Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Tollundmannen: Den hängde mannen i mossen

Tollundmannen hängdes för 2 400 år sedan utanför Silkeborg i Danmark. Nu har forskarna satt det berömda mossyndet under lupp för att lösa de mysterier som omger hans liv – och död.

Susanne Mertz/BAM/Ritzau Scanpix

Ett nästan osynligt dis stiger mellan våtarv, vass och kaveldun. Växtligheten är så tät att det nästan inte går att se att det under vegetationen döljer sig en uråldrig mosse full av hemligheter.

Mossområdets namn är Bjældskovdal, och för 2400 år sedan var det platsen för ett av den danska historiens äldsta kända och mest gåtfulla mordfall – dödandet av Tollundmannen.

”Han hittades cirka tjugo meter in där”, säger arkeologen Nina Helt Nielsen och pekar in i ett område med glesa träd alldeles intill mossområdet.

”Och Ellingkvinnan hittades i hörnet av fältet därborta, och det tredje liket hittades någonstans därute i mitten”, pekar arkeologen med hänvisning till de båda andra mosslik som med några decenniers mellanrum dykt upp i närheten.

Det är förmiddag, och bakom oss glittrar den sjö som mossen mynnar ut i. Bortsett från en hunds skällande någonstans i fjärran och vassens försiktiga svajande är det stilla och folktomt.

Det är inte svårt att förstå varför forntidens människor såg mossarna med sitt mörka, stillastående vatten som speciella.

Nina Helt Nielsen bryter tystnaden. ”Tills ganska nyligen visste vi faktiskt inte precis var Tollundmannen hittades, så jag har suttit och pusslat ihop gamla kartor, bilder och beskrivningar. Och genom att lägga ihop allting fann vi platsen”, förklarar arkeologen.

Hon är forskningschef på Museum Silke­borg, som Tollundmannen flyttades till efter fyndet för sjuttio år sedan.

Av de många hundra mosslik som under årens lopp dykt upp i bland annat Nederländerna, Tyskland, Irland, England, Sverige och Danmark, är mannen från Bjældskovdal en av de mest kända.

Orsaken är framför allt det välbevarade ansiktet, där till och med rynkorna i pannan syns.

”I förhållande till vanlig jord, där vi ibland har turen att hitta skelett, så har hud och hår bevarats i mossarna, och det gör att vi kan stå öga mot öga med förhistoriens människor. Därför har vi helt unika möjligheter att skaffa oss nya kunskaper om hur man levde under järnåldern”, säger Nina Helt Nielsen.

Tollundmannen blev hängd, men de närmare omständigheterna kring hans död är ett mysterium.

© Niels Bach

Inför sjuttioårsjubileet för fyndet av Tollundmannen i år har hon i samarbete med ett antal andra forskningsinstitutioner lett ett omfattande försök att med de nyaste teknikerna locka ur Tollundmannen ytterligare hemligheter.

De senaste resultaten har ännu inte publicerats, men den del av forskningsprojektet som är avslutad har redan gett forskarna helt nya insikter om Tollundmannen och hans i övrigt tämligen dunkla samtid.

Torvgrävare fann Tollundmannen

Historien om Tollundmannen började den 6 maj 1950. På den tiden såg platsen väldigt annorlunda ut jämfört med i dag.

Sedan 1870-talet hade området dränerats för att göra om mossen och sjön till åkermark, men jorden visade sig vara illa lämpad för lantbruk.

Kvar fanns ett kalt hedlandskap i stort sett utan träd. Området var dock perfekt för brytning av torv – de delvis nedbrutna växtdelar som under årtusenden avlagrats i mossen.

År 1950 hade alla gårdar i trakten därför en jordlott i det gamla mossområdet, där bönderna grävde upp torv för att använda som bränsle.

Lördagen den 6 maj hade familjen Højgaard gett sig ut på mossen. Under arbetet stötte den lilla familjen på ett okänt föremål på omkring två meters djup.

Först trodde de att det kunde vara en trädrot, men när de undersökte fyndet närmare uppenbarade sig ett manshuvud.

Makarna Grethe och Viggo Højgaard visar var Tollundmannen hittades 1950.

© Niels Tilsted Søndergaard/Fotograf & HISTORIE

”Akta, det är kanske något spännande!”

Hade det inte varit för Grethe Højgaard skulle Tollundmannen nog inte ha blivit så välbevarad som han är.

