Harry Houdini, färgläggning, bilder

Historien får nytt liv på några sekunder

Artificiell intelligens har gjort det enkelt att färglägga historiska svartvita filmsekvenser. Förespråkarna hyllar tekniken och menar att den väcker historien till liv, medan kritikerna varnar för att processen utgör en manipulation av historien.

Artificiell intelligens har gjort det enkelt att färglägga historiska svartvita filmsekvenser. Förespråkarna hyllar tekniken och menar att den väcker historien till liv, medan kritikerna varnar för att processen utgör en manipulation av historien.

Shutterstock

År 1897 reste de franska bröderna Auguste och Louis Lumière från Paris till Liverpool. Med sig i bagaget hade de sin banbrytande kinematograf, en kamera som kunde både spela in och visa rörliga bilder.

Bröderna ställde upp kameran på den myllrande huvudgatan Lime Street i Liverpool. I bakgrunden tornar Saint John’s Church upp sig och en strid ström av människor och ekipage passerar framför linsen.

Den historiska inspelningen var de första rörliga bilderna av Liverpool och en av de första filminspelningarna någonsin.

För en modern tittare kan det vara svårt att känna stadspulsen som fångades av kameran. Bilderna är i svartvitt och ljudet av klapprande hästhovar och samtalande människor saknas.

I dag, 125 år senare, har emellertid de historiska filmklippen redigerats digitalt. Bilderna har färglagts och ljudet av ett myllrande stadsliv strömmar ur högtalarna. Liverpools Lime Street anno 1897 har väckts till liv.

Mannen som har uppdaterat de gamla inspelningarna är en 45-årig historielärare vid namn Lee Rymill, bosatt i Liverpool. På fritiden driver han webbplatsen www.historyofliverpool.com,, som beskriver stadens historia.

Se Liverpools myllrande gatuliv anno 1897

Under coronakarantänen bestämde sig Lee Rymill för att väcka liv i bröderna Lumières gamla svartvita inspelningar från Liverpool med hjälp av gratisprogrammet Deoldify, som är baserat på en typ av artificiell intelligens som kallas djupinlärning.

Programmet känner igen diverse föremål i en film, till exempel människor, hästar och bilar, och färglägger dem utifrån sparade kunskaper om vilken färg dessa föremål brukar ha.

”Programvaran vet alltså att himlen är blå, att molnen är vita och att hästarna troligen är bruna.” Amatörfärgläggaren Lee Rymill om programmet Deoldify

”Programvaran innehåller en databas med miljontals bilder som den ’lär sig’ av. När jag kör de svartvita klippen från Lime Street genom programmet analyserar den artificiella intelligensen föremålen på bilderna och söker i databasen efter liknande föremål i färg”, berättar Lee Rymill för VÄRLDENS HISTORIA.

”Programvaran vet alltså att himlen är blå, att molnen är vita och att hästarna troligen är bruna, vilket får den att automatiskt färglägga bilderna med hjälp av denna information”, säger Lee Rymill.

Många anser att programmet, som färglägger bilderna på bara några sekunder, är en viktig teknisk landvinning. Kritiker befarar emellertid att den nya tekniken även riskerar att minska de historiska filmernas värde.

Lumière, film, färglagd

År 1895 filmade bröderna Lumière sina familjemedlemmar när de skulle ge sig ut och åka häst och vagn.

© Youtube/ Nineteenth century videos. Back to life.

Se mer: Fem av de bästa färglagda filmerna från filmhistoriens barndom

Solen skiner över bröderna Lumières Frankrike år 1895, danska Aarhus invånare luftar hattarna år 1901 och San Franciscos gatuliv blomstrar bara några dagar före det förödande jordskalvet år 1906. Gör en tidsresa tillbaka i tiden – nu i färg!

Se filmerna här ▶︎

Film handmålades

Några år efter det att bröderna Lumières kinematograf fått sitt genombrott år 1895 började man färglägga de svartvita filmerna. Bara två år senare specialiserade sig till exempel fransyskan Élisabeth Thuillier på att färglägga de nya biofilmerna för hand. Det var en extremt tidskrävande process, där varje bildruta färglades med smala penslar.

Därför anlitade Thuillier 200 kvinnor för att utföra det mödosamma arbetet. Varje färgläggare ansvarade för en viss färg, som hon målade på de många bilderna. Därefter skickade hon vidare filmremsan till nästa kvinna, som lade på en annan färg.

