Smugglaren Barnet Braverman står på kajen i den kanadensiska staden Windsor i provinsen Ontario. Han tar ett djupt andetag och går mot färjan La Salle, med destination Detroit i USA, där han arbetar som copywriter på reklambyrån Curtis Company.
Braverman har gjort den här resan hundratals gånger, men just denna vårdag i maj 1922 är den nervkittlande. I byxlinningen har reklamaren nämligen stuckit ner samtidens farligaste bok, James Joyces tegelstensroman Ulysses, som väckte stor uppståndelse när den publicerades i Paris för några månader sedan.
”Omoralisk och korrumperande.” Några av de ord med vilka det amerikanska rättsväsendet beskrev Ulysses när boken förbjöds i USA
Romanen har kallats allt från ”1900-talets viktigaste litterära verk” till ”omoralisk och korrumperande”. Ulysses är full av erotik, svordomar, anarki och helt obegripliga passager, som förgiftar läsarens sinne och framkallar omoraliskt beteende, anser många. I USA har myndigheterna förbjudit all distribution av boken.
Som uttalad socialist har emellertid Braverman inte mycket till övers för USA:s konservativa politik, så när bokförlaget i Paris några veckor tidigare frågade honom om han ville smuggla in romanen till de amerikanska läsarna tvekade han inte en sekund med att svara ja.
Planen var väldigt enkel: Ta emot en leverans böcker från Paris, förvara böckerna i en tom lägenhet i Windsor och smuggla dem till Detroit ett exemplar i taget.
Det första exemplaret av Ulysses når amerikansk mark när Barnet Braverman stiger av färjan i Detroit efter tio minuters seglats. Till sin stora lättnad vinkar gränskontrollen honom vidare utan att kroppsvisitera honom. I morgon ska han emellertid upprepa processen – och i övermorgon och dagen efter det – ända tills lagret med Ulysses är slut och världens farligaste bok har nått sin amerikanska läsekrets.

Färjan La Salle gick dagligen mellan Windsor och Detroit med upp till 2 000 passagerare.
Romanen sprängdes sönder
Före utgivningen av Ulysses var det inte mycket som tydde på att James Joyce skulle komma att skriva en av litteraturhistoriens mest berömda romaner. År 1882 föddes han in i en fattig irländsk familj från Dublin. Modern dog redan när Joyce var liten och fadern förlorade alltmer av sina inkomster efter hand som han tydde sig till flaskan.
Som barn fann emellertid Joyce glädje i Homeros grekiska epos Odysséen, som handlar om hjälten Odysseus och hans tio år långa hemfärd efter grekernas seger i trojanska kriget. Joyce hade varit besatt av boken ända sedan han för första gången läste barnutgåvan på den jesuitiska internatskola där han gick från sex till nio års ålder.
År 1904 träffade Joyce husan Nora Barnacle. Bara ett par månader senare flydde paret från Dublin, detta sedan Joyce hotats med en pistol av sin rumskamrat. År 1905 hamnade de i den italienska hamnstaden Trieste, där Joyce försörjde sig som lärare i engelska. Snart hade de två barn tillsammans.

James Joyce läste barnutgåvan av Odysséen, som på engelska hette The adventures of Ulysses, otaliga gånger.
År 1915 fick Joyce, som länge försökt bli författare, idén att omarbeta den grekiska klassikern som han tyckte så mycket om som barn. Han bestämde sig snart för titeln Ulysses (som Odysseus heter i den romerska mytologin), men tänkte först att det bara skulle bli en kort novell. Konceptet växte emellertid snart i författarens händer. Enligt egen utsago hade Joyce till slut så mycket anteckningar att han kunde fylla en hel resväska med anteckningsböcker.
Ulysses kom att spränga romanens vanliga formspråk. Handlingen är löst baserad på Odysséen, men utspelar sig i Dublin den 16 juni 1904, dagen då Joyce var på sin första dejt med Nora. Huvudpersonen är antihjälten Leopold Bloom, en judisk annonsförsäljare med potensproblem som planlöst vandrar genom Dublins gator medan han filosoferar över livet och döden.

