Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Topp 10: Verklighetens Indiana Jones

Runtom i världen färdades arkeologins frontlöpare långt utanför civilisationens gränser för att göra epokgörande upptäckter.

Scanpix/Corbis
© IMP Awards Wikimedia

Indiana Jones fyller 40 år

Den älskade äventyraren har varit på jakt efter skatter sedan 1981, då ”Jakten på den försvunna skatten” gick upp på biograferna världen över.

Fansen kan se fram emot nya våghalsigheter, när Indiana Jones 5 enligt planen ska visas på vita duken 2022.

Filmen har både 79-årige Harrison Ford och danske Mads Mikkelsen på rollistan. Mikkelsen ska enligt uppgift spela en nazitysk vetenskapsman som amerikanerna värvat i kampen mot Sovjet.

Filmhjälten Indiana Jones är inte tagen ur luften. Flera av arkeologihistoriens mest äventyrslystna frontfigurer har gett inspiration till den pisksmällande film­karaktären.

Verklighetens Indiana Jones-gestalter utförde fältarbeten som krävde nerver av stål. De var handlingskraftiga och beredda att göra vad som helst för att få fram sina fynd – även om det förde dem till lagens utkanter eller dödens brant.

Som dödsföraktande våghalsar riskerade de livet när de reste till jordens mest avlägsna hörn och gav sig ut på halsbrytande äventyr. De dinglade från branta bergssidor, kämpade mot vilda rövare, dök ned i djupa brunnar och gav sig in i täta djungler där ingen människa tidigare satt sin fot – allt för att försöka hitta gömda skatter och spår efter försvunna civilisationer.

Arkeologernas äventyr förde dem världen runt

  1. Mongoliet: Roy Chapman Andrews (1884-1960)
  2. Mexiko: Edward Herbert Thompson (1857-1935)
  3. Peru: Hiram Bingham (1875-1956)
  4. Egypten: Giovanni Batista Belzoni (1778-1823)
  5. Honduras: John Lloyd Stephens (1805-1852)
  6. Irak: Austen Henry Layard (1817-1894)
  7. Brasilien: Percy Fawcett (1867-1925)
  8. Turkiet: Heinrich Schliemann (1822-1890)
  9. Irak: Robert Johann Koldewey (1855-1925)
  10. Iran: Henry Creswicke Rawlinson (1810-1895)

Ofta lyckades expeditionerna och arkeo­logerna­ återvända till Europa och USA med unika skatter – guld och ädelstenar, statyer, reliefer och hela byggnader som gav ovärderlig inblick i historiens gåtor.

De modiga arkeologerna blev folkhjältar. De gav ut böcker om sina bedrifter och blev huvudpersoner i historier som gick från mun till mun – och alla gav de på sitt sätt inspiration till filmhjälten Indiana Jones.

1. ROY CHAPMAN ANDREWS

År: 1913-1930
Nationalitet: Amerikansk.
Utbildning: Biolog.
Yrke: Städare, konservator och paleontolog.
Fynd: Dinosaurieägg.

Från städare till legend

22-årige Roy Chapman Andrews drömde om att få arbeta för Museum of Natural History i New York. År 1906 blev drömmen sann när museet äntligen anställde honom – som städare.

Med åren arbetade sig Andrews uppåt i graderna tills han 16 år senare utsågs att leda en prestigefylld expedition till Mongoliet där han skulle gräva efter dinosauriefossil i Gobiöknen.

Arbetet i Gobiöknen var hårt men belöningen desto större. Andrews många fynd i den mongoliska öknen gjorde honom världsberömd.

© Scanpix/Corbis

Andrews gjorde många sensationella fynd under resan men utgrävningsteamet arbetade under svåra förhållanden. Mongoliet härjades av rasande sandstormar och vilda djur. Dessutom låg ryska och kinesiska soldater i krig och kringströvande rövare gjorde vägarna osäkra.