Élisabeth Thuillier färglade bland annat den franska filmen Resan till månen, som hade premiär år 1902.

© Georges Méliès/Public Domain

År 1970 uppfann den kanadensiske ingenjören Wilson Markle en metod för att på digital väg färgsätta de inspelningar som året innan tagits med hem från månen. Med hjälp av datorer ”översattes” inspelningarnas gråskala till förutbestämda färger. Arbetet var förhållandevis enkelt, eftersom måninspelningarna inte uppvisade någon större variation i sin färgskala.

Då var det betydligt svårare när filmindustrin en kort tid senare började färglägga gamla spelfilmer med ett stort antal människor. Filmerna digitaliserades, varefter färgläggarna avgränsade olika områden på bilderna och valde en färg till dem.

Datorn skapade sedan på egen hand de mörka och ljusa färgtonerna utifrån ljusinnehållet på den ursprungliga filmen, och även de nödvändiga övergångarna mellan färgerna.

Det var också den teknik historieläraren Lee Rymill ursprungligen använde när han ville väcka historien till liv med färger.

I början av 1900-talet var det många företag som specialiserade sig på att färglägga filmer.

© Moving Pictures: How They Are Made And Worked (1912)/Public Domain

Artificiell intelligens gör jobbet

För några år sedan började Lee Rymill färglägga svartvita bilder från sitt familjealbum i fotoprogrammet Photoshop.

”Det var ett mödosamt arbete, där jag kopierade in de ursprungliga fotografierna i Photoshop i olika lager. När jag färglade en persons ansikte tog jag bort övriga element i bilden och lade manuellt på en hudfärg. Sedan upprepade jag samma process med de andra lagren, där jag färglade kläderna, håret och så vidare”, berättar han.

”Jag ägnade mycket tid åt att göra research om tidsperioden.” Historieläraren Lee Rymill om sin färgläggning

Enligt Rymill satte han en ära i att välja rätt färger.

”Jag ägnade mycket tid åt att göra research om tidsperioden, till exempel vilka färger folk hade på sina kläder på den tiden, allt för att göra fotot så verklighetstroget som möjligt”, berättar han.

Nu överlåter han färgnyanserna åt den artificiella intelligensen och fokuserar i stället på att ljudlägga filmerna. Inspelningarna från Liverpool har han till exempel ljudlagt med hästhovar mot gatsten och ljudet av röster i gatubilden.

”Tidningspojken är ungefär lika gammal som min son, så jag bad honom tala in hans röst.” Amatörfärgläggaren Lee Rymill om att ljudlägga gamla filmer

Ljuden hittar Lee Rymill på internet, varefter han klipper in dem i originalinspelningarna. Ibland spelar han själv in ljuden.

”I ett av klippen från Liverpool står en pojke på gatan och säljer tidningar. Tidningspojken är ungefär lika gammal som min son, så jag bad honom tala in hans röst. I ett annat klipp håller en man ett tal inför några soldater. Där är det min egen röst. Jag hittade det ursprungliga talet på internet och läste in det”, berättar han.

Lee Rymills videor har fått hundratusentals visningar på Youtube och han är övertygad om att de aldrig hade nått ut så brett om han inte hade färglagt dem.

Alla håller emellertid inte med om att den här utveckligen är positiv.

Bekymrade historiker

Färgläggningen av historiska filmer har visserligen ökat många människors intresse för historia, men utveckligen har även fått flera historiker att gå i taket.

Ett problem är att de nya färgläggningsprogrammen saknar historiska kunskaper. Det händer till exempel ofta att soldater från världskrigen får fel färg på sina uniformer, så att de kanske rentav ser ut som fienden. I andra fall har algoritmerna gett fel ögon- eller ansiktsfärg.

”Filmer som ser ut som om de spelades in i förra veckan hör hemma i förra veckan.” Luke McKernan, intendent för rörliga bilder vid British Library, uttalar sig om färgläggning

Vanligast är dock problemen med färger på kläder. Där tvingas programmen gissa, och de är väldigt försiktiga med sina gissningar.

I Lee Rymills Liverpoolfilm får moderna tittare till exempel intrycket att nästan alla Liverpools invånare år 1897 gick klädda i samma blålila nyans. Så var det naturligtvis inte, men programmet tar det säkra före det osäkra och ger därmed en missvisande bild.