James Joyces fru Nora Barnacle var hans musa under hela livet. Paret fick två barn tillsammans.
Ulysses blev nydanande inom romangenren. Vart och ett av bokens 18 kapitel är skrivna i vitt skilda stilar och innehåller ett överflöd av fragmentariska tankeströmmar från huvudsakligen Leopold Bloom. Joyce struntade fullkomligt i att skapa sammanhang. Han ville fånga ett språk som kom så nära som möjligt det sätt på vilket människor faktiskt tänker.
Ulysses refererar även till en ocean av litterära verk och diskussioner inom konst, politik, religion, filosofi och vetenskap. Det var dock inte bara stilen som fick läsarna att spärra upp ögonen. Boken är full av svordomar och erotiska passager med onani och detaljerade skildringar av samlag.
Dessutom kan romanen brösta sig över att vara den första som beskriver ett toalettbesök in i minsta detalj.

Ögonproblemen gjorde att Joyce under många år bar en lapp för ena ögat.
Syfilis gjorde James Joyce blind
Livet igenom plågades den kontroversielle författaren av ögonsjukdomar och till slut förlorade han synen. Hans syfilis hade nått ögonen.
Under hela sitt vuxna liv led James Joyce av besvärliga ögonsjukdomar, vilket gjorde att han slutligen helt förlorade synen på ena ögat och fick en 90-procentig synnedsättning på det andra.
”Jag förtjänar detta för alla mina laster”, sa Joyce år 1931 om sina ögonsjukdomar. Experter tror att Joyce syftade på att han led av syfilis. Könssjukdomen, som författaren sannolikt fick efter att ha besökt en prostituerad år 1904, spreds till ögonen medan han skrev Ulysses.
Joyce genomgick ett otal behandlingar. Han fick bland annat ögondroppar med kokain, elektroterapi i ögonlocken och blodsugande iglar runt ögonen. En läkare drog till och med ut 14 av Joyces tänder, eftersom han trodde att bakterierna från de dåliga tänderna spreds till ögonen. Inget hjälpte och efter hand som synen försämrades tröstade sig författaren alltmer med flaskan och föll ner i en avgrundsdjup depression och förtvivlan.
Han avled efter en magsårsoperation i Schweiz den 13 januari 1941, utblottad, förtvivlad, nästan blind. Joyce blev bara 58 år.
En både älskad och avskydd omarbetning
Efter tre slitsamma år, under vilka Joyce skrev på både nätterna och dagarna, var han år 1918 redo att dela Ulysses med resten av världen. Romanen var visserligen bara halvfärdig, men författaren behövde pengar. Han och hans familj levde på gränsen till armod. Vid den här tidpunkten utgjordes hans intäkter nästan helt och hållet av ekonomiskt stöd från personer som trodde på hans författarskap.
Efter ett otal refuseringar från litterära tidskrifter, som fann hans roman både stötande och obegriplig, fick Joyce en räddningsplanka från tidskriften Little Review, med bas i Chicago i USA.
Mellan åren 1918 och 1921 serverades tidskriftens läsare nya kapitel från romanen.
Ulysses unika och kontroversiella stil delade läsarna. Den ena hälften ansåg att Joyce var ett geni och att han bröt ny mark inom litteraturen, medan den andra såg honom som en talanglös, perverterad lurendrejare.
”Litterär bolsjevism. Kaotisk, okristen och fullkomligt omoralisk.” Tidskriften Quarterly Review om Ulysses
Även litteraturkritikerna var kluvna till Joyces verk. Edmund Wilson på tidskriften New Republic kallade Ulysses för ”ett komiskt mästerverk”. Andra var inte lika positiva. ”Litterär bolsjevism. Kaotisk, okristen och fullkomligt omoralisk”, stod att läsa i den konservativa tidskriften Quarterly Review, medan marxisten Karl Radek beskrev romanen som ”stollig dynga”.
Inte heller hans författarkollegor kunde enas om romanens kvaliteter. Poeten T.S. Eliot beskrev den som 1900-talets viktigaste litterära verk, medan den brittiska författarinnan Virginia Woolf kallade Joyce för ”en osäker student som klämmer finnar” och hennes berömde landsman och kollega D.H. Lawrence beskrev romanen som en ”klumpig, rutten kötträtt”.

