Greta Garbo – Hollywoods gåtfulla drottning
Hennes resa gick från ett fattigt barndomshem i Stockholm till att bli en av världens mest beundrade filmstjärnor. Hollywood älskade den nordiskt svala och lite mystiska Greta Garbo, men själv längtade hon bort från filmbranschen.
Den 19-åriga Greta Garbo anländer till New York 1925.
En het junidag 1925 lägger atlantångaren S/S Drottningholm till vid kajen i New York. Ombord finns den finlandssvenske regissören Mauritz Stiller och en 19-årig svensk skådespelerska som just bytt efternamn från Gustafsson till Garbo.
De har skrivit kontrakt med filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer och förväntar sig ett storslaget mottagande. Greta har övat in ett uttalande på engelska som hon ska säga till de väntande journalisterna. "Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv – Gud välsigne Amerika."
Mottagandet en besvikelse
Mottagandet blir dock inte som de tänkt sig. På kajen väntar en lägre tjänsteman från filmbolaget i sällskap med en fotograf, inget pressuppbåd eller större människomassor.
Efter att ha poserat för de obligatoriska ankomstbilderna skickas nykomlingarna iväg till ett hotell på Manhattan. Där ska de vänta tills höjdarna i Hollywood sänder bud efter dem, något som kommer att dröja tre månader.
Ankomsten till Amerika blir med andra ord en stor besvikelse för den förväntansfulla skådespelerskan och denna känsla tycks sedan prägla hela Greta Garbos yrkesliv. Ingenting blev som hon hade tänkt sig.
Föddes i fattiga kvarter
Greta Gustafsson föddes 18 september 1905 och växte upp i en etta på Blekingegatan 32 på Södermalm i Stockholm. På den tiden låg kvarteret i stadens fattiga utkanter. Pappan arbetade som gatsopare medan mamman bidrog till att försörja de tre barnen genom att städa hos rika familjer.
Den svenska 1600-talsdrottningen Kristina var en av få filmroller som Greta Garbo tyckte om att spela.
Redan som liten drömde Greta om att bli skådespelare och efter att ha medverkat i några reklamfilmer och komedin Luffarpetter (1922) lyckades hon – som enda elev med arbetarbakgrund i sin årskurs – komma in på Dramatens elevskola. Hon var då 17 år.
Gjorde dundersuccé
Genombrottet kom två år senare, sedan regissören Mauritz Stiller gett henne en roll i Gösta Berlings saga (1924). Filmen hade ingen större framgång i Sverige, men gjorde dundersuccé i Tyskland.
Det amerikanske filmmogulen Louis B Mayer såg filmen under ett Europabesök och blev imponerad. När han träffade Stiller och hans unga skyddsling, som nu bytt efternamn till Garbo, i Berlin, erbjöd han den svenske regissören att komma till USA och jobba för filmbolaget MGM. Stiller krävde att även Garbo skulle få följa med, vilket Mayer motvilligt accepterade.
När den förödmjukande väntetiden i New York var över blev det Garbo som slog igenom i Hollywood. Stiller hade däremot problem med språket och omställningen till Hollywoods sätt att göra film. Han återvände till Sverige 1928 där han dog senare samma år.
Garbo saknade honom oerhört. Det är oklart vilket slags förhållande de hade. Stiller anses ha varit homosexuell, liksom flera av de män Garbo umgicks med. Men att Stiller och Garbo hade en nära relation bevisas av att han testamenterade hälften av sina tillgångar till henne.
Kallades »den gudomliga»
Publiken och kritikerna älskade den vackra, svala och nordiskt exotiska skådespelerskan. Hon gjorde succé i filmer som Åtrå (1926), med John Gilbert som passionerad älskare, och En gudomlig kvinna (1928), i regi av svensken Victor Sjöström. Snart fick hon tillnamnet "den gudomliga".
Greta Garbo under inspelningen av Kameliadamen 1937.
Men trots framgångarna var Garbo inte lycklig. Hon vantrivdes i Hollywood och plågades av hemlängtan. I början av karriären ville skvallerpressen gifta bort henne med John Gilbert, men även om paret under en period umgicks rann förhållandet ut i sanden.
Allt pekar på att Garbo var bisexuell och under de första åren i USA längtade hon ständigt efter klasskamraten från Dramatens elevskola, Mimi Pollak, som framstår som hennes stora kärlek.
Sverigebesök en chock
Först 1928, efter tre år i Hollywood, fick Garbo filmbolagets tillåtelse att åka hem till Sverige. Besöket blev en chock. Tiotusentals människor hade samlats för att hylla sin svenska filmstjärna. Ingenstans fick hon vara ifred och hon insåg att drömmen om att återvända till sitt gamla liv redan var en omöjlighet.
Tillbaka i Hollywood förhandlade Garbo till sig högre lön. Mycket tyder på att hennes enda målsättning med att fortsätta filma var att tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna dra sig tillbaka.
Samtidigt blev hon mer och mer populär. Medan många skådespelare inte klarade övergången till ljudfilm blev Garbo, med sin sensuella röst och pikanta brytning, bara ännu mer folkkär. Hennes första ljudfilm, Anna Christie (1930), lanserades med parollen "Garbo talar!".
Kommunistagent i komedi
Efter framgångar i flera tragiska dramer, bland annat Mata Hari (1932) och Kameliadamen (1937), fick Garbo äntligen visa sin talang för komediskådespel i Ninotchka (1939). Där gestaltar hon en stentuff rysk kommunistagent som veknar inför vackra damhattar och kärleken i det romantiska Paris. "Garbo skrattar!", löd filmreklamen.
Efter andra världskrigets utbrott kunde Garbos filmer inte längre distribueras i det krigsdrabbade Europa. MGM försökte stöpa om Garbo efter en mer amerikansk mall, som skulle passa biopubliken i USA. Resultatet blev Tvillingarna, som släpptes 1941.
Filmen blev Garbos första och enda totala fiasko. Nu fick hon den förevändning hon väntat på för att kunna hoppa av den karriär som hon aldrig trivts med.
Efter att hon avslutat sin skådespelarkarriär drog sig Greta Garbo undan rampljuset. Här döljer hon ansiktet med handen för en fotograf på franska Rivieran 1952.
Gick i pension i förtid
"Jag har grimaserat färdigt, jag ska aldrig mer filma", sa hon.
Vid 36 års ålder gick "den gudomliga" i pension i förtid. Hon lämnade Hollywood och flyttade till New York, en stad som var tillräckligt stor för att erbjuda den anonyma tillvaro som Garbo längtade efter. Där levde hon resten av sitt liv och hennes extremt tillbakadragna livsstil bidrog till att stärka myten om "den gåtfulla" Garbo.
Hon pratade ogärna om tiden i Hollywood men lär ha sagt till en vän: "Där slösade jag bort de bästa åren av mitt liv. Jag lät mig fördärvas av pengar, berömmelse och snålhet."
Greta Garbo avled vid 84 års ålder den 15 april 1990 i New York. Hon begravdes den 16 juni på Skogskyrkogården i Stockholm.