När regissören Peter Jackson år 2018 presenterade den stort uppslagna – och färglagda – förstavärldskrigsdokumentären They shall not grow old hade teamet bakom filmen sett till att uniformerna fick rätt färg.

Färglagd film, Peter Jackson, They shall not grow old

Regissören Peter Jackson och hans team gjorde succé med färgläggningen av filmklipp från första världskriget.

© Dave J Hogan/Getty Images

Färgläggning handlar numera om stora pengar

Det är inte bara Youtubeanvändare som ägnar tid och kraft åt att uppdatera historien med en bred palett av färger. Även filmindustrin har sett stora möjligheter i färgläggning av historien.

År 2015 gav sig Sagan om ringen-trilogins regissör Peter Jackson i kast med ett ovanligt projekt: färgläggning av filmsekvenser från första världskriget. Dokumentären They shall not grow old hade premiär år 2018 och blev en jättesuccé som drog in över 20 miljoner dollar.

Under processen tittade Jacksons team igenom över hundra timmar film, som sedan klipptes och färglades. Man använde sig inte av artificiell intelligens, utan färglade varje bild för sig. Denna teknik, så kallad rotoscoping, användes ursprungligen för att manuellt måla på filmrutor.

I dag görs färgläggningen med hjälp av datorer, och tekniken är vanlig. En av de största aktörerna är franska Composite Films, som har färglagt svartvita inspelningar till bland annat dokumentärserien America in color.

Composite Films grundare Samuel François-Steininger berättar för VÄRLDENS HISTORIA att bolaget för närvarande arbetar med ”en lång rad internationella dokumentärserier” där svartvita filmer återuppstår i färg.

Trots det kritiserades They shall not grow old av Luke McKernan, intendent för rörliga bilder vid British Library, det brittiska kulturarvets främsta väktare.

”Om vi vill få nya generationer att förstå vad kriget innebar måste vi visa filmerna i sitt ursprungliga skick. Det kräver visserligen en större insats att sätta sig ner och studera originalen, men det är just genom en sådan insats en djupare förståelse av kriget uppstår. Utan den insatsen uppstår ingen äkta sympati, bara falska känslor. Filmer som ser ut som om de spelades in i förra veckan hör hemma i förra veckan”, skrev han på sin blogg.

Färgläggning väcker intresse

Lars Kiel Bertelsen, fotohistoriker och lektor vid Aarhus universitet i Danmark, håller inte med om den kritik som framförts mot Jacksons film.

”Det är fel att kritisera Peter Jackson och Youtubeamatörerna för att manipulera historien. Först och främst väcker de ju ett enormt intresse för de ursprungliga filmerna. Enligt mig är det just det den här trenden handlar om. Det rör sig inte om historieförfalskning, utan handlar om att väcka historien till liv för nya generationer”, menar han.

Kiel jämför färgläggningen av historiska filmklipp med uppdateringar av H.C. Andersens klassiska sagor.

”Om bröderna Lumière hade kunnat filma Liverpool i färg och med ljud för hundra år sedan, så hade de ju gjort det.” Amatörfärgläggaren Lee Rymill om sitt arbete

”Om vi inte uppdaterar språket blir texterna ointressanta. Ingen orkar läsa H.C. Andersens sagor så som de skrevs på 1800-talet. Språket måste få följa med i tiden. Samma sak gäller historiska fotografier och filmer”, säger han.

Lars Kiel påpekar dock att det är viktigt att värna om de ursprungliga filmklippen.

”Originalen ligger ju kvar som celluloidfilm någonstans i en frys. Det ska de göra även fortsättningsvis, men det innebär inte att vi inte får leka med dem. Om färgläggning bidrar till att få nya generationer att intressera sig för historiska filmer är det ju enbart positivt”, säger Lars Kiel.

Lee Rymill från Liverpool är av samma åsikt: ”Jag har full förståelse för kritiken att jag manipulerar med historien, men jag väljer att se det som att jag väcker den till liv för en ny publik som annars aldrig hade sett filmerna. Det tycker jag är ett legitimt skäl till att manipulera med historiska filmklipp. Om bröderna Lumière hade kunnat filma Liverpool i färg och med ljud för hundra år sedan, så hade de ju gjort det.”