och Florens landområden. Påven finansierade köpet genom ett lån från den rika familjen Pazzi, som även förvaltade hans intäkter. Den affärsförbindelsen gillade inte familjen Medici. Som motdrag avsatte de stadens ärkebiskop Salviati – en personlig förolämpning som påven inte kunde tåla. Med orden: ”Jag stöder det – så länge ingen dödas”, godkände han därför attentatet mot Medici-bröderna i den vackra domyrkan.