Ingen hann varna invånarna i den lilla hamnstaden Çesme för den fara som för 3 600 år sedan satte kurs rakt mot deras samhälle. Långt ut i Egeiska havet var en gigantisk våg, en tsunami, på väg.
Långt under ytan rörde sig flodvågen genom havet i en hastighet av över 500 kilometer i timmen. Fartyg och mindre båtar på havet märkte inget mer än kanske en mindre dyning.
Först när flodvågen nådde det grundare vattnet utanför Çesme i dagens Turkiet reste sig det osynliga monstret ur djupet. Till en början skymtade de förvånade invånarna bara en vit kant av skummande vatten vid horisonten.
Sedan tornade odjuret upp sig. Det grunda vattnet i bukten utanför Çesme sänkte vågens hastighet, men i gengäld pressades vattnet upp till omkring fem meters höjd.
Ingen kunde längre betvivla att en katastrof var i antågande. I hela Çesme hördes nämligen ett dån från havet och det fanns ingenstans att fly.
Jättevågen vällde in över stranden och fortsatte mot staden, som låg knappt hundra meter från havet. Just där stod en cirka 18-årig man.
Kanske försökte han fly, eller så hoppades han att stadens försvarsmur skulle skydda honom från vattenmassorna. Dagens forskare vet inte. Det de vet är emellertid att havets skummande knytnäve blev det sista den unge mannen såg.
Skelettet av den unge mannen i Çesme hittades under flera meter jord och rasmassor.
När arkeologerna år 2021 hittade hans skelett i Çesmes urgamla ruiner väckte det stor förvåning världen över, för enligt utgrävningsledaren Vasıf Şahoğlu hade den unge mannen fallit offer för en av forntidens mest destruktiva naturkatastrofer, vulkanutbrottet på den grekiska ön Thera, som ligger drygt 200 kilometer sydväst om Çesme.
Vulkanutbrottet var så kraftigt att ön delvis sjönk ner i havet och därmed eventuellt gav upphov till legenden om det försvunna riket Atlantis.
Katastrofen orsakade förödande flodvågor, vilket troligen bidrog till att den viktiga minoiska kulturen på Kreta gick under.
De enorma flodvågorna måste ha dödat tusentals människor vid kusterna längs östra Medelhavet. Ändå har forskarna inte hittat ett enda offer – förrän nu.
Kreta blev Medelhavets stormakt
Under århundradena före vulkanutbrottet på Thera hade ön blivit en viktig knutpunkt för de minoiska sjöfararna, en av bronsålderns mest avancerade civilisationer.
Den minoiska kulturen uppstod på Kreta omkring år 2000 före Kristus. Arkeologiska studier har visat att Kreta vid den här tidpunkten blev ett centrum för handeln med koppar från de små grekiska öarna i Egeiska havet och tenn från Mindre Asien. Dessa båda metaller var huvudingredienserna vid produktionen av brons, den tidens mest eftertraktade vara.
Handeln med metaller gjorde invånarna på Kreta rika och monumentala palats växte fram i ett antal av öns städer, däribland Malia, Faistos och Knossos.
Väggmålningar från staden Akrotiri visar bland annat en minoisk flotta som seglar i formation, möjligen under en uppvisning.
Minoerna vallfärdade till det vackra Thera
Mycket tyder på att ön Thera var av avgörande betydelse för minoerna på Kreta. Där kunde deras fraktfartyg ankra på vägen till och från den grekiska arkipelagen i norr och Mindre Asien i öster.
Redan för 6 000 år sedan lockades människor till Thera av öns milda klimat och fiskrika vatten. På den tiden formade Thera en nästan sluten hästsko kring vulkanön i bukten.
Kanske var det just den väl skyddade bukten som lockade minoerna till ön vid tiden kring år 2000 före Kristus. De gjorde öns huvudstad Akrotiri till en blomstrande handelsstad. Köpmän på väg mellan den grekiska arkipelagen och Kreta lade till i Theras hamn och bytte varor på de kullerstensbelagda gatorna.
Fynd av gjutformar tyder på att Thera var en viktig knutpunkt för handeln med koppar, som jämte tenn ingår i legeringen brons. Handeln gjorde ön rik. Akrotiri hade ett kloaksystem och många av stenhusen var utsmyckade med färgglada väggmålningar.
I samband med vulkanutbrottet omkring år 1600 före Kristus övergavs Thera. Under det tjocka lagret av vulkanisk aska har arkeologerna hittat allt från möbler till stora krukor med mat, men hittills inga människor.
