Topp tio: Historiens farligaste böcker

Roman ledde till dödsdom

I den indiskfödde författaren Salman Rushdies Satansverserna beskrivs indiska invandrare i London, men boken innehåller också många referenser till Koranen och islam. Dessa passager väckte vrede bland muslimer, som ansåg att boken var hädisk.

I flera länder förbjöds verket omedelbart, och bokbål flammade på flera håll runtom i världen. Historien fick en otäck vändning när Irans ledare ayatollah Khomeini på våren år 1989 utfärdade en fatwa, en dödsdom, mot Rushdie och utlovade 2,5 miljoner dollar i belöning till den som dödade författaren. Förklaringen till Khomeinis starka reaktion var sannolikt att han såg det som ett sätt att öka sin popularitet.

Fatwan fick stora konsekvenser. År 1991 höggs bokens japanska översättare ihjäl av okända gärningsmän, ett flertal bokhandlar utsattes för bombdåd och Rushdie har i årtionden tvingats leva med livvakter på hemliga adresser. År 1998 upphävde den iranska regimen fatwan, men Rushdie har fortfarande ett pris på sitt huvud.

Augusti 2022: Salman Rushdie attackerad i New York

Salman Rushdie gjorde sig klar att hålla ett anförande inför omkring 2 500 personer på utbildningscentrumet Chautauqua Institution i västra New York fredagen den 12 augusti, när en man plötsligt rusade fram och attackerade författaren med en kniv.

Mannen hann hugga Rushdie ett tiotal gånger, innan han övermannades. Författaren transporterades till ett närbeläget sjukhus, där han omedelbart opererades och lades i respirator. Han fick allvarliga skador och förlorade synen på ena ögat – men överlevde.

Kyrkan brände biblar

På medeltiden motsatte sig kyrkan i många fall att församlingsmedlemmarna själva läste den heliga skriften. Därför ville prästerna inte se någon översättning av den latinska bibeln.

”Om Bibeln är tillgänglig för alla kommer den inte att värdesättas och respekteras, eller så kommer den att missförstås av människor med medelmåttiga kunskaper”, ansåg påve Gregorius VII år 1080.

Kungar och furstar höll med honom. Ingen av dem gick lika grundligt till väga som Jakob I av Aragonien, som förbjöd den spanska bibelöversättningen år 1233.

Året därpå införde landets biskopar ett förbud mot att över huvud taget äga en översatt bibel. Boken skulle brännas inom loppet av åtta dagar, annars betraktades ägaren som en kättare. Dekretet innebar att självaste inkvisitionen, katolska kyrkans nyligen instiftade domstol, fick ansvara för saken.

Trots att inkvisitionen var inblandad fördes illegala biblar över gränsen till Aragonien, bland annat gömda i lådor med vinflaskor. Först på 1800-talet hävdes förbudet, så att spanjorerna lagligt kunde läsa Bibeln på sitt modersmål.

Självmordsvåg orsakade panik

År 1774 vände den tyske diktaren Johann Wolfgang Goethe upp och ner på Europa med sin roman Den unge Werthers lidanden. I boken beskrivs borgarsonen Werthers hopplösa förälskelse i den vackra Lotte, som han inte kan få, eftersom hon redan har förlovat sig med en annan man. Berättelsen slutar tragiskt med Werthers självmord, som skildras som ett bevis för hur djup hans kärlek är.

Unga människor slukade romanen och de blev så tagna av den känslosamma huvudpersonen att de drabbades av ”Wertherfeber” och ville leva och klä sig som sin förebild.

En kort tid efter publiceringen kom de första berättelserna om självmord. Unga människor sköt sig själva med boken i handen, löd rapporterna. Dessa historier var troligen överdrivna, men de gav upphov till panik, inte minst bland kyrkans folk.

”Tänk för Guds skull på hur många av våra unga som riskerar att sluta som Werther”, dundrade den tyske prästen Johann Goeze. I Leipzig förbjöd stadsrådet boken år 1775 efter en begäran från universitetets teologiska fakultet. Även i Danmark och i Italien förbjöds romanen, som fick läsas fritt igen först år 1825.

