En grupp marinarkeologer har funnit åtskilliga skatter på bottnen av Titicacasjön. Fynden härrör från inkaindianernas föregångare i Tiwanakukulturen, även kallad Tiahuanaco.
Titicacasjön är Sydamerikas största sjö och med sin placering 3812 meter ovanför havsytan uppe i Anderna en av världens högst belägna.
Inkaindianernas mytologiska stamfader Manco Cápac och hans hustru Mama Ocllo föddes – enligt legenden – på den så kallade Solön mitt i sjön på 1100-talet. Titicacasjön betraktades därför som världens centrum av inkafolket.
Inka var inte först
De nya fynden bevisar dock att Tiwanakukulturen, som skapade den första stora staten i Anderna från omkring 500–1100 efter Kristus, också uppfattade Titicaca som helig.
Detta är de första systematiska undersökningarna med sonar och fotogrammetri som genomförts i sjön. Med de data som forskarna har fått har de kunnat skapa en 3D-bild av sjöbottnen och offerplatserna.
Guldsmycken och offrade lamor funna på sjöns botten
Khoarevet i närheten av Solön och nästan precis i mitten av sjön visade sig vara fyllt med offergåvor daterade till mellan åren 794 och 964. Man har hittat bland annat puma- och sköldpaddsfigurer skurna av färgad sten, guldmedaljonger och offrade lamadjur. Offren tycks ha kastats direkt i vattnet:
”Upptäckten av ankare nära offergåvorna tyder på att offerritualerna utförts från båtar”, säger professorn i antropologi Jose Capriles.
Fynden kastar nytt ljus över den nästan okända Tiwanakukulturen och tyder på att de kunde lokalisera Titicacasjöns mitt och betraktade den som en mycket helig plats.