Thomas Edison jagade filmfolk till Hollywood
Uppfinnaren Thomas Edison var nära att kväva filmindustrin redan när den var i sin linda. Han krävde nämligen avgifter av alla som ville spela in film. Bara genom att dra sig undan till den kaliforniska småstaden Hollywood kunde filmfolket slippa hans stelbenthet.

År 1893 grundade Edison världens första filmstudio, Black Maria i New Jersey. Han såg inte med blida ögon på konkurrenterna: Nya bolag hotades tills de lade ner.
”Denna sovstad omgiven av apelsinlundar i Los Angeles norra utkant kommer snart att bli mer livlig om man ska döma av det intresse som filmfolket visar den.”
Så skrev en tidning i Kalifornien år 1909. Los Angelesförorten som beskylldes för sömnighet hette Hollywood och var vid den här tiden ett litet religiöst jordbrukssamhälle. Men det skulle det snart bli en ändring på. Bara några år senare hade staden ersatt New York som den unga amerikanska filmindustrins centrum.
Filmen fick liv och själ
I början av 1900-talet var den amerikanska filmindustrin mitt uppe i en explosionsartad utveckling. Under bara några år hade filmen utvecklats från att bestå av korta klipp på under en minut, till att rulla upp långa berättelser på upp till tio minuter, ibland längre.
De nya ”långfilmerna” trollband publiken med spännande dramer och skådespelare i spektakulära kostymer. Filmerna visades på de tusentals biografer som sköt upp som svampar över hela USA.
De första västernfilmerna spelades upp på vita duken, och därefter följde ofta något tecknat eller en rysare som med sina kreativa specialeffekter gav åskådarna kalla kårar. Vad publiken inte kände till var att ett verkligt drama med skrämselkampanjer och dödshot utspelade sig bakom kulisserna.
Filmfolk i krig med varandra
Sett med dagens ögon var såväl inspelningstekniken som filmvisningen primitiva. De första filmskaparna hade lagt ner förmögenheter på att uppfinna filmen och nu var det dags att tjäna pengar på utvecklingsarbetet.
Uppfinnaren Thomas Alva Edison var den störste pionjären på området. Hans företag i Menlo Park, New Jersey, var inte bara ett utvecklingslaboratorium. Det var också ett filmbolag som producerade nästan 1 200 filmer under företagets 24-åriga existens.
År 1908 övertalade Edison alla stora filmbolag samt USA:s största filmdistributör att gå samman för att skydda hans patenterade uppfinningar. Gemensamt grundade de The Motion Picture Patents Company (MPPC).
Bolaget skrev ett avtal med Eastman Kodak, landets största producent av råfilm, om att bara sälja film till MPPC:s medlemmar – en allians som i praktiken koncentrerade all makt inom nio filmbolag.
De krävde höga avgifter av filmdistributörer och biografer för rätten att visa filmer som spelats in av filmbolagen inom MPPC, och de förbjöd oberoende producenter att använda kameror som de hade patent på.
Och mindre distributörer, som samarbetade med oberoende filmskapare, förbjöds att sälja MPPC:s filmer.
Monopolet väckte naturligtvis stort missnöje. Inte minst många biografägare upprördes över att tvingas betala höga avgifter samtidigt som de inte fick visa film producerad av andra än medlemmarna i det mäktiga MPPC.
Satte man sig på tvären kunde det mycket snabbt få ekonomiska följder. Det fick bland andra biografdirektören William Fox erfara när han vägrade sälja sina biografer. Under en rättegång berättade han att Percival Waters, en av cheferna för MPPC:s dotterbolag General Film Company, sagt: ”Kom ihåg att vi är ett stort hjul och du bara en liten träflisa i dess väg. Du tror väl inte att jag, som ledare för mitt företag, tänker köra i diket för att undvika att köra på dig? Det är min plikt att köra över dig gång på gång, så att det tunga hjulet snabbt krossar träflisan till sågspån.”