Flört genom historien: Riddardiktning och hemliga solfjäderskoder
Flörten har i alla tider varit en ädel konst. God hygien och en eller ett par kärleksdikter var ett säkert trick i det antika Rom, och på medeltiden kunde kringresande trubadurer sjunga sig till sex.

Korta ben bör kvinnan dölja genom att ligga ner eller bära långa dräkter när hon träffar sin utvalde. Så lyder ett gott råd från det antika Rom.
Det antika Rom: Blyga personer kunde få hjälp av dejtinghandböcker
Blyghet inför det motsatta könet behövde inte vara ett hinder för flörtiga romare.
Osäkra män och kvinnor kunde få hjälp från Ars amatoria, Kärlekskonsten, en handbok i konsten att älska -skriven av författaren och skalden Ovidius (43 f.Kr–18 e.Kr.).
God hygien, korta naglar och inget hår i näsan var ett måste för den som ville flörta, skrev Ovidius, som även anförtrodde sina läsare att teatern var bästa stället för att träffa intressanta singlar.
Män kunde med fördel recitera dikter för sin utvalda, medan båda könen kunde imponera med sång och musik, löd ett annat tips.
Ovidius begränsade inte sina råd till ensamstående. Han beskrev bland annat hur en man under en fest kunde uppvakta en gift kvinna, utan att hennes make upptäckte vad som pågick.