Piercingar slet på förhistorisk mans tänder
Ett ovanligt slitage på en förhistorisk mans tänder avslöjar att ansiktspiercingar förekom redan för tolvtusen år sedan.
De nedre framtänderna och kindtänderna på den tolvtusen år gamla käken är väldigt slitna.
På kvarlevorna av en ung man som levde för cirka tolvtusen år sedan har en forskargrupp hittat det hittills äldsta beviset på ansiktspiercingar i Afrika.
Upptäckten gjordes när antropologen John Willman vid Universidade de Coimbra i Portugal undersökte mystiska skador på den dödes tänder.
Den förhistoriske mannen, som hittades år 1913 i Tanzanias berömda klyfta Olduvai, fick benämningen Olduvai Hominid 1 (OH1). När skelettet undersöktes lade forskarna märke till att de fyra framtänderna i underkäken var rejält slitna.
Stämmer med slitage i dag
När kvarlevorna hittades trodde man att slitaget berodde på att den förhistoriske mannen hade tuggat grovt växtmaterial.
Men när John Willman undersökte tandskadorna tvivlade han inte på sin sak: De motsvarade den typ av slitage som i vissa fall uppstår hos personer med moderna läppiercingar.
Slitaget uppstår när piercingens baksida gnids mot tänderna under många år. Enligt Willman var smycket i den förhistoriske mannens läpp troligen gjort av trä.
Hade även kindpiercingar
De omfattande tandskadorna säger honom att smycket måste ha varit drygt två centimeter brett. Slitaget på kindtänderna tyder på att mannen även hade piercingar i båda kinderna.
Enligt forskarna hade den förhistoriske mannen troligen smycken i både underläppen och kinderna.
Ansiktsutsmyckningen är den hittills äldsta som hittats i Afrika. Enligt Willman var den förhistoriska piercingen, precis som i dag, ett sätt att uttrycka individualitet eller gruppidentitet.
Han hoppas att upptäckten ska leda till ytterligare forskning på förhistoriska kroppsutsmyckningar och social identitet.