De tyska bröderna Jacob och Wilhelm Grimm hade ingen speciell önskan att vinna just barnens gunst.
De båda männen var språk- och folklivsforskare och hade under flera år samlat in muntligt traderade sagor, främst för att bevara det tyska kulturarvet.
När de år 1812 gav ut den första upplagan av sin sagosamling var den långtifrån lättläst. Den var skriven på ett torrt, akademiskt språk och omfattade ett långt förord och mängder med fotnoter.
Boken fick inget varmt mottagande i de akademiska kretsarna men till brödernas stora förvåning blev vanliga tyskar förtjusta – och särskilt barn.
För bröderna Grimm var framgången inte odelat positiv; de tvingades nämligen tänka över sina ambitioner och bestämma sig för om de skulle fortsätta söka akademiskt erkännande, eller om de skulle göra sina sagor mer barnvänliga och tjäna pengar på sina livsverk.
Brödernas fattiga tillvaro avgjorde saken och snart såg de sagorna som en väg ut ur fattigdomen. Om den andra utgåvan av boken skrev Jacob till sin bror:
”Jag tror inte vi kan ge ut den som den är. Det skulle vara bra för försäljningen om vi kan förbättra boken. Många som redan köpt den första upplagan kommer även att köpa den andra.”
Omarbetningen skedde gradvis över en period om cirka 40 år. Under tiden som de sju utgåvorna kom ut återberättades bröderna Grimms sagor på ett mer levande språk – och rentvättades från tabubelagda teman som oönskad graviditet, incest och våld.
Lemlästning: ASKUNGEN dröp av blod
I den barntillåtna versionen förlorar en ung, vacker flicka från en rik familj sina föräldrar. Hon hamnar som hunsad piga hos sin elaka styvmor och sina svartsjuka styvsystrar.
En dag blir alla unga flickor i landet inviterade till en bal på slottet. Askungen får en vacker klänning av en snäll fe. På balen får prinsen upp ögonen för Askungen.
När hon måste lämna slottet i all hast tappar hon sin ena sko. Prinsen deklarerar att han tänker gifta sig med den flicka vars fot passar i skon.
Det blir förstås Askungen som får både prinsen och hela kungariket.
I originalversionen uppmanar styvmodern sina döttrar att gå blodigt tillväga för att kunna klämma ned sina fötter i skon och säger:
”Ta den här kniven. Om skon är för trång skär ni bara bort en bit av foten. Det kommer att göra ont – men vad gör det? Smärtan går över, och en av er kommer att bli drottning.”
Den ena dottern skär av sin tå, medan den andra offrar sin häl. De avslöjas dock av sina blodiga strumpor. Prinsen möter den vackra Askungen, vars nätta fot passar perfekt i skon.
I den andra upplagan från år 1819 ser bröderna Grimm till att de onda kvinnorna få ett kännbart straff för att de förödmjukat Askungen.
Bröderna Grimm låter duvor anfalla styvsystrarna och hacka ut ögonen på dem som straff för ”deras ondska och lögnaktighet”.
Förbjudet Sex: RAPUNZEL gick i säng med prinsen
I den barntillåtna versionen låser en ond trollpacka in den unga flickan Rapunzel i ett torn, och när häxan besöker henne klättar hon upp för flickans långa hår.
En prins förälskar sig i den vackra mön i tornet och besöker henne då och då. En dag avslöjar Rapunzel de hemliga besöken för häxan.
Nästa gång prinsen kommer knuffar häxan ned honom i en törnbuske där han får ögonen utstuckna. Lyckligtvis hittar Rapunzel prinsen och hennes tårar ger honom synen tillbaka.
I senare upplagor är sagan ännu mer rumsren. Prinsen friar nämligen redan under sitt första besök hos Rapunzel.
I originalutgåvan lever Rapunzel och prinsen ”i glädje och fröjd under lång tid” i tornet, och den unga flickan blir gravid.
När häxan en dag kommer på besök avslöjar Rapunzel omedvetet sin graviditet när hon naivt utbrister: ”Men säg mig varför mina kläder blivit alltför trånga! Jag kommer inte längre i dem.”
Föräldrarna gör sig av med barnen. Då blir det mer mat till dem själva.
Övergivna: HANS och GRETA övergavs av far och mor
I den barntillåtna versionen tvingar den elaka styvmodern sin man att lämna de två små barnen Hans och Greta i skogen.
Första gången hittar barnen hem igen, men den andra gången blir de tillfångatagna av en människoätande häxa.
De två barnen lyckas dock överlista häxan och till faderns stora glädje hittar de hem.
I originalutgåvan överges barnen i skogen av sin biologiska mor.
Överlag berättar den ursprungliga sagan från år 1812 en långt mer nyanserad historia, som kretsar kring fattigdom och svält.
Kärnan i historien är den mycket fattige skogshuggaren, som tillsammans med sin hustru tvingas lämna sina älskade barn. Alternativet är att ”vi alla kommer att svälta ihjäl tillsammans”.
Modern framstår alltså som desperat och mänsklig i den ursprungliga utgåvan, men i den fjärde upplagan från år 1840 blir hon utbytt av bröderna Grimm. I den har hon blivit en riktigt elak styvmor.
Våldtäkt: TÖRNROSA blir våldtagen i sömnen
I den barntillåtna versionen håller kungen och drottningen en stor fest för sin nyfödda dotter Törnrosa, men en av feerna blir inte bjuden.
Som hämnd förutspår den försmådda fen att den lilla prinsessan ska sticka sig på en slända så snart hon vuxit upp, och sedan dö.
En av de andra feerna lyckas förvandla förbannelsen så att Törnrosa bara kommer att sova i hundra år.
