År 1912 gjorde den brittiske amatörarkeologen Charles Dawson en upptäckt som skakade den vetenskapliga världen.
I en grop i södra England hade han hittat ben från en människa som verkade vara den felande länken – det evolutionära ledet mellan människan och våra aplika förfäder.
Resterna av den så kallade Piltdownmannen bestod av ett mänskligt kranium med en kraftig käke, som enligt Dawson var 500000 år gammal.
Kraniet av Piltdownmannen hade satts ihop av olika arter.
Kraniet
kom från en medeltids-människa.
Käken
kom från en orangutang, men tanden var från en schimpans.
I årtionden betraktades det banbrytande fyndet som ett av arkeologins allra viktigaste, men 1953 kunde nya dateringsmetoder avslöja att benen med stor sannolikhet härrörde från medeltiden och därför inte kunde tillhöra en urtidsmänniska.
Ytterligare undersökningar visade att fyndet bestod av ben från en människa och två olika arter av apa, förmodligen orangutang och schimpans.
Dessutom hade tänderna filats till för att påminna om tänder från en människa.
Vem som stod bakom bluffen har aldrig klarlagts. Flera olika personer har pekats ut under årens lopp. En stor undersökning 2016 pekade på Dawson som den skyldige.