Tillsammans med sin make, sin svåger och sin son var hon ute på Bjældskovdal mosse, när svågern under torvgrävningen stötte på vad han trodde var en rot.

Ett par dagar tidigare hade familjen i torven hittat ett redskap av trä, som visade sig vara en torvspade från järnåldern. Grete ropade därför: ”Akta, det är kanske något spännande!”

Männen hejdade sig, och Grete ­hop­pade ner i den våta torvgropen och började rota i torven med sina händer. Plötsligt kom hon åt något med ett finger.

Hon borstade bort torven och såg att fingret glidit in under mössan på en människa. Strax därpå dök Tollundmannens ansikte upp.

Familjen slutade genast gräva och tillkallade polisen, eftersom kroppen var så välbevarad att den kunde ha grävts ner relativt nyligen.

Polisen kunde emellertid ganska snabbt slå fast att det inte rörde sig om något nutida mord, utan om ett drama av betydligt äldre datum. Enligt den första försiktiga dateringen var den döde cirka tvåtusen år gammal.

Inkapslat i den omgivande torven skickades det gåtfulla mossliket därefter till Nationalmuseet i Köpenhamn. Där kom experterna emellertid fram till att det inte var lönt att konservera något mer än huvudet.

”Det är ju en tämligen makaber syn, och dessutom är det mesta av liket så dåligt bevarat att det skulle bli väldigt svårt att konservera”, skrev chefen för Nationalmuseets forntidssamling.

Museets experter tänkte inte på att mosslikets högra sida, som hade legat nedåt i mossen, var betydligt bättre bevarad än den vänstra.

Den sidan såg därför mindre makaber ut. I slutänden valde de att fokusera på att konservera det välbevarade huvudet, så det kunde ställas ut.

”Så det har vi konserverat väldigt väl, medan resten av kroppen ligger magasinerad”, berättar Nina Helt Nielsen, som har tagit med oss till Museum Silkeborg för att visa upp den världsberömde mossmannen och berätta om de senaste upptäckterna.

Arkeolog Nina Helt Nielsen visar Tollundmannens kropp, som aldrig konserverades och därför har torkat ihop.

© Niels-Peter Granzow Busch/Historie

Läderrep avslöjar Tollundmannens öde

Tollundmannen ligger i en stor monter med båda benen uppdragna under sig, medan armarna är böjda framför kroppen. Eftersom kroppen aldrig blev konserverad är endast huvudet original.

Resten av kroppen är en avgjutning gjord utifrån foton som togs under och strax efter utgrävningen

Den dödes ansiktsuttryck är så fridfullt att det ser ut som om han bara sover och kan vakna i vilket ögonblick som helst.

Runt halsen hänger emellertid ett långt läderrep som en kuslig påminnelse om att Tollundmannens sista minuter i livet var allt annat än fridfulla.

Endast Tollundmannens huvud konserverades, eftersom experterna inte ansåg att det var lönt att konservera hela kroppen. Resten av den utställda kroppen är därför en rekonstruktion, gjord utifrån de foton som en gång i tiden togs av mossliket. Det har visat sig vara en fördel, eftersom de okonserverade och nu intorkade delarna av Tollundmannen är helt ”rena” och därför perfekta att ta prover av.

© Torsten Weper/HISTORIE

”Han blev utan tvekan hängd”, nickar Nina Helt Nielsen.

Hon förklarar att hängningen inte gick till som i modern tid, då offret vid avrättningen faller en bit, så att repet med ett kraftigt ryck dras åt och knäcker offrets nacke.

Röntgenbilder av Tollundmannens nackkotor visar att de är intakta. ”Så han har strypts genom hängning”, förklarar arkeologen.

Dessutom visar röntgenundersökningarna att den dödes tunga hade svullnat, vilket sker i samband med kvävning. Det syns tydligt att änden av det en och en halv meter långa läderrepet skurits av med en kniv.

Kort efter hängningen – möjligen i ett träd nära fyndplatsen – skars Tollundmannens lik alltså ner.

Enligt Nina Helt Nielsen begravdes kroppen därefter med överraskande stor omsorg i mossen: ”Han lades i sovposition, och någon har stängt hans ögon och mun.”

Ett flertal torvspadar från järnåldern har hittats i mossen. En av dem några meter från Tollundmannen.

© Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE & Shutterstock

När kroppen grävdes upp 2400 år senare, låg den på cirka två och en halv meters djup i botten av en torvgrav, som enligt Nina Helt Nielsen sannolikt förberetts för ändamålet:
”De måste ha tömt torvgraven på vatten och lagt honom på rätt sätt, innan vattnet sipprade in igen.”

Under utgrävningen av andra mosslik i Danmark och andra länder har forskarna ofta funnit tecken på att liken hållits nere med grenar, men några sådana hittades inte vid Tollundmannen – möjligen för att torvgrävarna 1950 slutade gräva först när de nådde kroppen, och därmed kan ha avlägsnat grenarna.

Kroppen kan emellertid även ha täckts med torv, som tyngde ner den. Hur det gick till kommer vi dessvärre aldrig att få reda på.

I gengäld har den senaste tekniken gett arkeologerna förbluffande exakta kunskaper om när Tollundmannen placerades i sin våta grav.

Forskarna tror att Tollundmannens lik lades ner försiktigt i mossen av bödlarna.

© Niels Bach

Tollundmannen var inte ensam i mossen

Inte långt från Tollundmannen låg ytterligare två mosslik begravda, och de var sannolikt inte de enda som hamnade i mossen.

Mer än tjugo år innan Tollundmannen dök upp ur mossområdet i Bjæld­skovdal hittade torvgrävare resterna av ett annat lik omkring 120 meter från Tollundmannens fyndplats. Liket var dock illa åtgånget och grävdes inte upp.

Elva år senare, 1938, fann torvgrävare ännu ett mosslik i området. Det visade sig vara en ung kvinna, som blivit känd som Ellingkvinnan.

Det är inte osannolikt att fler mosslik kan ha funnits i mossen, innan torvproduktionen i området tog fart på allvar under 1870-talet.

När den var som mest intensiv producerade en av traktens största torvbaroner årligen cirka 25 miljoner torvbriketter. Inte alla mosslik bevaras lika bra och kan därför vara svåra att upptäcka.

Det är därför mycket möjligt att ett okänt antal mosslik har slutat som bränsle.

Mosen

På 1950-talet såg mossområdet Bjældskovdal väldigt annorlunda ut mot i dag. Den gröna färgen anger mossens ungefärliga utbredning 1954 – fyra år efter fyndet av Tollundmannen.

Styrelsen for Dataforsyning og Effektivisering/Det Kgl. Bibliotek

1927

Revben från en män­niska och ett djurskinn dyker upp cirka 120 meter från den plats där Tollundmannen senare hittas. Ingen undersöker dock fyndet närmare.

Styrelsen for Dataforsyning og Effektivisering/Det Kgl. Bibliotek

1938

Torvgrävare hittar en ung kvinnokropp cirka 60 meter från Tollundmannens fyndplats. Undersökningar visar att kvinnan, som får namnet Ellingkvinnan, är från samma tid som Tollundmannen.

Styrelsen for Dataforsyning og Effektivisering/Det Kgl. Bibliotek

1950

Tollundmannen dyker upp i samband med torvgrävning. Liket visar sig vara ett av Danmarks bäst bevarade.

Styrelsen for Dataforsyning og Effektivisering/Det Kgl. Bibliotek

Bron

Nära den plats där Tollundmannen hittades gick det en gång en gångbro. En av brons tillspetsade stolpar har bevarats. Stolpen är från bronsåldern, men bron kan fortfarande ha funnits på Tollundmannens tid.

Styrelsen for Dataforsyning og Effektivisering/Det Kgl. Bibliotek

Tollundmannen levde vid samma tid som Sokrates

I samarbete med Aarhus Universitet lyckades Museum Silkeborg år 2017 ge Tollundmannen den hittills mest exakta dödsattesten.

Med hjälp av kol 14-analyser hade forskare tidigare daterat­ tidpunkten för frånfället till någon gång mellan år 400 och 200 före Kristus.

Efter en ny och mer precis undersökning lyckades man emellertid krympa tidsintervallet till någonstans mellan år 405 och 380 före Kristus.

Med det nya intervallet på endast tjugofem år kan forskarna nu sätta Tollundmannens liv och död i relation till andra historiska personer och händelser.

År 404 före Kristus tog det långvariga kriget mellan de grekiska stadsstaterna Aten och Sparta slut, och fem år senare, år 399 före Kristus, dömdes filosofen Sokrates till döden i en folkdomstol och tvingades att dricka odört.

