Asfalt och olja fångar ljuset
En fransman var den förste som lyckades fästa ett motiv på en bild. De första bilderna
var oerhört dåliga, men driftiga uppfinnare utvecklade snart nya och bättre tekniker.
I början av 1800-talet arbetade eldsjälar i Frankrike och England på att bli först med att få fram ett fotografi.
I flera hundra år hade man känt till ”camera obscura” då en lins projicerar ett motiv på en mörk bakgrund men man kunde inte bevara motivet.
Utmaningen bestod i att ta fram ett ljuskänsligt material som kunde registrera en bild utan att exponeringen, då ljuset släpps in i kameran, tog för lång tid. Dessutom skulle man kunna titta på bilden i dagsljus.
Fransmannen Joseph-Nicéphore Niépce och engelsmannen William Henry Fox Talbot tog fram var sitt tillvägagångssätt oberoende av varandra.
Efter flera försök hade Niépce utarbetat en teknik där han blandade pulvriserad asfalt, olja och andra ämnen till en ljuskänslig vätska.
Omkring år 1825 tog han sin första bild. Med en exponeringstid på åtta timmar var processen tämligen opraktisk men Niépce lyckades övertyga andra om möjligheterna – bland andra affärsmannen Louis Jacques Mandé Daguerre.
I England utvecklade William Henry Fox Talbot samtidigt en annan teknik: kalotypiet. Talbot använde silversalter som ljuskänsligt ämne. Den stora fördelen med hans teknik var att exponeringstiden ”bara” var en halvtimme och att den gav ett negativ – precis som den teknik fotografer har använt sig av ända fram till den digitala tidsåldern.
Niépce dog 1833 och Daguerre kämpade vidare. Efter många misslyckade försök ställde han en dag ett par belysta, misslyckade bilder i sitt kemikalieskåp och gick ut på krogen.
Senare såg han till sin förvåning att bilderna var mycket bättre än tidigare och upptäckte att orsaken var kvicksilverångorna från en trasig termometer.
Dagerrotypin hade sett dagens ljus. Snart öppnades ateljéer i alla större städer, och miljontals dagerrotypikameror tillverkades på fabrikerna.
Men på grund av det höga priset, bristande möjligheter att göra kopior av en bild och de hälsovådliga kvicksilverångorna blev det Fox Talbots metod som så småningom tog över marknaden.
Frankrike, 1826: Med en ombyggd camera obscura tar Niépce en bild av utsikten från sitt fönster. Fotografiet är det äldsta som finns bevarat.
Bilden togs fram med kvicksilver
Daguerres process var med dagens mått mätt både lång och omständlig men blev snabbt mycket utbredd. Först skulle fotografen preparera de silveröverdragna fotoplåtarna och sedan försiktigt sätta dem i kameran.
Exponeringstiden var flera minuter och när bilden tagits skulle den framkallas i farliga kvicksilverångor. Men det färdiga resultatet var utmärkt och snart växte fotoateljéer upp på många platser i Europa och USA.
##
Mörkrummet måste med ut i fält
Dagerrotypins dyra kopparplåtar var opraktiska och 1851 presenterade Frederick Scott Archer ”våtkollodiemetoden”. Den ljuskänsliga vätskan ströks på en glasplåt omedelbart före fotograferingen. Bilderna måste framkallas innan emulsionen hade torkat.
Genial uppfinnare dog utfattig
År 1871 introducerade Richard Leach Maddox ”torra fotoplåtar”. Nu kunde fotografen an-tingen förbereda plåten hemma eller köpa färdiga plåtar och dessutom vänta med framkallningen. Maddox tog aldrig patent på sin uppfinning och dog som en fattig man.
Félix Nadar flyttade fram fotografiets gränser
År 1854 öppnade fransmannen Gaspard-Félix Tournachon en porträttateljé i Paris och blev snart efterfrågad av stadens berömdheter. Félix Nadar, som han kallade sig, arbetade inte med målade bakgrunder utan framhävde sina modeller i enkla omgivningar och med ett vackert ljus.
Samtidigt utforskade han fotografiets gränser. Han tog bilder med artificiell belysning i Paris mörka katakomber och år 1858 tog han världens första flygfoto från en luftballong.