© Scanpix/Corbis

Dinosaurieägg revolutionerade paleontologin

  • Andrews viktigaste fynd var en rad dinosauriereden med fossiliserade ägg i Gobiöknen i Mongoliet. Detta fynd blev revolutionerande för paleontologin – före Andrews fynd trodde forskarna att dinosaurierna hade fött levande ungar.

  • Under Andrews expedition i Mongoliet invaderades hans läger av giftormar. När temperaturen plötsligt sjönk drogs ormarna till de varma tälten.
    Andrews och hans män tvingades ta fram isyxorna och hacka ormarna i bitar, men det dök hela tiden upp fler. Efter ett par dagar gav expeditionen upp och överlät sitt läger till de giftiga ormarna.

Andrews män utrustades med gevär och själv bar han revolver. Med kulsprutor monterade på bilarna var expeditionen även rustad för krig.

Flera gånger fick Andrews användning för vapnen. Vid ett av tillfällena hade han kört i förväg före sina medhjälpare när tre landsvägsrövare plötsligt dök upp framför honom på sina hästar.

Expeditionen till Gobiöknen genomfördes under extremt svåra och påfrestande förhållanden.

© Scanpix/Corbis

De gick till anfall men Andrews tryckte gasen i botten och körde rakt mot dem medan han sköt vilt med revolvern.

Hästarna som aldrig tidigare sett en bil råkade i sken och rusade iväg med sina ryttare – bort från Andrews som kunde dra en lättnadens suck.

2. EDWARD H. THOMPSON

År: 1885-1934
Nationalitet: Amerikansk.
Utbildning: Ingen.
Yrke: Amerikansk konsul i Yucatan, Mexico.
Fynd:** Chichen Itzá.*

Djup brunn var full med mayaskatter

Edward Herbert Thompson var övertygad om att Mexikos mayaindianer var ättlingar till invånarna i Atlantis – den mystiska civilisation som sjunkit i havet.

Thompsons fascination för legenden drev honom ut på flera upptäcktsresor i Latinamerika och år 1885 befann han sig i Mexikos täta djungler. Här upptäckte han maya-ruinstaden Chichén Itzá. I närheten av stadens offerpyramid fann han en djup brunn som var fylld med stenar och avfall.

Thompson dök 25 meter ned i en mörk och kall brunn – belöningen blev unika maya-skatter.

Thompson hade hört berättelser om mayaindianernas offerbrunnar där unga flickor och guld offrades åt gudarna och bestämde sig för att undersöka brunnen. Han reste tillbaka till USA och skaffade pengar till projektet, som alla andra arkeologer betraktade som meningslöst och vanvettigt.

Efter en kort dykarkurs återvände Thompson till Chichén Itzá, där han under flera månader grävde upp lera och skräp ur brunnen. Sakta började verktyg, vapen och smycken att dyka upp – och till sist skelettet av en ung flicka.

30 år i mayas djungler

  • Redan Thompsons första undersökningar visade att Chichén Itzá var en arkeologisk guldgruva. Området hade bl.a. flera tempel, en stor pyramid, ett observatorium, en bollplan och den berömda offerbrunnen som alla låg gömda under djungelns täta grönska. Thompsons fynd har blivit en av forskarnas viktigaste källor till kunskap om mayaindianernas kultur, religion och sätt att leva.

  • Thompson menade att han borde leva nära mayaindianernas ättlingar för att förstå mayas kultur, religion och historia. Han tillbringade därför 30 år av sitt liv vid ruinerna efter Chichén Itzá, lärde sig traktens indianspråk och bodde i djungeln bland indianerna.

Fynden gav Thompson blodad tand. Han bestämde sig för att dyka ned i den 25 meter djupa brunnen, trots att hans ena ben var stelt sedan han fastnat i en indiansk djurfälla. Klädd i ­dykarutrustning och tunga blykedjor lät han sig sänkas ned i det bruna vattnet och sjönk mot botten medan vattentrycket hotade att spränga trum­hinnorna.

På botten av den djupa brunnen hittade han flera skelett och talrika offergåvor. Den riskfyllda utgrävningen ledde till att man fann värdefulla maya-skatter och gav Thompson en plats bland de största arkeologerna.

