Innan tryckpressen uppfanns kopierades och bands böcker för hand.
Bakom det omfattande arbetet stod speciellt utbildade skrivarmunkar, som tillbringade så gott som alla dygnets ljusa timmar i ett scriptorium – klostrets skrivstuga – där de satt böjda över sina böcker.
Munkarnas uppgifter omfattade inte enbart att skriva.
De skulle även klippa pergament att skriva på, blanda till bläck, binda boksidorna och göra omslag.
Till slut skickades böckerna till en rubrikator, som målade färgglada initialer – och eventuellt en illuminator, som illustrerade sidorna.
Hur lång tid en munk behövde för att kopiera en bok avgjordes av flera faktorer – bland annat bokens längd och innehåll.
Ofta skulle munkarna skriva av språk som de inte förstod – till exempel forngrekiska och hebreiska – och texten skulle ha likartad längd och storlek.
Kopiering var en tidskrävande, manuell process, som kunde ta flera månader. En tumregel var att en munk skulle kopiera två böcker om året.
Särskilda böcker som Bibeln krävde emellertid extra uppmärksamhet och kunde lägga beslag på upp till femton månader av en munks arbetsliv.
Eftersom arbetet tog så lång tid var böcker oerhört dyrbara och förbehållna samhällets mest förmögna.
Med uppfinningen av tryckpressen omkring år 1440 föll emellertid bokpriserna drastiskt.
Medan en munk kopierade tre–fyra sidor om dagen, kunde en tryckpress trycka över tretusen sidor.