Gaspard-Félix Tournachon tog sig artistnamnet Nadar och blev berömd.
Bankman rullar ihop filmen
De första kamerorna kunde bara handhas av specialister. Det ändrade amerikanen
George Eastman på när han uppfann en böjbar film som kunde rullas ihop inne i kameran.
En ung mans semesterplaner kom att förändra fotografiets historia: Den 24-årige banktjänstemannen George Eastman var besatt av fotografering och inför en semesterresa till Dominikanska republiken köpte han hela den utrustning som fotografering på den tiden krävde.
Före avresan experimenterade han med torrplåtstekniken så att han kunde fotografera utan att genast behöva framkalla bilderna.
Provbilderna blev så lyckade att den unge Eastman ställde in resan och i stället började tillverka färdiga torrplåtar. Senare döpte han företaget till Kodak.
Eastmans stora bidrag till fotografiets utveckling kom när han lyckades ta fram en flexibel gelatinfilm som var ljuskänslig.
Därmed gick det att rulla ihop filmen och lägga den i kameran så att man inte längre behövde byta plåt varje gång man skulle ta en bild.
Detta var en enorm revolution, men inte Eastmans enda uppfinning. Senare utvecklade han bland annat biograffilm och röntgenfilm och han blev så småningom USA:s rikaste man.
Han gifte sig aldrig, drog sig tillbaka vid 71 års ålder och donerade enorma summor till kulturella ändamål.
När han började känna sig gammal och skröplig skrev han ett kort meddelande till sina vänner och sköt sig. I brevet stod: ”The work is done – why wait?”
Ivriga fotografer tog till sig den nya tekniken. Omkring år 1888 blev dansken Jacob Riis en av de första som tog reportagebilder i New Yorks slumkvarter.
Han skapade ljus till sina bilder genom att hälla magnesiumpulver i en låda och antända det så att det brann samtidigt som han tog bilden. Två gånger råkade Riis sätta eld på lokalen där han fotograferade.
Så småningom lärde sig många att framkalla film och bruntona den, vilket gav bättre hållbarhet. År 1907 blev de franska bröderna Auguste och Louis Lumière först med att presentera en teknik för färgfotografering.
De kallade processen för ”Autochrome” men den slog bara igenom bland de rikaste och mest entusiastiska amatörfotograferna. Problemet var att bilderna var dyra att tillverka, besvärliga att hantera och dessutom kunde de inte reproduceras.
Färgfotografering var till en början en dyr och omständlig process.
Ansel Adams – kamerans virtuos
Den storslåede natur omkring hjembyen Los Angeles i Californien fik Ansel Adams til at skifte karriere fra koncertpianist til fotograf.
Tack vare den storslagna naturen kring hemstaden Los Angeles i Kalifornien bestämde sig Ansel Adams för att byta karriär från konsertpianist till fotograf.
Adams strävade alltid efter den optimala bildkvaliteten och utvecklade nya mörkrumstekniker för att få fram perfekta detaljer överallt i sina fotografier.
Hans bilder anses vara några av de bästa som någonsin tagits och vid sidan av fotokarriären var Adams mycket engagerad i naturvårdsfrågor. Han verkade bl.a. för att skapa fler nationalparker i sitt hemland som han ytterst sällan lämnade.
Bilderna från USA:s nationalparker – som här toppen Half Dome i Yosemite i Kalifornien – anses än i dag vara bästa tänkbara landskapsbilder.
Kameran följer med ut i krig
Med en ny generation av små, pålitliga kameror kunde man fotografera i händelsernas
centrum. En japan imiterade de europeiska tillverkarna och kallade sin kamera för Canon.
Under mellankrigstiden dök nya kamerakonstruktioner upp, ingenjörer utvecklade dem som redan fanns, och såväl objektiv som tillbehör blev allt bättre. Dagstidningar och veckomagasin använde sig av bilder av hög kvalitet och intresset för foto var enormt.
Leica var den mest epokgörande kameran. Professionella fotografer var skeptiska på grund av det kompakta filmformatet på 35 mm, men när andra världskriget bröt ut hade små kvalitetskameror ett gott anseende.
