Antiken bjöd på nyttiga förrätter
Antiken var full av hälsosamma förrätter
Romarna njöt av en uppsjö av gustatio, förrätter, som i dag skulle tilltala de flesta.
Om morötter stekta i en blandning av fisksås och vin tillhör den kategorin är dock testtriumviratet skeptiskt till.
Vi smakade försiktigt på rätten.
Rika romare bjöd in förnäma gäster på cena, en måltid som kunde börja redan klockan två på eftermiddagen. Talrika rätter serverades, så festligheterna pågick till långt in på kvällen.
Romarna var så förtjusta i fisksås att de till och med drack den – blandad med honung och vatten.
Kålsallad för en blöt kväll
Kål gör att män tål alkohol bättre
Den här salladen känner vi till från den romerska senatorn och historikern Cato den äldre (234–149 före Kristus).
Han lovprisade kål för att den gör att en man klarar av att dricka mer alkohol innan han blir full.
Receptet är inte romerskt, utan härrör från Grekland, som romarna i århundraden beundrade och lärde sig av.
Stekt squash
Romarna älskade squash
I en brunn under ett av Pompejis lavatäckta avträden har arkeologer funnit ett stort antal osmälta frön från squash.
Det visar att romarna tyckte om grönsaken.
Historikerna känner till nedanstående recept från en av antikens största gourmeter, livsnjutaren Marcus Gavius Apicius.
Den romerska överklassen avskydde stanken av vitlök. Slavar och soldater åt emellertid rätter med vitlök, för växten ansågs göra dem starkare.
Romerska köttbullar av musslor
Köttbullar kallades esicia i Rom
I sin kokbok från tiden kring Kristi födelse kallar den matglade romaren Marcus Gavius Apicius sina köttbullar av musslor för esicia.
Han rekommenderade även andra esicia av malt kött, men om det skulle vara extra fint fick kocken leta efter ”musslor utan skägg”.
Sardiner i fisksås
Gryträtter var vardagsmat
Romarna tillagade ofta rätter i små ugnsfasta fat. Dessa så kallade patina var vardagsmat för både rika och fattiga.
Allt från hjärnan från olika djur till nötter serverades som patina.
Redaktionens testtriumvirat var på förhand mycket skeptiskt till sardinerna – med rätta, skulle det visa sig.
Det äldsta receptet på romersk bröd återfinns i Cato den äldres Om jordbruket, från cirka 160 före Kristus.
Rådjur i het sås
Även små gnagare stod på menyn
Romarna åt allt slags kött. I Petronius verk Satyricon från cirka år 60 nämns till exempel en rätt gjord på ”sjusovare (en liten gnagare, red.) smaksatt med honung och vallmofrön”.
När det var fest föredrog emellertid Roms överklass vilt.
Rådjur var enklast att få tag på vid VÄRLDENS HISTORIAS provsmakning.
Romarna drack vin till festmat. De gick entusiastiskt upp i vinodling och framställning av fina årgångsviner.
Romarna älskade extravaganta rätter. I Petronius Satyricon (cirka år 60) öppnade värden en stekt gris med en kniv, varefter ”fåglar flög ut ur dess mage”.
Grov vegetarisk tisana
Legionärsgryta åts av hög som låg
Vardagsmaten innehöll inget kött, men var rik på grönsaker.
Den grötaktiga rätten tisana var i sin lyxversion full av nyttiga grönsaker, medan legionärer på fälttåg i romarrikets utkanter i regel fick klara sig utan många färska ingredienser.
Romarna låg på soffor och åt med fingrarna. Den allra flottigaste maten tog de troligen med en bit bröd.
Libum
Den romerska konditorn hade inget socker
Romarna åt i regel frukt till dessert, men trots att de inte hade socker kunde de göra söta kakor.
Kakan libum var en enkel och rustik dessert som den traditionsbundne historikern och statsmannen Cato varmt rekommenderade.
Varken romerska rikemän eller deras fruar höll till i köket. Mat lagades av slavar, och de skickligaste slavkockarna var dyra att köpa.