Endast tre år senare erövrade romarna den etruskiska staden Veii och inledde sin expansion.

”Så samtidigt som Sokrates gick omkring i Aten, gick Tollundmannen ute på mossen. Jag tycker att det gör mycket för förståelsen av vad det är för tidsperiod vi har att göra med”, säger Nina Helt Nielsen, och påpekar att en så specifik datering av en människa från förhistorisk tid är helt exceptionell.

År 399 f.Kr. blev filosofen Sokrates tvingad att dricka gift i Aten. Vid samma tid vandrade Tollundmannen sannolikt runt i det danska landskapet.

© Shutterstock

Precisionen beror på bland annat att forskarna först genomförde två nya kol 14-dateringar av prover tagna från ett lårben respektive ett revben.

Proverna blev ultrafiltrerade för att avlägsna alla orenheter som kan ”kontaminera” kol 14-analyserna. Någon ultrafiltrering gjordes inte när man tidigare kol 14-analyserade Tollundmannen.

Därefter kombinerade experterna de nya data med en tidigare datering, som baserades på hud från Tollundmannen. Därmed kunde de ta genomsnittet av de tre dateringarna och få ett mer exakt resultat.

Slutligen fick forskarna hjälp av turen. Under den period då Tollundmannen dog var innehållet av kol 14 i atmosfären extraordinärt lågt, vilket gjorde det möjligt att göra en betydligt snävare datering än normalt.

Faktum är att dateringen var så exakt att forskarna var tvungna att kontrollera resultatet flera gånger för att vara säkra på att de inte hade missat några felkällor – vilket de inte hade.

Dateringen placerar med säkerhet Tollundmannen i den så kallade keltiska järnåldern (500–1 före Kristus), som i Danmark kännetecknas av bland annat att man inte längre var beroende av importerad brons, utan i stället utvann järn från lokala förekomster av myrmalm.

Enligt Nina Helt Nielsen går det faktiskt även att slå fast när på året Tollundmannen dog. För att ett mosslik ska kunna bevaras lika bra som i Tollundmannens fall måste mossvattnet vara fyra grader eller kallare.

Om det är varmare började de inre organen ruttna. Förruttnelsegaser kommer att få kroppen att stiga till ytan, där syret gör att det börjar brytas ner.

Mycket tyder därför på att Tollundmannen begravdes på vintern eller tidigt på våren.

Tollundmannen hade ätit ett halvt dygn innan han dog

En av de saker som intresserat forskarna mest är Tollundmannens tarm. Strax före sin död hade mossmannen ätit en måltid, och större delen av den hade nått tarmarna.

Därför inledde Museum Silkeborg – i samarbete med Moesgaard Museum och Nationalmuseet – år 2019 den hittills noggrannaste analysen av tarminnehållet.

Matsmältningskanalen hade undersökts tidigare, och forskarna hade då hittat matrester. En liten del hittades i magen och tunntarmen, medan största delen nått ända ner i tjocktarmen.

Slutsatsen var därför att Tollundmannen hade ätit 12–24 timmar innan han hängdes. Forskarna konstaterade den gången att måltiden bestod av gröt eller välling med korn som huvudsaklig ingrediens.

Vid den nya undersökningen använde forskarna avancerade tekniker för att ta reda på mer om den sista måltiden – bland annat om det fanns några särskilda rituella ingredienser, som intagits före hängningen.

Resultaten av analysen har ännu inte publicerats, men undersökningen visar inga spår av till exempel växter med medicinsk eller hallucinogen effekt.

Inget tycks alltså tyda på att Tollundmannen var påverkad av hallucinogena ämnen innan han dog.

Tollundmannen intog sin sista måltid 12–24 timmar innan han dog.

© Niels Bach

Tollundmannens sista måltid bestod av korn, ogräs och sand

År 2019 började forskarna undersöka resterna av den måltid som fanns i Tollundmannens matsmältningskanal. Undersökningen visar att den sista måltiden var en gröt av många olika korn och fröer – inte alla tillsatta med flit.

Undersökningen konstaterar samtidigt att måltiden var en gröt av huvudsakligen korn, pilört och lin.

”Den kokades och var lite vidbränd, så att det hade bildats en skorpa. Dessutom har vi hittat spår av animaliskt fett, men om det kommer från kött, en mjölkprodukt eller ägg kan vi inte säga”, förklarar Nina Helt Nielsen.