3. HIRAM BINGHAM

År: 1911
Nationalitet: Amerikansk
Utbildning: Fil. dr i historia och samhällsämnen
Yrke: Universitetslektor, arkeolog, pilot och politiker
Fynd: Machu Piccu

Lektor hittade stor inkastad

Hiram Bingham ville bli berömd. Och han insåg att han inte skulle bli det bakom katedern på Yale University där han undervisade. Han måste ut på en expedition och göra något sensationellt fynd. Bingham hade hört rykten om glömda inkastäder i Anderna; om han kunde hitta en sådan skulle han bli berömd.

År 1911 gav sig Bingham in i Perus djungel. Traktens indianer ledde honom djupt in i Urubamba-dalen där han skulle bestiga en bergskam som påstods ha en stor ruinstad på toppen.

Efter flera resor i Sydamerika fann Hiram Bingham inkastaden Machu Picchu.

Vägen bestod av smala, igenvuxna stigar och fallfärdiga broar. Bingham tvingades krypa fram. När han slutligen nådde toppen blev han grymt besviken över de oansenliga och fallfärdiga ruinerna och tillbringade bara ett par timmar i staden.

Året därpå återvände Bingham till ruinstaden, som kallades Machu Picchu, och den här gången gjorde han noggranna undersökningar. Först nu gick det upp för honom vilket arkeologiskt underverk han hade upptäckt – och att fyndet skulle göra honom berömd.

Machu Picchu ligger på en hög bergskam vid Urubamba-dalen i Peru.

Äventyrare blev pilot och guvernör

  • Hiram Binghams stora fynd, Machu Picchu, har blivit en symbol för inkaindianernas avancerade civilisation även om det ännu är oklart vilken funktion staden hade. Bingham menade att den var en helig stad som bara användes vid religiösa ritualer. Andra arkeologer hävdar att staden administrerade inkarikets ekonomi eller fungerade som tillflyktsort för inka-eliten när de spanska soldaterna kom dit.

  • Hiram Bingham var inte mätt på äventyr sedan han upptäckt Machu Picchu. År 1917 blev han pilot och drev bland annat en flygskola i Frankrike under första världskriget. Det gjorde honom ännu mer berömd och efter kriget använde han sitt kändisskap för att ge sig in i politiken. Bingham blev guvernör i Connecticut år 1922 och senator 1924.

Bingham började genast skriva om staden och han förringade inte de faror han utsatt sig för under expeditionen. Icke desto mindre hade en arkeologisk legend sett dagens ljus och Hiram Bingham blev precis så berömd som han alltid hade drömt om.

4. GIOVANNI B. BELZONI

År: 1817-1819
Nationalitet: Italiensk, men flyttade som ung till England
Utbildning: Studerade under en period till maskiningenjör
Yrke: Stark man på cirkus, ämbetsman vid brittiska konsulatet
Fynd: Chefren-pyramiden

Pengar drev Belzoni

Hans föräldrar ville till varje pris att han skulle bli präst men Giovanni Battista Belzoni ville hellre upptäcka världen. Reslusten tog honom som ung från hemlandet Italien till England där han tack vare sin impone­rande fysik – han var två meter lång – blev starke mannen i en cirkus.

Äventyrslust och pengatörst fick Belzoni att resa till Egypten och göra stora arkeologiska fynd.

© Bridgeman/Scanpix/Topfoto

Vandaliserade för historien

  • Belzoni gjorde en mängd stora fynd i Egypten. Mest berömd är Chefren-pyramiden som byggdes för cirka 4 500 år sedan av farao Chefren, som var son till Cheops. Chefren låg också bakom byggandet av sfinxen i Giza – enligt vissa egyptologer föreställer sfinxens huvud just Chefren.

  • Över ingången till Chefren-pyramiden i Giza och på Ramses II:s tron i Thebe ristade Belzoni in sitt namn så att kommande generationer skulle minnas hans stora bedrifter.

