De brittiska arkeologerna, som ingår i forskningsprojektet Stonehenge Hidden Landscapes Project, har gjort ett uppseendeväckande fynd.
Några kilometer från Stonehenge (uppfört cirka år 2500 före Kristus) hittade en engelsk arkeolog år 1810 ett annat monument från stenåldern, Durrington Walls. Nu har arkeologerna hittat tjugo enorma gropar som omger det forntida monumentet.
Gigantiska gropar döljer hemligheter
Forskare i Storbritannien har hittat en cirkel av stora gropar runt en stenåldersstad.
Storstad på stenåldern
Arkeologerna tror att stenåldersstaden Durrington Walls (cirka 2800–2100 före Kristus) under en period kan ha varit störst i Nordeuropa. Staden, som hade närmare tusen hus, var hem för cirka fyratusen invånare.
Groparna är enorma
Var och en av de minst tjugo groparna (röda prickar) är tio meter i diameter och fem meter djupa. Forskarna tror att groparna fyllde en ceremoniell eller religiös funktion.
Stonehenge ligger inte långt bort
Bara ett par kilometer från de nyligen upptäckta jättegroparna ligger Stonehenge. Det världsberömda monumentet är dock betydligt mindre än den enorma anläggning som forskarna har hittat runt stenåldersstaden Durrington Walls (2800–2100 före Kristus).
Groparna är tio meter i diameter och fem meter djupa. Benfragment som hittats i dem visar att de grävdes vid samma tid som Durrington Walls uppfördes.
På stenåldern var Durrington Walls en av Nordeuropas största städer. Först trodde forskarna att det rörde sig om vattenhål som grävts av lokalbefolkningen för att de skulle ha vatten till sina husdjur.
När det gick upp för arkeologerna att groparna tillsammans bildade en cirkel med en diameter på två kilometer, med Durrington Walls i mitten, började de emellertid arbeta utifrån en ny tes.
Nu tror arkeologerna att de stora groparna ska betraktas som någon sorts religiös och ceremoniell markering.
Arkeologerna har tagit jordprover från de cirka fyratusenfemhundra år gamla groparna.
”Om det förekom många religiösa fester, både med och utan offer, i Durrington, så visar den här cirkeln kanske gränsen för hur långt framför prästerna husdjuren fick röra sig”, säger professor Richard Bates vid University of St Andrews i Skottland.
Bates och de övriga forskarna som ligger bakom studien påpekar emellertid att det inte går att utesluta att groparna även fungerade som en uppsamlingsplats för vatten.
Forskarna vet inte hur lokalbefolkningen visste hur de skulle placera groparna för att skapa den cirkulära formen.