Innan tryckpressen uppfanns kopierades och bands böcker för hand.
Bakom det omfattande arbetet stod speciellt utbildade skrivarmunkar, som tillbringade så gott som alla dygnets ljusa timmar i ett scriptorium – klostrets skrivstuga – där de satt böjda över sina böcker.
Munkarnas uppgifter omfattade inte enbart att skriva.
De skulle även klippa pergament att skriva på, blanda till bläck, binda boksidorna och göra omslag.
Till slut skickades böckerna till en rubrikator, som målade färgglada initialer – och eventuellt en illuminator, som illustrerade sidorna.
Hur lång tid en munk behövde för att kopiera en bok avgjordes av flera faktorer – bland annat bokens längd och innehåll.
Ofta skulle munkarna skriva av språk som de inte förstod – till exempel forngrekiska och hebreiska – och texten skulle ha likartad längd och storlek.
Kopiering var en tidskrävande, manuell process, som kunde ta flera månader. En tumregel var att en munk skulle kopiera två böcker om året.
Särskilda böcker som Bibeln krävde emellertid extra uppmärksamhet och kunde lägga beslag på upp till femton månader av en munks arbetsliv.
Eftersom arbetet tog så lång tid var böcker oerhört dyrbara och förbehållna samhällets mest förmögna.
Med uppfinningen av tryckpressen omkring år 1440 föll emellertid bokpriserna drastiskt.
Medan en munk kopierade tre–fyra sidor om dagen, kunde en tryckpress trycka över tretusen sidor.
På stora kloster kopierade upp till fyrtio munkar böcker dygnet runt.
Munkarna hade krav på sig att skriva felfritt, men studier visar att medeltida böcker är fulla av fel – till exempel hoppade munkar ibland över flera rader, när de kopierade långa texter på språk som de inte förstod.
Pennan var gjord av till exempel metall eller fjäder. Metallpennor var tåliga och gav tunna och exakta linjer. Pennan kunde vässas, vilket gav möjlighet för individuell anpassning.
Pergament bestod av djurhud, som tänjdes och behandlades med kemikalier. En enda bok kunde kräva skinn från flera hundra djur. För att försäkra sig om en bra kvalitet höll en del kloster egna djur.
En del munkar gav utlopp för sin frustration i böckernas marginaler.
Marginalerna användes ibland för att klaga. Munkarna, som levde ett hårt liv med bland annat ryggont och torra ögon, skrev bland annat ”Aj, min hand” och ”jag fryser” i marginalerna. En munk var bara glad att ha slutfört sitt arbete: ”Nu har jag kopierat allt – för guds skull, ge mig en drink.”