Den 7 februari 1947 hade beduinpojken Muhammed fått i uppgift att ta hand om en flock getter på Västbanken när ett av djuren sprang in i en av de många grottorna nära Döda havet. För att jaga ut geten kastade Muhammed in en sten i den mörka grottan.
Pojken, som förväntade sig att få höra en skrämd get bräka, hörde i stället ljudet av någonting som gick sönder. När Muhammed tog mod till sig och gick in i grottans mörker hittade han resterna av en krossad kruka och några egendomliga dammiga rullar.
Den februaridagen år 1947 förstod Muhammed inte att han just hade gjort ett av århundradets största arkeologiska fynd. I jakten på sin get hade han snubblat över de så kallade Dödahavsrullarna, som senare daterades till någon gång mellan år 250 och år 90 före Kristus och som bland annat innehåller judiska lagtexter och delar av Gamla Testamentet.