År 1815 reste Belzoni till Egypten för att sälja ett mekaniskt vattenhjul som han hade uppfunnit och resan blev startskottet för Belzonis äventyr.

Han upptäckte att arkeologiska fynd kunde ge stora pengar från förmögna européer och kastade sig därför ut i en lång rad utgrävningar som skulle göra honom rik. Ofta utfördes utgrävningarna skonings­löst och utan känsla för de antika byggnadsverken.

Belzoni vältrade sig i Egyptens antika historia och gjorde massor av arkeo­logiska fynd – bl.a. Seti I:s hundra meter långa grav i Konungarnas dal och Chefren-pyramiden vid Giza.

Belzonis äventyrslusta var emellertid inte släckt. Han gav sig iväg för att hitta staden Timbuktu i västra Afrika. Under resan dog han av dysenteri i Benin.

5. JOHN LIOYD STEPHENS

År: 1839
Nationalitet: Amerikansk
Utbildning: Jurist
Yrke: Advokat och diplomat
Fynd: Copán

Advokat fann glömd stad i djungeln

John Lloyd Stephens var advokat, men under ytan gömde sig en arkeolog som vaknade till liv på allvar när Stephens en dag råkade hitta en gammal bok som beskrev några stora ruiner i Honduras. Genom att dra i rätt politiska trådar skaffade sig Stephens ett diplomatjobb och lyckades på så sätt finansiera en djungelexpedition.

Tillsammans med tecknaren Frederick Catherwood gav han sig iväg till Hondu­ras. Det lilla resesällskapet vandrade länge genom svårframkomlig djungel innan de stötte på det första tecknet på civilisation: en hög stenstod med teckningar och skrifttecken.

© scanpix/akg-images/meridian magazine

En metropol dold i djungeln

  • När Stephens kom till Copán år 1839 var området dolt under ett grönt växttäcke men snart visade det sig att djungeln gömde en av mayarikets största och viktigaste städer. Runt 700-talet var Copán en imponerande metropol som mayaindianernas skickligaste bildhuggare och hantverkare satte sin prägel på.

Längre in i djungeln fann de vackra skulpturer och en stor pyramidformad byggnad. Överallt skuttade apor omkring i de gamla ruinerna. Stephens och Catherwood reste vidare i Honduras och Guatamala där de fann flera spår efter maya-civilisationen.

Hemma i USA gav Stephens ut sin rese­skildring illustrerad med Catherwoods teckningar. Boken gjorde Stephens be­römd i hela världen och den blev viktig för den framtida forskningen i mayaområdet.

6. AUSTEN HENRY LAYARD

År: 1845
Nationalitet: Brittisk
Utbildning: Jurist
Yrke: Diplomat, arkeolog, politiker och konstsamlare
Fynd: Nimrud

Layard deltog i stamkrig

Det var ingen självklarhet att ­Austen Henry Layard skulle bli arkeolog och äventyrare. Hans familj tillhörde den brittiska eliten och som ung kämpade sig Layard igenom tuffa juridikstudier. Men innerst inne drömde han om att resa jorden runt. Därför ägnade han sin fritid åt att studera tropiska sjukdomar och att lära sig använda karta och kompass.

Så snart tillfälle gavs lämnade Layard London för att resa runt i Mellanöstern där han bl.a. deltog i stamkrig och med fara för sitt liv flirtade med hustrun till en av områdets furstar.

Assyrierna menade att tjurar med manshuvuden skyddade mot ondska.

© Bridgeman

För sina vänner berättade han vitt och brett om en stor kulle han sett under sina resor. Den låg helt rätt i förhållande till bibliska beskrivningar av den forntida staden Nimrud.

År 1845 började Layard att gräva ut kullen. Arbetet tog flera år och under tiden råkade Layard flera gånger i konflikt med både traktens makthavare som såg honom som ett hot, och med beduinstammar som plundrade hans läger.

En gång tvingades han kidnappa en stamhövding för att få tillbaka utrustning som beduinerna hade stulit.

