Världens Historia recenserar: Allied

I södra Marocko landar en man säkert med fallskärm i Saharaöknen. Han spanar över det öde landskapet en stund tills en bil hämtar honom och kör till Casablanca.

Mannen är den hemliga agenten Max Vatan (Brad Pitt) som ska träffa den franska agenten Marianne Beauséjourder (Marion Cotillard). Deras uppgift är att tillsammans döda landets inflytelserika nazistiska ambassadör.

Marocko kontrolleras av den franska Vichyregimen och det vimlar av nazister och misstänksamma ögon överallt.

Marianne har tidigare kunnat linda hela den marockanska eliten kring sit lillfinger men Max har inte samma förmåga när det gäller spionernas spel. De två agenterna måste göra sitt yttersta för att deras täckhistoria som gift par ska verka trovärdig.

Allteftersom dagarna går i det spända läget ersätts spelet för gallerierna dock av starka känslor. Efter att uppdraget slutförts lyckas paret med nöd och näppe fly och ta sig till England där Max gifter sig med Marianne, trots upprepade varningar från sina överordnade.

De lever lyckligt tills det kommer fram att en spion i London skickar hemligstämplad information till nazisterna i Berlin.

Den brittiska underrättelsetjänsten kan inte tänka sig att informtionen kan komma från någon annan än Marianne. Max vägra att tro det, men hur mycket vet han egentligen helt säkert om sin fru – förutom att hon är specialutbildad i lögner och bedrägeri?

Tillbaka till Hollywoods guldålder

Det är intrigen i Allied i korta drag. Det är svårt att kalla det nyskapande men man får också snabbt känslan av att det inte heller är meningen.

Allied är inte bara en historisk film som utspelar sig under andra världskriget utan också ett kärleksbrev till de romantiska spionfilmerna från Hollywoods guldålder under samma period.

Alfred Hitchcock måste anses vara genrens mästare med filmer som Notorious (1946) och North by Northwest (1959). Men det råder inga tvivel om att det framförallt är den odödliga klassikern Casablanca (1942) producenterna haft som förebild.

Båda filmerna skildrar kampen mot nazismen och franska kollaboratöreri den Vichykontrollerade staden och det är knappast en slump att Allied utspelar sig år 1942, samma år som Casablanca hade premiär.

I såväl intrig som miljö och filmteknik både liknar och moderniseras gamla filmiska verkningsmedel och även om Allied kanske inte precis kan kallas en ny _Casablanca _berättar filmen en historia som är klassisk utan att bli tråkig.

Miljonerna regnar över duken

Samspelet mellan det klassiska och moderna lyckas särskilt bra när det kommer till det visuella. Oavsett om det rör sig om ett gyllene ökenlandskap, ett gatucafé i Marocko eller en sliten lägenhet i London är Allied full av vackra bilder.

Särskilt filmens scenografi är en fröjd för ögat. Även de minsta detaljerna är genomtänkta, alltifrån lampor och stickkontaker till bilar och kostymer bidrar till att skapa ett realistiskt tidsdokument.

Scenografin är en filmteknisk aspekt som har en tendens att tas förgiven av publiken men i just filmer som Allied ser man hur viktig en bra scenografi är, inte minst i historiska filmer.

Man kan verkligen se hur miljonbudgeten används och den påkostade scenografin låter kameran, och publikens blick, röra sig fritt i filmens historiska värld utan att någonsin mötas med lätta lösningar.

Parförhållande med ojämlik arbetsinsats

Marion Cotillards skådespelarinsats är en annan av höjdepunkterna i filmen. Hennes Marianne är en kvinna som skiftar mellan en farlig femme fatale och en ofarlig hemmafru lika lätt som hon byter mellan franska och engelska.

Andra delen av filmen då den går från att vara ett spiondrama till en mer traditionell thriller fungerar just tack vare denna dubbelhet som som finns i Mariannes karaktär, något som skapar en osäkerhet hos både hennes man och publiken.

Men skådespeleriet är också en av filmens största brister – när det gäller Brad Pitt.

Pitt försöker uppenbarligen gestalta en stoisk hjälte i bästa Cary Grant-stil men verkar bara känslolös och totalt ointresserad när han dyker upp på duken.

Den bristfälliga insatsen blir bara mer påfallande i kontrast till den eminenta Cotillard som överträffar hans skådespeleri med hästlängder.

Om Pitt och Cotlillard hade en affär under inspelningen, som många skvallertidningar rapporterade för några månader sedan, måste det ha varit världens tråkigaste upplevelse. Pitt är nämligen orsaken till att kemin mellan det förälskade paret verkar vara nästintill obefintlig.

Brad Pitts prestation är den största bristen i en annars ganska lyckad film. Framförallt första delen av Allied är full av vackra bilder och växlar på ett bra sätt mellan spänning och action, till skillnad från den andra delen som fokuserar mer på Max och hans jakt på sanningen som ibland känns långtråkig.

Även om intrigen naturligtvis är dramatiserad ska filmen också ha beröm för att återskapa en mycket realistisk bild från andra världskriget på ett sätt som vi sällan ser nuförtiden.