Istället för att sträva efter en slutgiltig sanning arbetar arkeologer vetenskapligt med hypoteser och sannolikhetsbedömning.
Det innebär att arkeologer – baserat på sina fynd och data – utvecklar en hypotes och testar dess sannolikhet.
Arkeologerna Helge Ingstad och Anne Stine Ingstad antog till exempel att vikingarna hade besökt Nordamerika när de på 1960-talet studerade några byggnader i Kanada som liknade vikingahus.
I takt med att de hittade fler arkeologiska vikingaföremål växte bevisen för deras hypotes, och idag anses hypotesen vara bekräftad.
Nya upptäckter förändrar "sanningen"
Eftersom arkeologer sällan kan dra definitiva slutsatser är deras hypoteser ofta öppna för tolkning och revidering baserat på nya upptäckter.
Under senare år har arkeologerna till exempel ändrat sin syn på neandertalarna eftersom nya arkeologiska fynd visar att forntidens människor inte alls var så primitiva som arkeologerna tidigare trodde.
Det är också värt att komma ihåg att arkeologi har genomgått en enorm utveckling sedan 1800-talet, då yrket var fyllt av entusiaster som var mer intresserade av fynden än av någon form av vetenskaplig metod.
Särskilt på senare år har arkeologerna börjat använda den senaste tekniken, vilket har lett till många vetenskapliga metoder som kan verifieras. Det gäller t.ex. metoder för datering av arkeologiska fynd, som kol-14-datering, som ganska exakt kan fastställa åldern på ett föremål.
Så även om arkeologer sällan kan säga något med 100 procents säkerhet, är deras forskning ofta det närmaste vi kan komma.