Epilepsi skulle botas med exorcism
Isolering, stryk och trepanering var några av behandlingarna mot ”fallandesjuka”, som de lärda var övertygade om orsakades av djävlar och demoner. Än i dag lever övertron vidare.

Epilepsipatienter ansågs vara besatta av demoner, som skulle drivas ut av präster. I synnerhet efter att alla andra behandlingsmetoder slagit fel.
”Hans nacke har vridits åt vänster. Hans händer och fötter är spända. Munnen är öppen och omges av fradga, medan han är medvetslös.”
Så lyder texten på en stentavla tillverkad i Mesopotamien mellan 1067 och 1046 före Kristus.
Texten utgör historiens första beskrivning av ett epileptiskt anfall och speglar den rädsla som dåtidens människor måste ha känt, när de iakttog ett offer för en sjukdom som de varken förstod eller kunde bota.
I dag vet vi att anfallen beror på en rubbad elektrisk aktivitet i hjärnan, och att epilepsi är en kronisk sjukdom.
Under lång tid trodde man dock att övernaturliga krafter orsakade de skrämmande symptomen.
De kurer som dåtidens lärda föreskrev var lika hemska som sjukdomens förmodade orsak. Bisarra ritualer, djävulsutdrivning och tortyrliknande operationer utgjorde i århundraden behandlingarna mot epilepsi eller ”fallandesjuka”, som det kallades i folkmun.