Hon säger att fynden tyder på att måltiden inte var direkt kopplad till Tollundmannens hängning. Det kan helt enkelt vara så att måltiden var helt vanlig vardagskost under järnåldern.

”Men det kan ha funnits ritualer förknippade med måltiden – till exempel att den skulle intas på ett särskilt sätt dagen innan”, förklarar hon.

Enligt Nina Helt Nielsen tyder fynd av rester av alger och vattenväxter på att gröten kokades på mossvatten, eller att Tollundmannen drack vatten från mossen innan han dog.

I matsmältningskanalen fann forskarna även parasitägg, som visar att han hade bandmask, spolmask och piskmask. Bandmask visar att Tollundmannen tidigare har ätit rått eller dåligt stekt kött.

Spolmask och piskmask beror på dålig hygien. Infektering sker genom intag av ägg från avföring, till exempel via förorenad mat eller förorenat vatten.

En spolmask kan lägga 200000 ägg per dag, men många ägg är inte nödvändigtvis liktydigt med en kraftig infektion och svåra besvär.

Med avseende på parasiterna är det enligt Nina Helt Nielsen intressant att frö från pilört användes i mat under järnåldern.

Växten är egentligen ett ogräs, som växte bland säden på järnålderns åkrar. Men förutom att växten är väldigt näringsrik, användes den enligt senare historiska källor för att bota eller lindra magproblem.

Experiment på senare tid ty­der dessutom på att extrakt från pil­ört kan vara verksamt mot inälvsmask.

Nya rön om ett kort liv

När Tollundmannen hängdes för cirka 2 400 år sedan var han omkring fyrtio år gammal och i fin form. Mätningar av benens längd visar att han var mellan 161 och 165 centimeter lång.

Han var dessutom slank och vid god hälsa. Undersökningar av kroppen visar inga tecken på att Tollundmannen utsatts för våld. Endast hans lillfinger hade tidigare brutits – men den skadan hade läkt.

Niels Bach

Håret var mörkbrunt

Mossmannens hår blev rött i mossen, men undersökningar av hårets pigment tyder på att det från början var mörkbrunt.

Niels Bach & Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE

Intakta nackkotor

Inga av Tollundmannens nackkotor är brutna. Det avslöjar att han i samband med hängningen inte dog av att nacken bröts, utan att han ströps av repet.

Niels Bach & Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE

Rakad innan han dog

Ursprungligen trodde forskarna att mossmannen var orakad. I dag vet man att huden efter döden drar sig samman, så att skäggstråna framträder tydligare. Tollundmannen hade därför rakat sig kort före sin död.

Niels Bach & Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE

Mask i magen

I Tollundmannens matsmältningskanal har man funnit parasitägg, som visar att han var infekterad med band-, spol- och piskmask.

Niels Bach & Shutterstock

Hade trampat på något vasst

Nya studier av mossmannens fötter visar att han hade två fotvårtor. Under ena fotsulan hade han dessutom ett ärr, som kan vara spår av att han trampat på något vasst.

Niels Bach & Niels-Peter Granzow Busch/HISTORIE

Strontiumanalyser af Tollundmannen är på väg

Just nu håller forskarna på att lägga sista handen vid analyser av strontiumisotopvärdena hos Tollundmannen, vilket bland annat kan kasta ljus över om han har rest omkring. Professor Karin Frei från Nationalmuseet i Köpenhamn leder undersökningarna.

”Vanligtvis skulle vi även undersöka var han växt upp. Det kan göras genom strontiumisotopanalyser av tandemaljen från till exempel en av de första kindtänderna eller en liten bit av tinningbenet”, förklarar professorn: ”Men i Tollundmannens fall går det inte att ta de proverna utan att skada fyndet.”

Med de nuvarande metoderna går det därför inte att kartlägga den tidigaste perioden av Tollundmannens liv.

I stället har hon analyserat strontium­isotopvärdena i Tollundmannens två–tre centimeter långa hår, som kan avslöja var han vistades under de sista månaderna av sitt liv.

”Vi fick även möjlighet att undersöka en liten bit av den kompakta delen av lårbenet, som innehåller information om var han vistats under de sista åtta–tio åren av sitt liv”, säger hon.

För att kunna jämföra resultaten med något är forskarna nu i färd med att undersöka strontiumisotopvärdena i området kring Tollundmannens fyndplats.

Undersökningarna är en förutsättning för att de ska kunna göra en korrekt tolkning av proverna.