Enligt spådomen sticker sig Törnrosa i fingret och faller i djup sömn tillsammans med alla djur och människor på slottet.
En häck med törnen växer upp och döljer de sovande. Efter hundra år väcks Törnrosa av en kyss från en prins.
I originalversionen försöker ett otal prinsar att ta sig fram till prinsessan genom den täta törnroshäcken, men ”törnena pressade sig samman så hårt som om de hade händer och de unga männen fastnade i dem. De kunde inte ta sig loss och dog en eländig död.”
Denna förhållandevis milda dödsscen ur Grimms bok från år 1857 är dock ingenting mot några av de tidigare versionerna.
Bröderna Grimm hade hämtat inspiration hos den italienske poeten Giambattista Basile, som på 1630-talet gav ut två sagosamlingar.
I Basiles historia sticker sig den vackra flickan i fingret på en lintråd och faller i sömn. Den sovande skönheten hittas av en kung, som våldtar henne och försvinner igen.
Flickan blir gravid och föder tvillingar. Det ena barnet misstar sin mors fingrar för hennes bröstvårta och suger ut stickan. Törnrosa vaknar.
När kungens hustru får reda på att hennes man har varit otrogen befaller hon sin hovkock att mörda, tillaga och servera kungen de två spädbarnen.
Samtidigt bygger hon ett stort bål på borggården där hon tänker bränna Törnrosa. Kungen kommer dock till hennes undsättning och bränner drottningen i stället.
Den svekfulle våldtäktsmannen och hans offer lever sedan lyckliga i alla sina dagar.
Enligt spådomen sticker sig Törnrosa i fingret och faller i djup sömn tillsammans med alla djur och människor på slottet.
Förräderi: GRODPRINSEN för otäck för att kyssa
I den barntillåtna versionen låter prinsessan en groda sova i sin säng i tre nätter. Hon vill tacka grodan för att den har varit hjälpsam och hämtat upp hennes guldklot från en brunn.
Den tredje morgonen vaknar hon upp intill en vacker prins. Grodan är i själva verket en förtrollad kungason och de två ungdomarna lever sedan lyckliga i alla sina dagar.
I andra senare och mer romantiska versioner, exempelvis Disneys ”Prinsessan och grodan” från år 2009, måste det till en kyss för att förvandla den fula grodan till en skön prins.
I originalversionen ber grodan också om att få lyftas upp bland prinsessans vita lakan som tack för att han räddat hennes guldklot.
Hon finner dock den fuktiga grodan så motbjudande att hon slänger den i väggen med orden: ”Nu kanske du får vila, din otäcka groda.”
När den fyrbente träffar golvet, förvandlas han till en vacker prins, som dock inte hyser något agg till prinsessan för den omilda behandlingen. Tvärtom – de två gifter sig och lever lyckliga ihop.
Svartsjuk mor: SNÖVIT faller offer för kannibalisk mor
I den barntillåtna versionen dör drottningen när Snövit föds och kungen tar sig en ny hustru.
Den nya drottningen blir förfärligt svartsjuk när Snövit växer upp till en vacker, ung kvinna och drottningen befaller en jägare att döda styvdottern.
Jägaren skonar Snövit och den unga kvinnan hittar en fristad hos sju små dvärgar som låter henne bo hos sig.
När drottningen får veta att Snövit ännu är i livet, förgiftar hon henne med ett förtrollat äpple.
De olyckliga dvärgarna begraver Snövit i en glaskista, och när en prins får syn på henne blir han omedelbart förälskad, kysser den förhäxade prinsessan och bryter förtrollningen.
I originalutgåvan är det Snövits biologiska mor som vill döda henne eftersom ”Snövit bar skulden för att hon inte längre var den vackraste kvinnan i världen”.
Modern befaller en jägare att döda dottern och säger: ”Ta med hennes lungor och lever till mig. Jag ska tillaga dem med salt och äta upp dem.”
Den onda modern får ett lämpligt straff. På Snövits bröllop tvingas hon dansa i ett par glödgade järnskor. ”Hennes fötter blev fruktansvärt brända, och hon kunde inte sluta förrän hon hade dansat sig till döds.”
I de tidiga, muntligt traderade versionerna gör vargen korv av mormor.
Kannibalism: RÖDLUVAN äter upp sin mormor
I den barntillåtna **versionen** ska Rödluvan besöka sin mormor, och möter en varg i skogen.
När rovdjuret hör om hennes besök, skyndar han sig till mormoderns hus, äter upp henne och klär ut sig till den gamla damen.
Den intet ont anande Rödluvan blir också uppäten av vargen, som sedan somnar. En jägare dödar vargen, skär upp buken och plockar ut både Rödluvan och mormodern levande ur vargens mage.
I originalversionen slutar inte sagan där. Rödluvan blir stoppad av en varg igen, som ”talar till henne och försöker få henne att lämna stigen”.
Den här gången har Rödluvan dock lärt sig sin läxa och springer direkt hem till mormor.
Vargen följer efter henne och klättrar upp på taket, men mormodern lurar vargen och häller upp kokande vatten i ett stort tråg. Den utsvultna vargen faller sedan ned i det från taket och drunknar.
Bröderna Grimm har faktiskt tonat ned de blodiga och sexuella detaljerna här jämfört med andra, samtida versioner.
Den franske författaren Charles Perrault anspelar tydligt på de sexuella undertonerna och låter vargen övertala Rödluvan att ta av sig kläderna och lägga sig naken i sängen med honom.
Tidiga muntliga versioner är ännu mer makabra: Vargen gör korv av mormor, som han tvingar Rödluvan att äta upp. Det hela sköljs ner med ”vin” gjort på mormoderns blod.