En grupp marinarkeologer har funnit åtskilliga skatter på bottnen av Titicacasjön. Fynden härrör från inkaindianernas föregångare i Tiwanakukulturen, även kallad Tiahuanaco.
Titicacasjön är Sydamerikas största sjö och med sin placering 3812 meter ovanför havsytan uppe i Anderna en av världens högst belägna.
Inkaindianernas mytologiska stamfader Manco Cápac och hans hustru Mama Ocllo föddes – enligt legenden – på den så kallade Solön mitt i sjön på 1100-talet. Titicacasjön betraktades därför som världens centrum av inkafolket.
Inka var inte först
De nya fynden bevisar dock att Tiwanakukulturen, som skapade den första stora staten i Anderna från omkring 500–1100 efter Kristus, också uppfattade Titicaca som helig.
Detta är de första systematiska undersökningarna med sonar och fotogrammetri som genomförts i sjön. Med de data som forskarna har fått har de kunnat skapa en 3D-bild av sjöbottnen och offerplatserna.
Guldsmycken och offrade lamor funna på sjöns botten
Khoarevet i närheten av Solön och nästan precis i mitten av sjön visade sig vara fyllt med offergåvor daterade till mellan åren 794 och 964. Man har hittat bland annat puma- och sköldpaddsfigurer skurna av färgad sten, guldmedaljonger och offrade lamadjur. Offren tycks ha kastats direkt i vattnet:
”Upptäckten av ankare nära offergåvorna tyder på att offerritualerna utförts från båtar”, säger professorn i antropologi Jose Capriles.
Fynden kastar nytt ljus över den nästan okända Tiwanakukulturen och tyder på att de kunde lokalisera Titicacasjöns mitt och betraktade den som en mycket helig plats.
Portarna tycks ofta ha placerats i relation till solens och månens rörelser.
