Från mitten av 1800-talet var popcorn ett populärt tilltugg vid nöjesevenemang som cirkusar och marknader, men när de första biograferna dök upp i början av 1900-talet var popcornätare inte välkomna.
Stumfilmerna förutsatte att besökarna kunde läsa, så biograferna försökte efterlikna teatrarna genom att inreda salongerna så att de skulle locka ett finare klientel.
Utspillda, tilltrampade popcorn gick inte ihop med dyra mattor.
Publiken krävde popcorn
När de första ljudfilmerna hade premiär år 1927 ökade antalet biobesökare explosionsartat, men den nya publiken hade inte råd med biografernas dyra drinkar. I stället tog de med sig billiga popcorn från försäljare på gatan.
Biograferna förlorade därför pengar på en publik som inte köpte mer än biljetten.
På en del håll gick det så långt att gästerna blev tillsagda att lämna sina popcorn i garderoben tillsammans med ytterkläderna.
Popcorn blev populära i USA under 1930-talets depression.
På 1930-talet fick biograferna vika sig för publikens önskemål för att överleva.
En biografkedja i Dallas började därför sälja popcorn i åttio av sina biografer, men inte i de fem finaste.
Resultatet blev att de fem fina biograferna redan två år senare hotades av stängning.
