Hstoriker och arkeologer har länge varit övertygade om att herde- och nomadfolket jamna använde sina hästar enbart som dragdjur, när de för över 5 000 år sedan invandrade till Europa från Asien. Men nu sätter en stor undersökning av ben från mer än 200 jamnagravar frågetecken för den teorin.
”Ben är levande ting”, förklarar bioantropologen Martin Trautmann vid universitetet i Helsingfors. ”Så de reagerar på miljömässiga stimuli”.
Benen hos en person som tillbringat stora delar av sitt liv på en hästrygg kommer därför att vara formade märkbart annorlunda än hos en person som framför allt gått på sina egna ben.
Hästarna som jamnafolket red på påminde mycket om den ras vi i dag kallar för Przewalskis häst. En kompakt och låg ras, som härstammar från Asiens stäpper.
Endast ett fåtal kunde rida
Det är just denna skillnad som Trautmann och hans kollegor har hittat. ”Det var en stor överraskning”, säger han. Hade det rört sig om ett enstaka tillfälle, skulle de ha avfärdat det som en tillfällighet.
Sammanlagt analyserade forskarna 217 skelett från gravar i Rumänien, Bulgarien och Ungern, och flera av dem hade kännetecken som vanligtvis finns enbart på personer som tillbringat stora delar av livet till häst.
Forskarna tittade framför allt på formen av benen i över- och underbenen samt typiska tecken på fall från häst. Nio skelett uppvisade många tydliga tecken på att personerna varit ryttare, medan 24 andra uppvisade en del tecken på att ha varit ryttare.
De hittills äldsta bevisen för att människor ridit på hästar är 3 500 år gamla. Skeletten från jamnakulturen är 5 000–4 500 år gamla, och det har konstaterats att de var de första i världen som red på hästar – men det var endast ett fåtal som bemästrade det.
Forskarna tittade på framför allt små anpassningar i bäckenet, lårbenen och höfterna, som tyder på att personen hade tillbringat mycket tid till häst