Det första kapitlet av Ulysses publicerades i tidskriften Little Review i mars 1918.
Brevbärare bannlyste boken
James Joyce kämpade emellertid inte bara mot kritiska röster. Enligt de amerikanska Comstocklagarna hade det amerikanska postväsendet rätt att konfiskera och destruera alla publikationer av ”oanständig karaktär”.
När en anställd inom postväsendet läste igenom oktobernumret av Little Review för att se om det innehöll något stötande material hittade han ett avsnitt i Ulysses där Leopold Bloom onanerar till åsynen av en ung kvinna på stranden.
”Den där galningen som har skrivit Ulysses borde ställas ut i en glasburk!” lär medarbetaren ha utbrustit när han rapporterade om Little Review för William H. Lamar, chefen för postväsendets juridiska avdelning.
Lamar höll med honom och beskrev avsnittet som ”radikalt” och ”pornografiskt”. Därefter beordrade han postväsendets 300 000 medarbetare att konfiskera och destruera alla exemplar av det aktuella numret av tidskriften.
I februari 1921 gjorde Joyces utmanande penna att Little Review i en process i New York dömdes för publicering av ”obscent” innehåll. Domen innebar också att Ulysses inte längre fick publiceras i USA.

Organisationen New York Society for the Suppression of Vice fungerade som moralens väktare i USA. Den grundades av Anthony Comstock, som även fick igenom de så kallade Comstocklagarna, som gjorde det olagligt att skicka föremål med posten som ansågs omoraliska, bland annat preventivmedel och beskrivningar av sexuella handlingar.
Vid den här tidpunkten bodde författaren i Paris och i det mer frisinnade Frankrike hittade han snart ett förlag som ville ge ut hans kontroversiella verk.
Den 2 februari 1922, efter sju års skrivande, var Ulysses klar. Efterfrågan på romanen var stor, men i USA var den bannlyst. Snart kallade även den brittiska åklagarmyndigheten Ulysses för en ”smutsig bok” och fick den förbjuden i Storbritannien.

Under sina sista år i livet upplevde Joyce en viss framgång, men större delen av sitt liv levde han i fattigdom.
Trots det letade sig tusentals exemplar fram till amerikanska och brittiska läsare, inte minst tack vare smugglare som Barnet Braverman. I takt med att efterfrågan ökade använde sig Joyces franska förlag av nya metoder för att smuggla in boken i länder där den var förbjuden.
En av de vanligaste metoderna var att riva sönder böckerna på fransk mark, gömma sidorna i tidningar och frakta dem över Atlanten eller till Brittiska öarna, där de häftades ihop igen och såldes till högstbjudande.
Smugglingen lyckades dock inte alltid. Hösten 1922 konfiskerade amerikanska postväsendet 500 exemplar av romanen, som därefter brändes.
Geni med snuskig fantasi
I USA upphävdes förbudet mot Joyces mästerverk efter processen United States v. One Book Entitled Ulysses år 1933. Där avgjordes att romanen inte var ”obscen”, vilket innebar att den fick lov att publiceras i USA.
Tre år senare blev verket lagligt även i Storbritannien.

Varje år den 16 juni firar Dublin Bloomsday, dagen då Ulysses utspelas. Högtidsdagen har fått sitt namn efter bokens huvudperson Leopold Bloom.
I dag har Ulysses, som på grund av sin unika stil kallades ”oöversättlig”, faktiskt översatts till över 20 språk och sålts i miljontals exemplar världen över. Romanen, som anses vara en av litteraturhistoriens viktigaste, banade väg för en mer konstnärlig och experimentell stil.
Den rosas framför allt för sin realistiska skildring av en människas ständigt växlande flöden av tankar och känslor, men betraktas fortfarande av många som ett svårgenomträngligt verk.
Säkert är dock att Joyces fru Nora plikttroget tog sig igenom bokens samtliga 732 sidor när hon fick exemplar nummer 1 000 i present av sin man. När hon senare tillfrågades vad hon tyckte om verket svarade hon: ”Okej, mannen är väl ett geni, men vilken snuskig fantasi han har.”