I början av 1800-talet var sockerbitar en okänd företeelse.
Socker såldes i stora, konformade toppar, som kunde vara nästan en meter höga och upp till femton kilo tunga.
Mindre bitar slogs av från sockertoppen med hammare och mejsel eller klipptes av med en tång, när man behövde socker till kaffet eller teet.
På 1840-talet var hustrun till Jakub Krystof Rad, som var direktör på ett tjeckiskt sockerbruk, dock i färd med att skära bitar av ett stort sockerblock, när hon skar sig i fingret.
Ilsket frågade hon sin make varför han inte gjorde livet lättare för människor genom att göra socker i mindre bitar.
Det gav Rad en idé, och inom kort hade han uppfunnit en press, som gjorde små kuber av socker.
Maskinen patenterades
I praktiken bestod uppfinningen av en metallplatta med flera hundra kvadratiska hål, som fylldes med krossat, fuktigt socker.
Därefter pressades och torkades sockret, varpå det fick formen av kuber.
Maskinen visade sig vara en stor succé och patenterades år 1843.