Efter sina många arkeologiska fynd fick Layard en lysande karriär som politiker.

© The Granger Collection

Storstad bekräftade Bibeln

  • Layards utgrävning av Nimrud kastade nytt ljus över det assyriska riket som tidigare bara varit känt för omnämnanden i Bibeln. Nimrud, huvudstaden i assyriernas rike för cirka 2 800 år sedan, var en högt utvecklad stad med cirka 100 000 invånare.

Den stora kullen gömde fantastiska fynd och redan under de första dagarna hittade Layard två palats – vackert utsmyckade med statyer och reliefer som skickades till London där de i dag kan beskådas på British Museum.

Layard var en skicklig skribent och skrev levande om alla sina farliga upplevelser. Hans böcker gav honom redan under hans livstid en plats bland de mest fascine­rande och orädda arkeologerna.

7. PERCY FAWCETT

År: 1925
Nationalitet: Brittisk
Utbildning: Ingenjör
Yrke: Överste och upptäckts­resande
Fynd: Mato Grosso

Fawcetts död är fortfarande ett mysterium

Percy Fawcetts äventyrslystnad kostade honom till slut livet. Sju gånger reste han till Sydamerika där han kartlade ödsliga områden i Brasilien och Bolivia.

Härifrån trängde han djupt in i Amazonas djungel. Från sina resor kunde han berätta om arkeologiska fynd och märkliga djur, bl.a. hundar med två nosar.

År 1925 begav sig Fawcett ut på en expedition på jakt efter en försvunnen stad i Brasiliens djungel. I sina anteckningar kallar han staden ”Z”. Den 29 maj telegraferade Fawcett till sin hustru att han gav sig in i okänt territorium tillsammans med sonen Jack och vännen Raleigh.

Det lilla sällskapet syntes sista gången när de korsade Amazonfloden. Efter det hörde man aldrig ifrån dem.

Äventyrslusten tog livet av Fawcett – han försvann i den brasilianska djungeln 1925.

© Polfoto/Topfoto

Inspirerade Sherlock Holmes skapare

  • Fawcett är mest känd för sina expeditioner till Mato Grosso – ett avskilt område i Brasilien, täckt av vildvuxen djungel. Området var mycket farligt att färdas i på grund av bororo-indianerna som ofta angrep nybyggare och soldater. Enligt myterna ruvade Mato Grossos djungel på försvunna städer och själva ingången till jordens inre.

  • Författaren Arthur Conan Doyle lär ha hämtat inspiration till boken En försvunnen värld (1912) från Percy Fawcett. Historien utspelar sig i Sydamerikas djungel där en grupp män letar efter en försvunnen stad.

Fawcetts mystiska försvinnande satte igång spekulationerna och upp emot hundra män miste livet i en rad expeditioner som skulle utforska hans öde.

Man hade teorier om att vilda djur ätit upp honom eller att indianerna mördat honom. Vissa befarade att han drabbats av minnesförlust och nu levde i djungeln som hövding över en kannibalstam.

Fawcetts namnbricka och kompass hittades hos några indianer men hans öde är än i dag ett mysterium.

8. HEINRICH SCHLIEMANN

År: 1863-1890
Nationalitet: Född tysk, men senare amerikansk medborgare
Utbildning: Handel
Yrke: Affärsman och arkeolog
Fynd: Troja är känt från ”Iliaden”.

Gammal vall ledde till Troja

Affärsmannen Heinrich Schliemann hade sedan barnsben varit förhäxad av det grekiska hjälteeposet Iliaden som beskriver hur staden Troja angreps av grekerna. Schliemann lusläste Iliaden i jakt på ledtrådar till Trojas placering och kom fram till att staden borde ligga i västra Turkiet.

När Schliemann var 46 år gammal kände han sig tillräckligt ekonomiskt oberoende för att leta efter Troja på heltid. Han lämnade sina affärer och reste till Turkiet. Eftersom hans fru inte ville följa med tog han ut skilsmässa.

