Bryggeridirektör får idén till Guinness rekordbok
Två män har varit ute på jakt och går längs en flod i sydöstra Irland. Det är den 10 november 1951 och Sir Hugh Beaver, 61, direktör på bryggerijätten Guinness, är en av dem.
I dag kretsar hans tankar emellertid inte kring malt, humle eller räkenskaper – all uppmärksamhet riktas mot hösthimlen där en flock ljungpipare svärmar.
Sir Hugh väntar på exakt rätt ögonblick innan han siktar med hagelbössan mot himlen och skjuter.
Två skott bryter tystnaden, men inget hagel träffar målet. Slokörade börjar de två männen att ta sig hemåt. På vägen pratar de om bytet som slapp undan.
”Vilken fågel tror du är snabbast? Ljungpiparen eller ripan?” frågar sir Hugh.
Själv skulle han äta upp sin gamla jägarhatt om inte ljungpiparen, som han förgäves hade försökt skjuta, lätt skulle flyga ifrån ripan. Hans kamrat håller inte med, men eftersom ingen av de två herrarna vet svaret, kan deras vadslagning aldrig avgöras.
Tillbaka i bryggeriet igen frågar Hugh Beaver sina anställda om de vet svaret, men där får han ingen hjälp. I samma ögonblick får bryggeridirektören däremot en genial idé: Han tänker göra ett uppslagsverk med rekord från hela världen.
Sir Hugh Beaver är säker på att frågor om världens snabbaste, högsta och största engagerar många gäster på pubar över hela Storbritannien och Irland. En rekordbok skulle alltså vara ett strålande sätt att göra reklam för bryggeriets öl. Men han kunde nog inte ens i sin vildaste fantasi tro att hans reklamhäfte en dag skulle tävla med Bibeln och Koranen om platsen som världens mest sålda bok.