”Pooh, Pooh, Pooh, Pooh!” ekar det i korridoren på internatskolan Stowe, cirka åtta mil norr om London.
Ropen är riktade mot Christopher Robin Milne. Den 12-åriga internatskoleeleven blir retad för att hans pappa heter Alan Alexander Milne. Under namnet A.A. Milne är pappan världsberömd för böckerna om den honungsälskande björnen Winnie-the-Pooh (Nalle Puh).
”Min far uppnådde sin status genom att klättra på mina barnaxlar.” Christopher Milne i sina memoarer.
I början av 1930-talet, när mobbningen på Stowe äger rum, har A.A. Milne skrivit fyra böcker om den levande nallebjörnen och pojken Christopher Robin. Böckernas karaktärer är baserade på Milnes son och hans gosedjur, och berömmelsen ger den unge Christopher en hel del oönskad uppmärksamhet.
Med tiden kommer Christopher att hata Nalle Puh – och sin far.
Krigstrauman präglade Milne för livet
Alan Alexander Milne föddes 1882 och älskade som barn att pyssla med ord och siffror och utforska naturen.
”Naturen har den mest underbara utställningen, alltid öppen och alltid gratis”, skrev han i sin självbiografi från 1938.
Som ung man studerade Milne matematik vid Cambridge University, men han var inte bara intresserad av siffror. Milne hade en talang för att skriva roliga artiklar och dikter, och hans texter trycktes i universitetstidningen. Texterna hamnade på redaktionen för den engelska satirtidningen Punch, som 1904 anställde Milne som skribent. Två år senare befordrades han till biträdande redaktör.
Med karriären på väg uppåt friade Milne 1913 till den förmögna Dorothy de Sélincourt. Men paret hade knappt hunnit bosätta sig i sitt hem i London förrän [första världskriget] (https://varldenshistoria.se/krig/forsta-varldskriget) bröt ut. Trots sin motvilja mot krig tog Milne pliktskyldigt värvning i armén.
Som barn var Christopher väldigt förtjust i sin nalle, men senare i livet kom han att avsky allt som hade med Nalle Puh att göra
Milnes vistelse i de omänskliga skyttegravarna gjorde honom dock så sjuk i feber att han – efter att ha deltagit i [slaget vid Somme] (https://varldenshistoria.se/krig/forsta-varldskriget/slaget-vid-somme-140-dagar-i-helvetet) 1916 – skickades hem till ett engelskt sjukhus. Milne återhämtade sig och tjänstgjorde sedan bakom fronten som underrättelseofficer. Men kriget hade präglat honom för livet.
”Jag blir nästan fysiskt sjuk av den mardröm av mentalt och moraliskt förfall som krig är”, skrev Milne i sina memoarer, och nämnde aldrig kriget i detalj efteråt.
Efter att sonen Christopher fötts 1920 köpte Milne och hans fru lantstället Cotchford Farm i Sussex för att leva nära naturen. I närheten fanns Ashdown Forest, en liten skog som skulle bli världsberömd som Sjumilaskogen – den plats där Nalle Puh och hans vänner bor.
Sonens lek gav idén till Nalle Puh
Livet på landet gav Milne lugn och ro att skriva böcker och pjäser, men också tid att gå på skogspromenader med Christopher eller titta på sin fru och son när de lekte. Dorothy satte röster till gosedjuren när Christopher ordnade tebjudningar för dem. Leken och skogspromenaderna gav Milne idén till en barnbok.
”Oftast var det min mamma som lekte med mig i barnkammaren. Hon försåg min pappa med idéer till hans böcker”, berättade Christopher i vuxen ålder.
A. A. Milnes bok Winnie-the-Pooh publicerades 1926, och den sålde i hundratusentals exemplar.
Christopher Milne donerade sina berömda tygdjur till det kommunala biblioteket i New York City, där de i dag kan beskådas.
Björn och svan blev till Nalle Puh
Det var A.A. Milne som skrev berättelserna om Nalle Puh och hans vänner, men det var hans son Christopher som namngav Nalle Puh och flera av de andra djuren i Sjumilaskogen.
På sin första födelsedag 1921 fick Christopher Milne det första av de gosedjur som skulle komma att bli berömda i berättelserna om Nalle Puh. Nallebjörnen köptes av paret Milne i det engelska varuhuset Harrods. Christopher döpte nallen till Edward.
Senare fick sonen andra tygdjur, bland annat en åsna och en liten gris. Han döpte dem till Eeyore – efter ljudet av en åsna som bräker – och Piglet (på svenska Ior och Nasse).
Under ett besök på London Zoo blev Christopher förälskad i en kanadensisk brunbjörn som fått sitt namn efter staden Winnipeg. Christopher bytte namn på sin nallebjörn till björnens smeknamn: Winnie.
A.A. Milne och Christopher tog ofta promenader i skogen, där Christopher matade en svan i en damm. När svanen inte ville äta de brödbitar som Christopher kastade åt den, kallade han besviket svanen för ”Pooh”. Uttrycket kan översättas med ”fy” eller ”äsch”.
Av skällsordet och namnet på den riktiga brunbjörnen ska A.A. Milne ha skapat det särpräglade namnet Winnie-the-Pooh.
När läsarna upptäckte att pojken i boken var baserad på en verklig person, strömmade beundrarbreven in till familjen Milne. Och Christopher var tvungen att svara på vartenda brev.
Nästa bok om Nalle Puh publicerades 1928 och Christopher var tvungen att ge intervjuer till pressen. Christopher var innerligt trött på rollen som pojken i barnboken – i synnerhet efter att hans skolkamrater började reta honom.
”Hemma älskade jag fortfarande Christopher Robin och var ibland stolt över att dela hans namn och berömmelse. I skolan däremot hatade jag honom mer och mer”, skrev Christopher i en bok från 1974.
Fans dök upp överallt
Böckernas framgångar påverkade familjen Milne – och inte enbart positivt. Ashdown Forest svämmade över av fans och nyfikna läsare dök upp vid lantstället för att hälsa på Christopher. Milne själv erkände för en vän att han kände både ”förvåning och avsky” inför berömmelsen.
Efter två diktsamlingar och två böcker om Nalle Puh skrev A.A. Milne inte mer om den lilla världen i Sjumilaskogen. Milne kallades trots det för en barnboksförfattare, och förhållandet till Christopher förblev ansträngt fram till författarens död 1956.
A.A. Milne lät sig inspireras av sin sons nalle, när han kom på berättelserna om Nalle Puh och hans vänner.
Christopher var bitter över sin förlorade barndom och avstod från alla inkomster från böckerna, vilket han motiverade i sina memoarer:
”Min far uppnådde sin status genom att klättra på mina barnaxlar. Han stal mitt goda namn och lämnade inget annat efter sig än den tomma känslan av att vara berömd för att vara hans son.”
Efter faderns död träffade Christopher Milne sin mor endast en gång innan hon dog 1971. Kort därefter berättade Christopher för pressen att han tagit ett ”slutgiltigt farväl” av sina föräldrar och inte längre kände någon ilska. Men vid det laget var det sedan länge för sent att återupprätta den splittrade familjeidyllen.
Ironiskt nog drev Christopher som vuxen en bokhandel där han riskerade att träffa fans av Nalle Puh.