Skelett avslöjar den grymma historien bakom fotbindning
En amerikansk arkeolog fick en sällsynt möjlighet att studera skelett från kinesiska kvinnor som fått fötterna surrade. Skeletten visar hur den plågsamma sedvänjan utvecklats.
Kinesiska män betraktade små kvinnofötter som erotiska och som statussymboler.
Under utgrävningar centrala Kina fann den amerikanske arkeologen Elizabeth Berger en 500 år gammal gravplats med kvinnoskelett som visade tecken på fotbindning i syfte att få så kallade liljefötter.
Undersökningar av benen har gett viktiga kunskaper om hur den plågsamma sedvänjan utvecklades under sin tusen år långa historia.
Väldigt ovanliga skelett
Elizabeth Berger är arkeolog och var egentligen i Kina för att gräva ut en by från omkring år 3500 före Kristus. Ovanpå byn fann hon emellertid den betydligt yngre gravplatsen från Mingdynastin, som härskade från 1368 till 1644 .
”Jag tittade på benen och lade märke till att det var något märkligt med fötterna”, berättar Berger.
Av de åtta skeletten, som har identifierats som kvinnor ur överklassen, var det endast hälften som fått sina fötter surrade. Några århundraden senare fick i stort sett alla elitens kvinnor sina fötter surrade.
Skeletten visar att tår och mellanfotsben vikts in under foten, så att den blev betydligt kortare än normalt. Benen i hälen och vristen är däremot orörda. Det betyder att den typen av fotbindning inte är lika omfattande som senare metoder, då kvinnorna nästan inte kunde gå utan särskilda skor.
Klicka in på målningen och lär dig mer om den plågsamma sedvänjan:
Fotbindningen blev värre
I Kina öppnas gravplatser sällan om de är mindre än tusen år gamla för att inte störa förfäderna. Möjligheten att undersöka skelett med spår av fotbindning är därför unik.
Fyndet tyder på att fotbindning har genomgått en lång utveckling och att den blev mer utbredd och omfattande efter slutet av Mingdynastin på 1600-talet.
Kvinnliga mellanfotsben (t.v.), intill motsvarande ben från män hittade på samma gravplats.