En solig dag på 800-talet var den etiopiske getherden Kaldi ute med sina djur, när han noterade att getterna hoppade runt energiskt efter att ha ätit de röda bären från en buske.
Kadli tuggade på några av bären och kände sig genast piggare.
Så lyder en populär berättelse om hur kaffets uppiggande effekt upptäcktes.
Att händelsen har ägt rum är dock tveksamt, för historikerna vet inte mycket om kaffets upphov, och historien nedtecknades först 1671 – 800 år efter att den ska ha ägt rum.
Kaffe förbjuds i Mekka
De första trovärdiga källor som nämner kaffe kommer från 1400-talets Jemen.
Av dessa framgår det att kaffebönor rostades och kokades i vatten, och att den svarta brygden var populär bland framför allt muslimska munkar, som drack stora mängder för att hålla sig vakna under sina nattliga seanser med meditation och bön.
Troligen fördes kaffet till araberna i Jemen från Östafrika av somaliska handelsmän.
Under det följande århundradet nådde kaffet resten av de muslimska områdena kring Mellanöstern.
Där lovprisades drycken ofta för sin smak, men alla var inte lika förtjusta. År 1511 förbjöds drycken av konservativa imamer i Mekka, som ansåg att kaffe var ett världsligt njutningsmedel, som försvagade tron.
Sultan Süleyman I – som själv var en stor kaffeälskare– lät dock utfärda en fatwa, som frikände kaffe.
I slutet av 1500-talet stiftade även européerna bekantskap med kaffe.