Resultatet av alla undersökningarna, som väntas mycket snart, kommer kanske att kunna visa helt nya sidor av Tollundmannens tillvaro.

Karin Frei kan redan nu avslöja att Tollundmannen av allt att döma bodde i trakten runt Silkeborg en del av sitt liv.

År 2018 gjorde Museum Silkeborg en digital framställning av hur Tollundmannen kan ha sett ut när han levde.

© Phillippe Froesch/Museum Silkeborg Rekonstruktion/Ritzau Scanpix

Tollundmannen: Förbrytare eller offer till gudarna?

Tollundmannens största gåta är också den svåraste att besvara. Ända sedan kroppen hittades för sjuttio år sedan har forskare försökt svara på varför han dödades.

Enligt Nina Helt Nielsen visar det faktum att han begravdes att han var speciell. Alla andra på den tiden kremerades.

En teori är att Tollundmannen var en förbrytare, som hängdes och lades i mossen. Teorin bygger på bland annat en berättelse om de germanska folkslagen skriven av den romerske historikern Tacitus omkring femhundra år efter Tollundmannens död: ”Förrädare och överlöpare hänger de i träd. Ynkryggar, krigsodugliga och onaturligt otuktiga sänker de ner i smutsiga träsk eller kärr med grenar placerade ovanpå.”

Beskrivningen stämmer in på Tollundmannen, men Nina Helt Nielsen avvisar förbrytarteorin: ”Varför skulle de då lägga honom i mossen med så stor omsorg?”

Tacitus nämner även att en av de germanska stammarna av tradition brukar offra människor i skogen: ”Genom att offentligt offra en man inleder de här den fruktansvärda högtidligheten i sin barbariska tillbedjan.”

Bjarne Nielsen från Vesthimmerlands Museum visar ett kranium som hittats i en lågmosse.

© Martél Andersen

Gamla fynd lyfts fram i ljuset

Medan Tollundmannen och många andra mosslik undersöks på längden och tvären, har en del forskare även börjat undersöka så kallade mosskelett.

De kommer från så ­kal­lade lågmossar, som inte har samma bevarande effekt som högmossar, men i likhet med mossliken har mosskeletten sannolikt offrats.

I en nyligen publicerad undersökning har danska forskare studerat skelettdelar från tio individer funna i norra Jylland. De kommer alla från lågmossar, och undersökningen visar att även barn hamnade i mossarna.

Forskarna hoppas att skeletten ska kunna berätta nya sidor av historien om de människor som ­valdes ut för en mossbegravning.

Enligt Nina Helt Nielsen är någon form av människooffer den mest sannolika förklaringen på Tollundmannens brutala död.

Hon påpekar att man i många mossar har funnit andra offer i form av lerkrukor med mat, djurben, grytor med mera.

Och efter fyndet av Tollundmannen 1950 berättade boende i trakten att de tidigare stött på lerkrukor i Bjældskovdal.

Dessutom har det legat två andra mosslik mindre än etthundrafemtio meter från Tollundmannen: Ellingkvinnan och ett namnlöst mosslik, som hittades 1927, men aldrig grävdes upp.

Enligt Nina Helt Nielsen tycks Ellingkvinnan, som var 25–30 år gammal, ha lagts i mossen några tiotals år eller ett århundrade efter Tollundmannen. Även hon hade blivit hängd.

”Frågan är om man fortfarande kom ihåg Tollundmannen, när man offrade Ellingkvinnan? Var det kanske rent av samma människor som stod bakom?” säger Nina Helt Nielsen.

Hon tror att det mycket väl kan ha funnits många fler offrade människor i mossen – men de har aldrig hittats.

”Det är ingen tvekan om att mossarna betraktades som portar till en annan värld, men vad denna värld bestod av vet vi inte”, medger arkeologen.

Hon säger att det är oklart varför Tollundmannen utsågs till offer, men det tycks ha gått odramatiskt till.

”Inget tyder på att han blev överrump­lad, försökte fly eller slogs ner”, påpekar Nina Helt Nielsen, som säger att han kanske rent av erbjöd sig som offer: ”Han visste i alla fall vad som skulle ske.”

Läs också:

Handel

Nederländerna avgjorde Skandinaviens maktkamper

23 minuter
Arkeologi

Döda krigare i mosse

2 minuter
Arkeologi

Irländarna använde mossar som kylskåp

2 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj