Idén om talfilm uppstod ungefär samtidigt med utvecklingen av de första filmerna på 1880-talet. Det var emellertid först när den synkrona uppspelningen av bilder och ljud blev tekniskt möjlig på 1920-talet, som talfilmen blev en realitet. De första försöken att sätta samman ljud och bilder gjordes efter uppfinnandet av kinetoskopet – en primitiv filmprojektor, som med hjälp av ett tittskåp kunde skapa illusionen av levande bilder. Vid sidan av kinetoskopet stod en fonograf, som levererade ljud från en vaxrulle.
I början av 1900-talet experimenterade uppfinnare med att kombinera film med ljud från en grammofon. Metoden hade en rad svagheter; bl a var plattorna dyra och slets snabbt.
Den första talfilmen var “The Jazz Singer” från 1927.