© BPK

Iliaden viste vej

  • När Schliemann påbörjade utgräv­ningarna betraktades Iliaden som en påhittad historia utan historisk förankring. Schliemann tog den bokstavligt vilket ledde honom till Troja. Likaså använde han Iliaden när han grävde ut forntidsstaden Mykene.

  • Iliaden var så viktig i Schliemanns liv att han döpte sina barn efter två av personerna i boken: Andromache och Agamemnon. Vid deras dop höll han en kopia av Iliaden mot deras pannor medan han läste högt ur boken.

På den plats som Schliemann identifierat som Troja fanns det mycket riktigt forntidsruiner. De låg på varandra i flera lager och Schliemann var övertygad om att Troja utgjorde det understa lagret.

I sin iver att nå dit förstörde han i stort sett allt som fanns ovanpå. Han grävde rakt igenom de övre lagren som han forslade bort. År 1873 gjorde Schliemann ett spektaku­lärt fynd.

Vid en mur fann han en guldskatt som enligt Schliemann hade grävts ned av Trojas kungafamilj. Han smugglade ut sina fynd ur Turkiet men avslöjades när han publicerade ett foto på sin nya hustru klädd i guldsmyckena.

Genom att leta efter spår i Iliaden hittade Schliemann Trojas ruiner i västra Turkiet.

© Scanpix/akg-images

De turkiska myndigheterna var rasande och ville ha tillbaka smyckena och därför flyttade Schliemann till Grekland. Där grävde han ut staden Mykene och hittade 1876 en guldmask som han trodde hade tillhört mytens kung Agamemnon.

Nyare forskning har visat att masken är betydligt äldre än vad Schliemann trodde. Även det lager av Troja som han grävde efter är betydligt äldre; ironiskt nog förstörde han de ruiner han drömde om att finna.

Guldmasken hittades i en kunglig grav i staden Mykene. Schliemann trodde att den hade tillhört Agamemnon.

© Wikimedia/National Archaeological Museum of Athens

9. ROBERT J. KOLDEWEY

År: 1899-1914
Nationalitet: Tysk
Utbildning: Läste konsthistoria och arkitektur utan att ta examen
Yrke: Lektor och arkeolog
Fynd: Babylon

Tysk väckte Babylon till liv

Robert Johann Koldewey kände att han hade upplevt tillräckligt. Fram tills han var 40 år hade han deltagit i massor av utgrävningar i Europa och Mellanöstern och nu tänkte han slå sig till ro som lärare vid en tysk skola.

Men efter tre år bakom katedern stod det klart för Koldewey: Han måste ut och upp­leva den stora världen igen. Han lyckades övertala en museidirektör i Berlin att få bli ledare för en omfattande utgräv­ning av den forntida staden Babylon – den kom att pågå i hela fjorton år.

Koldewey (t.v.) och hans män kämpade mot både rövare och vilda djur medan de grävde ut Babylon.

© Ullstein Bild

Babylon var inte lätt att gräva ut. Staden låg dold under nästan 24 meter jord och i omgivningarna fanns rövare. Dessutom pågick interna strider mellan flera stammar i området.

En natt, när Koldewey och hans följe var på väg till Babylon efter ett besök vid en annan utgrävning, blev de angripna och beskjutna av traktens bönder som trodde att de var ett rövarband.

För att stoppa skjutandet fortsatte Koldewey kallblodigt att rida framåt för att identifiera sig.

Babels torn ansågs vara en myt ända tills Koldewey grävde ut det.

© Mary Evans

Babylon var civiliserat

  • Koldeweys främsta bedrift var utgrävningarna i Babylon. Hans fynd visade att babylonierna inte var de blodtörstiga barbarer som beskrivs i Gamla Testamentet. De hade en högt utvecklad civilisation som var jämförbar med egypternas och grekernas.

  • Robert Johann Koldewey var inte den förste arkeolog som försökte gräva ut ruinerna av den forntida staden Babylon. Tidigare expeditioner hade grävt ut en mängd tunnlar som blivit hemvist för ormar, hyenor och andra vilda djur. Koldewey hade emellertid inte tänkt låta sig stoppas av några djur och han insåg snart att ett par skott in i de mörka hålorna skrämde bort de flesta av de oönskade invånarna.