Tillsammans med konkurrenter som Rolleiflex och Contax dokumenterade Leica-kamerorna krigets fronter.
De första, enkla spegelreflexkamerorna kom ut på marknaden men slog inte igenom. Däremot blev färgfilmen populär och kameratillverkarna konstruerade samtidigt nya objektiv med en revolutionerande skärpa som kunde ta bilder i mycket svagt ljus.
Medan de flesta fotografer följde utvecklingen i Europa och USA växte Japans fotoindustri stadigt. I Tokyo byggde Goro Yoshida år 1933 en kopia av en Leica och kallade den Kwanon efter den buddistiska barmhärtighetsgudinnan.
Kameran lanserades 1935 under namnet Canon men objektiven kunde Yoshida inte själv tillverka. Han fick köpa dem från en liten fabrik – Nikon – som inte själva tillverkade kameror.
De båda fabrikerna blev senare konkurrenter och samtidigt föddes flera andra japanska kameramärken. Japanerna byggde billiga kameror av god kvalitet och kom senare att dominera världsmarknaden.
NORMANDIE, 1944: Under kraftig beskjutning rusar Capa tillsammans med soldaterna ur 16:e infanteriregementet in mot Omaha Beach på D-dagen.
Bourke-White fick Stalin att le
Margaret Bourke-White hade förmågan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och hon hade ett väl utvecklat sinne för bildkomposition.
Hon var den första västvärldsfotograf som fick lov att fotografera i Sovjetunionen och lyckades få Stalin att le. Hon var den första kvinnliga fotografen på veckotidningen Life Magazine och under andra världskriget den första kvinnliga korrespondent som tilläts arbeta i stridszoner.
Hennes verk höll så hög konstnärlig kvalitet att många av hennes bilder i dag finns på museer, bland annat Museum of Modern Art i New York.
Bilden av den leende diktatorn publicerades i Life Magazine den 29 mars 1943.
Automatik gör alla till fotografer
Ärevördiga fabriker i Europa konstruerade utmärkta kameror men kunde inte vinna kampen
mot de japanska kompaktkamerorna. Med dem kunde även glada amatörer ta lysande bilder.
Efter andra världskriget låg även kameraindustrin i ruiner. Leica lyckades dock snabbt komma på fötter och tillverkade kameror i en kvalitet som japanerna inte kunde konkurrera med.
De asiatiska producenterna ägnade sig i stället åt att vidareutveckla spegelreflexkameran och 1957 kom Pentax SP som var den första användarvänliga kameran av den typen. År 1959 presenterade Voigtländer det första zoomobjektivet och 1964 den första kameran med inbyggd blixt.
Svenska Hasselblad började tillverka kameror 1948 och i mer än 50 år utgjorde deras kameror ryggraden i de flesta proffsfotografers utrustning. Japanernas utmärkta och prisvärda kameror satte dock press på de flesta europeiska tillverkare.
Amerikanska Kodak fick stora framgångar med den lätthanterliga kompaktkameran Instamatic från 1963 och på 1970-talet började elektronik ersätta mekanik i japanska kameror.
Så småningom kunde även amatörer ta utmärkta bilder tack vare vissa automatiska funktioner – bara 150 år efter Niépces första korniga fotografi.
MÅNEN, 1971: Astronauten James B. Irwin gör honnör vid den amerikanska flaggan framför det 4.000 m höga berget Hadley Delta på månens dammiga yta.
Nilsson visade livets början
Redan som pojke var Lennart Nilsson fascinerad av fotografering. Han gjorde reportage i olika länder och fotograferade även insekter i ett mikroskop.
Med tiden blev medicin hans specialitet och 1965 gav han ut boken Ett barn blir till med fotografier av fostrets utvecklingsstadier från befruktningen till födseln.
De vackra bilderna visade ett universum som ingen tidigare hade sett och boken är en av historiens bäst säljande fotoböcker. Nilsson vilade inte på lagrarna. Vid 81 års ålder blev han år 2003 den förste som lyckades ta en bild av SARS-viruset.
Fotografiet av ett åtta dagar gammalt foster i livmodern väckte enorm beundran.