Vargen var det första djur som människan domesticerade. Den var även det enda djur som våra förfäder gjorde till husdjur, medan vi var kringvandrande jägare och samlare.
Men hur lyckades människan för 20 000 år sedan förvandla vargar till husdjur?
Forskare vid Naturhistoriska museet i Helsingfors i Finland har utvecklat en teori som besvarar frågan: Under stränga istidsvintrar levde jägarna och samlarna helt och hållet av de djur som de lyckades fälla.
Människor klarar emellertid inte av att få mer än cirka tjugo procent av sin energi från kött, får vi i oss mer drabbas vi av proteinförgiftning.
Istidens européer hade i perioder tillgång till mer kött än de själva kunde äta.
Eftersom jägarna och samlarna under vintern därför åt framför allt fett och magsäckens innehåll från till exempel bison och hare, blev det mycket kött över.
När vuxna vargar dödats, kunde överskottsköttet användas för att mata deras infångade ungar.
I Tassili N'Ajjer-grottan i Saharas öken finns grottkonst föreställande jägare med hundar. Bilderna målades för mellan 9 000 och 12 000 år sedan.
Vargar var gratis att tämja
”Det är första gången någon har lanserat en miljöspecifik förklaring på hur vargar blev till tamhundar, säger forskningsledaren Maria Lahtinen.
Enligt Maria Lahtinen förklarar teorin även varför dåtidens människor över huvud taget försökte domesticera vilda djur och förvandla dem till vakt- och dragdjur: det kostade så att säga ingenting. Överskottsköttet från jakten skulle bara ha kastats.
Först efter avel på de minst aggressiva och mest läraktiga vargarna blev djuren med tiden till människans bästa vän.
För vargarna visade det sig också finnas en avsevärd vinst: deras tama ättlingar är i dag jordens talrikaste rovdjur.