När byborna insåg att de sköt mot fel personer fick de bråttom att be om ursäkt men Koldewey var ursinnig. ”Vilken fräckhet att skjuta vilt här som om öknen tillhörde endast er”, gormade han. ”Man skulle ju kunna få någonting i ögat!”

14 år av sitt liv ägnade Robert Koldewey åt den forntida staden Babylon – resultatet blev ett antal enastående fynd.

© BPK

Men trots alla motgångar var Koldewey nöjd med sina utgrävningar i Babylon. Det viktigaste fyndet var det legendariska Babels torn som tidigare betraktats som en biblisk myt. Även Babylons höga murar och Ishtar-porten – som i dag finns rekonstruerad i Pergamonmuseet i Berlin – är några av de främsta fynden.

Dessutom upptäckte Koldewey några ruiner som han trodde var resterna av Babylons hängande trädgårdar. Enligt dagens arkeologer ligger ruinerna emellertid för långt från floden Eufrat som skulle förse trädgårdarna med vatten.

VIDEO – Se Babylons Istharport:

10. HENRY C. RAWLINSON

År: 1836-1851
Nationalitet: Brittisk
Utbildning: Soldat
Yrke: Överste, diplomat och parlamentsledamot
Fynd: Kilskriften

Rawlinson var beredd att offra livet

Ett slumpartat möte med en engelsk guvernör blev start­skottet till Henry Creswicke Rawlinsons livslånga intresse för Persien. Som 17-årig kadett på ett fartyg mötte han guvernören av Bombay som hade stora kunskaper om persiska förhållanden. Under den månadslånga skeppsresan diskuterade de två männen flitigt persisk litteratur, historia och språk.

100 meter över marken stod Rawlinson och kopierade inskriptionerna.

© Mary Evans

Nio år senare stod Rawlinson på en ranglig stege på en brant bergssida i Perisen, hundra meter över marken. Med hjälp av klättringshakar och rep hade Rawlinson kämpat sig uppför klippväggen och stod nu inför en praktfull syn: Imponerande figurer föreställande perserkungen Dareios I (522-486 f.Kr.) som krossade sina motståndare med vapenmakt.

Kring kungens minnesmärken fanns 14 rader med inskriptioner som ingen av Rawlinsons kolleger tidigare vågat klättra upp till.

Rawlinson kom till Persien som soldat och reste därifrån som arkeologisk legend.

© Scanpix/Corbis

Dareios I gav nyckeln till kilskriften

  • Dareios I:s inskription hjälpte­ Rawlinson att lösa kilskriftens stora hemlighet. Perser­kungens minnesmärke är ca 15 meter högt och 25 meter brett och är inhugget i sidan av berget ­Bisutun i västra Iran. Det består av en stor relief (3 x 5,5 meter) av kung Dareios I. Under den finns en panel med forn-persisk kilskrift som berättar om kungens er­övringar. Två andra paneler be­rättar nästan samma historia på babyloniska och elamitiska.

  • Efter sin succé med att tyda den fornpersiska inskriptionen gav sig Rawlinson iväg till England där han donerade sin dyrbara samling av antikviteter till British Museum. Som tack fick han en anställning vid museet och sändes till nuvarande Irak för att leda utgrävningarna vid Nimrud som påbörjats av Austen Henry Layard.

På den branta klippan ritade han av inskriptionerna som senare skulle visa sig vara på tre olika språk: fornpersiska, elamitiska och babyloniska. Genom att jämföra de tre språken lyckades Rawlinson efter nio års hårt arbete tyda kung Dareios inskription.

Hans forskning blev skrifttydningens största triumf och väckte uppseende bland forskare i hela världen. Tack vare Rawlinsons resultat kunde de nu tyda många andra forntida inskriptioner och få ny kunskap om människans historia.

Läs också:

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj