Stonehenge var i bruk från cirka 3000 f.Kr. till 2000 f.Kr.

© Imageselect

Walesare begravdes under Stonehenge

Analyser av upp till 4500 år gamla ben visar att de begravda på Englands största stenåldersgravplats inte var från trakten.

Flera av de begravda under det världsberömda stenmonumentet Stonehenge i södra England tillbringade minst tio år av sitt liv flera hundra kilometer från den plats där de lades till vila.

Det visar strontiumanalyser av de dödas kranier enligt forskare vid University of Oxford.

De döda var från Wales

Forskarna har undersökt kvarlevorna av 25 individer, och undersökningarna visar att minst tio av dem tillbringade sina tio sista år långt från Stonehenge – sannolikt i västra Wales.

Fyndet är uppseendeväckande, för forskarna känner till väldigt lite om de stenåldersmänniskor som använde det stora gravmonumentet.

Tidigare har man konstaterat att flera av monumentets mindre stenar – kallade ”bluestones” – inte heller är från trakten utan troligen också hämtades i Wales, 25 mil därifrån.

Stenarna stod ursprungligen i en cirkel, och deras placering indikerar att platsen användes rituellt i samband med sommar- och vintersolstånd.

© Imageselect

Mycket tyder alltså på att människor och deras byggmaterial förflyttade sig över stora avstånd i den engelska stenåldern.

”Även om vi har en tendens att tro att invandring är något nytt, så kunde dessa människor färdas över stora avstånd i besvärlig terräng”, säger Rick Schulting, en av forskarna bakom upptäckten, till brittiska BBC.

Stonehenge användes för religiösa ceremonier

Exakt vad syftet med Stonehenge egentligen var är fortfarande ett mysterium. Mycket tyder dock på att det utöver att vara ett gravmonument för stenålderns elit även användes för
rituella och religiösa ceremonier – till exempel i samband med sommar- och vintersolstånd.