Fula ord förnärmade amerikanerna

Med sin beskrivning av överklasskvinnan Constance Chatterleys passionerade affär med skogvaktaren Oliver Mellors väckte romanen Lady Chatterleys älskare stor förargelse när den publicerades år 1928. Ingående sexscener och sexuell frispråklighet fick många länder att antingen förbjuda boken eller censurera den till oigenkännlighet.

I USA drabbades romanen av de så kallade Comstocklagarna. De röstades igenom år 1873 på postinspektör Anthony Comstocks initiativ och förbjöd postförsändelser av ”obscent, oanständigt och lascivt” material.

”Vägen till bordellen går via boken”, argumenterade Comstock, vars lag drabbade bland annat James Joyces banbrytande bok Odysseus (1921) och det medeltida verket Canterburysägner.

Många utgivare utmanade lagen och år 1959 hade förlaget som gav ut Lady Chatterleys älskare turen – och tidsandan – med sig när alla hinder för försändelser av boken togs bort. Domen blev början till slutet för Comstocklagarna, och året därpå blev boken även laglig i England.

Varken krig eller sex gick för sig

I romanen Farväl till vapnen från år 1929 skildrar den amerikanske författaren Ernest Hemingway en kärleksrelation mellan den amerikanske ambulansföraren Frederic Henry och den unga engelska sjuksköterskan Catherine Barkley under första världskrigets blodiga slag.

Berättelsen satte ord på en hel generations krigströtthet, men den förbjöds i Italien för att den skildrade landets pinsamma nederlag i slaget vid Caporetto. I Irland var problemet att huvudpersonerna inleder en sexuell relation som resulterar i en utomäktenskaplig graviditet. Irland hade blivit självständigt från England år 1921 och gjorde sedan allt för att befästa sin katolska identitet. Fyra år senare tillsatte staten den så kallade Kommittén mot ond litteratur.

På kommitténs inrådan införde landet censur, och under de följande åren förbjöds tusentals verk av bland andra H.G. Wells, John Steinbeck och William Faulkner. De flesta böckerna blev tillåtna igen på 1960-talet, men lagen finns kvar. Senast en bok förbjöds i Irland var år 2016. Då gällde förbudet The raped little runaway av Jean Martin.

Talande djur svårsmält i Kina

Kina har en lång tradition av att förbjuda böcker. Redan år 213 före Kristus lär landets förste kejsare Shi Huangdi ha bränt ett antal verk som gick på tvärs mot hans världsuppfattning. Under de följande 2 000 åren förbjöd hans efterträdare emellanåt böcker som de uppfattande som subversiva.

År 1931 gick det ut över den engelske författaren Lewis Carrolls klassiker Alice i underlandet, historien om flickan Alice, som faller ner genom ett kaninhål till en fantastisk och absurd värld. Provinsen Hunans kommunistiske guvernör var missnöjd med att djuren i berättelsen kunde tala.

”Djur ska inte tala människospråk. Det är en katastrof att placera djur och människor på samma nivå”, löd kritiken.

Vissa forskare tror att kommunisternas förbud snarare berodde på bokens indirekta kritik av auktoriteter.

När hippierörelsen uppstod i väst på 1960-talet fick Alice i underlandet kritik för att den ansågs göra reklam för narkotika. Carrolls skruvade värld fick barn att vilja ta psykedeliska droger precis som hippierna, hävdade kritikerna.

Jagat rådjur påstods ha menlig inverkan

De flesta känner till Disneyfilmen om det lilla rådjuret Bambi, men filmen är faktiskt baserad på en bok riktad till en vuxen läsekrets.

I den österrikiske författaren Felix Saltens bok Bambi befinner sig rådjuret på ständig flykt undan blodtörstiga jägare och andra djur, som hånar honom för att han visar känslor. Salten skrev boken år 1922, innan Österrike och Tyskland översköljdes av judehat och politiskt gatuvåld, men jägarna kan tolkas som SA-medlemmar, Hitlers brunskjortor.

