År 1975 fann arkeologer kvarlevorna av nio vuxna och fem barn i en gammal romersk latrin.
De döda hade begravits i det romerska fortet Cramond i Edinburghs utkant, men när begravningarna ägde rum på 500- och 600-talet – mer än hundra år efter att romarna hade lämnat Brittiska öarna – var det troligen ingen som kände till att platsen varit en latrin.
I 47 år har forskarna undrat vilka de döda var, men nu kastar ny teknik ljus över mysteriet. Arkeologer vid University of Aberdeen har genomfört en isotopanalys av de dödas tänder:
Tandemalj från de döda avslöjade att två av dem kom från området kring Loch Lomond eller längre söderut i det skotska höglandet.
Lång vandring
”Tandemalj, i synnerhet i tänder från tre- till sexårsåldern, fungerar som små tidskapslar, som innehåller ämnen med information om var en person vuxit upp”, förklarar arkeologen Kate Britton vid University of Aberdeen.
För sex av individerna avslöjar isotopanalysen att de kom från närområdet. Men en kvinna och en man visade sig komma från delar av Skottland som ligger minst tio mil bort.
”Det antas ofta att det under denna period var svårt att resa på grund av brist på ordentliga vägar och med tanke på dåtidens politiska konflikter. Analysen av de begravda från Cramond avslöjar att det inte var ovanligt att personer begravdes långt från den plats där de växt upp”, förklarar Orsolya Czére vid University of Aberdeen.
Forskarna rekonstruerade dessutom ansiktsdragen på en av ”de döda från dasset”, som skottarna kallar dem.