Grekiska statyer

Varför är näsan borta på många antika statyer?

På museer världen över kan besökare se statyer från antiken, som ofta har en sak gemensamt: en näsa som antingen helt eller delvis saknas. Skadan beror dock sällan på vandalism.

På museer världen över kan besökare se statyer från antiken, som ofta har en sak gemensamt: en näsa som antingen helt eller delvis saknas. Skadan beror dock sällan på vandalism.

Gary Todd

De flesta besökare på arkeologiska museer har troligen lagt märke till att många statyer från antiken har skadat näsan – om det över huvud taget finns något kvar av den.

På vissa av statyerna har näsan avsiktligt förstörts. Det gäller exempelvis en närmare 2 000 år gammal marmorstaty av den grekiska kärleksgudinnan Afrodite, som hittades i Aten.

Enligt experter var vandalerna troligen kristna, eftersom statyn också har fått ett kors inristat i pannan.

Grekiska statyer

Många antika statyer har antingen blivit av med hela näsan eller delar av den efter årtusenden av väder och vind.

© Gary Todd

Armarna och näsan är mest utsatta

I de allra flesta fall beror dock avsaknaden av näsan på slitage. När en staty under tusentals år har legat i marken eller stått utomhus och utsatts för väder och vind är de delar som sticker ut från kroppen de som slits mest och blir porösa.

Det gäller bland annat armarna, huvudet och näsan. Dessa kroppsdelar brukar därför vara de första som bryts av när en gammal och skör staty utsätts för stötar eller slag.

På motsatt vis förstörs de delar av kroppen som sitter fast hårdare, till exempel benen, inte lika lätt. Ett exempel på detta är den berömda Venus Milo, som en gång stod i full figur, men som nu saknar båda armarna.