Salten var så pricksäker i sina beskrivningar att Hitler år 1936 gav order om att alla exemplar av boken skulle brännas. Förstörelsen var så omfattande att forskare först på senare år har lyckats rekonstruera bokens ursprungliga innehåll. Disneys version bygger på en bearbetad översättning från år 1928.

Bambi var långt ifrån den enda bok som förbjöds av nazisterna. Tusentals verk förklarades ha skadlig inverkan och förstördes. Den 10 maj 1933 gick hela 25 000 böcker upp i rök.

Nazisterna förbjöd sin egen kampskrift

I Tredje riket var Mein Kampf, Adolf Hitlers politiska kampskrift, nästintill var mans egendom. När nazisterna förlorade andra världskriget förbjöd emellertid de allierade segerherrarna boken.

Förbudet upprätthölls i delstaten Bayern, som efter kriget ”ärvde” det nazistiska förlag som hade rättigheterna till boken. Under 70 år stoppade Bayern nästan alla försök att publicera den.

När rättigheterna upphörde att gälla den 31 december 2015 publicerades verket i Tyskland. År 2020 fick kritik från bland andra judiska grupper e-handelsföretaget Amazon att sluta sälja boken. Beslutet ändrades dock, så i dag är boken fritt tillgänglig.

Det är inte bara Hitlers motståndare som har försökt hindra bokens spridning. År 1940 stoppade nazisterna själva publiceringen i de ockuperade länderna. I Mein Kampf redogör nämligen Hitler utförligt för sina åsikter om Tysklands grannar och berättar hur han tänker behandla dem. Nazisterna befarade att om de ockuperade ländernas befolkningar fick kännedom om Hitlers tankar, så skulle deras motståndsvilja öka.

Tvåtusenfemhundra år gammal bok förbjöds i Grekland

Den grekiske komediförfattaren Aristofanes satte fingret på antikens dårskap. I komedin Lysistrate kritiserar han kriget mellan stadsstaterna Aten och Sparta. I pjäsen får vi följa Lysistrate, en kvinna från Aten som blir så trött på männens oförmåga att få stopp på blodsutgjutelserna att hon tar saken i egna händer. Under hennes ledning ingår kvinnorna i Aten och Sparta en pakt om att inte ha sex med sina män förrän kriget är över.

Grekerna skrattade åt dels komedins många snuskiga skämt, dels att Aten behövde räddas av en kvinna. Det var en absurd tanke i det antika Grekland, där kvinnor inte hade någonting att säga till om.

Senare tiders läsare tog inte lika lätt på saken. När nazisterna invaderade Grekland år 1941 förbjöd de Lysistrate, eftersom de befarade att verket skulle stärka grekernas sammanhållning. Även juntan, som tog över landets ledning efter en militärkupp år 1967, förbjöd komedin. Generalerna var rädda att folket skulle låta sig inspireras av kvinnorna och göra uppror mot diktaturen.

Nakna förintelseoffer upprör

Den amerikanska högern har på senare år intensifierat kampen mot böcker som de anser vara skadliga. Så sent som i januari 2022 beslutade skolstyrelsen i McMinn County i delstaten Tennessee att serieromanen Maus av Art Spiegelman skulle förbjudas.

I Maus skildras förintelsen och författarens egen judiska familjs öde, bland annat deras upplevelser i koncentrationslägret Auschwitz. Med djur som huvudpersoner tar Spiegelman upp känsliga ämnen som skuld, skam och självmord.

År 1992 fick han det prestigefyllda Pulitzerpriset för verket. Den äran gjorde emellertid inte intryck på skolstyrelsen i Tennessee. Medlemmarna upprördes av dels svordomarna, dels en teckning av en naken lägerfånge.

Maus är långt ifrån den enda förbjudna boken i USA, och listan bara växer för varje år som går. På hösten 2021 fick den amerikanska biblioteksföreningen ALA hela 330 uppmaningar om att avlägsna böcker med stötande innehåll, en markant ökning jämfört med året innan och ett tydligt tecken på att kampen för konstnärlig frihet inte är över.