När arkeologen Arthur Evans grävde ut palatset i Knossos i början av 1900-talet hittade han enastående väggmålningar med bland annat unga män och kvinnor som gör saltomortaler över ryggen på jättestora tjurar.
Väggmålningarna samt fynd av symboliska tjurhorn tyder på att det fanns en tjurkult på Kreta. Den speciella kulten och de labyrintiska gångarna i palatset i Knossos fick Arthur Evans att associera till den grekiska myten om kung Minos av Kreta, vars fru födde en son som var hälften människa och hälften tjur.
Enligt myten stängde kung Minos in monstret, som fick namnet Minotauros, i en labyrint i palatset. Myten fick Evans att kalla kulturen ”minoisk”.
En av de mest kända väggmålningarna i palatset i Knossos visar minoiska akrobater som gör saltomortaler över en tjur.
Tack vare Kretas gynnsamma låge mitt i östra Medelhavet kunde minoerna handla med både fastlandsgrekerna, egyptierna och Mellanösterns många folkgrupper. På kort tid blev därför Kreta ett handelsimperium med en mäktig flotta, som fraktade varor i hela östra Medelhavet.
Under sina seglatser kom minoerna till städer och handelstationer på mindre grekiska öar, av vilka en av de viktigaste upprättades cirka 140 kilometer norr om Kreta, på ön Thera.
Där växte staden Akrotiri upp med hus, väggmålningar och kullerstensbelagda gator i minoisk stil. Omkring år 1600 före Kristus antas staden ha haft uppemot 30 000 invånare.
Djupt nere i marken under Thera väntade emellertid katastrofen.
Thera var en tickande bomb
När minoerna slog sig ner på Thera hade de inte en aning om att den bördiga ön låg mitt i den farliga gränszonen mellan två kontinentalplattor, den afrikanska och den eurasiska. Tidigare hade de två plattorna gett upphov till våldsamma jordskalv och vulkanutbrott.
Mitt i den azurblå bukten, där minoernas fartyg dagligen ankrade, låg en liten ö som utgjorde resterna av en urgammal vulkan. Den hade inte haft något utbrott sedan urminnes tider, så invånarna var inte medvetna om att de bodde på en veritabel bomb med ofantliga krafter.
”Före utbrottet blev de varma källorna på ön plötsligt mycket varmare.” Geologen Walter Ludwig Friedrich vid Aarhus universitet i Danmark om Thera en kort tid före vulkanutbrottet
Enligt Walter Ludwig Friedrich, geolog och forskare vid Aarhus universitet i Danmark, varnades emellertid invånarna under månaderna före katastrofen.
”Före utbrottet blev de varma källorna på ön plötsligt mycket varmare. Sedan kom jordskalv. Många jordskalv”, berättar han för VÄRLDENS HISTORIA.
Friedrichs forskargrupp var först med att konstatera att Theras bronsåldersvulkan inte låg på själva Thera, utan på en separat ö i bukten, omgiven av den ringformade Thera.
I över 150 år har arkeologerna grävt i Theras huvudstad Akrotiri, som kallas bronsålderns Pompeji. Till skillnad från den berömda romerska vulkanstaden har emellertid forskarna inte hittat ett enda offer i Akrotiri.
”Vi tror att minoerna hann fly”, förklarar Friedrich.
Enligt geologen inleddes utbrottet sannolikt med buller och brak från vulkanen, ”så invånarna lär ha uppmärksammats på faran”, säger Friedrich.
I Akrotiri har arkeologerna hittat trappor och husväggar som rasat till följd av jordskalven.
När arkeologerna grävde ut Theras huvudstad Akrotiri hittade de stora hus och kullerstensbelagda gator. Husen låg begravda under ett tjockt lager av pimpsten och aska från vulkanen.
Minoerna hann eventuellt segla iväg under utbrottets första fas, då dånen följdes av en gigantisk pelare av glödande aska, gas och pimpsten, som sköt lodrätt upp ur vulkanen. Vinden blåste askmolnet österut, ända bort till Turkiets kust.
Utgrävningar i Akrotiri visar att de sista invånarna hann ta med sig livsmedel och andra ägodelar innan de flydde.
Sedan brakade helvetet loss.
Flodvåg rörde sig mot Mindre Asien
Till skillnad från exempelvis vulkanen Vesuvius, som utplånade den romerska staden Pompeji år 79 efter Kristus, finns det inga ögonvittnesskildringar från Theras utbrott. På ön vittnar dock ett upp till 60 meter tjockt lager av pimpsten om kraften i utbrottet.
Experter graderar Therautbrottet till nivå 7 av 8 på den så kallade VEI-skalan, som bland annat mäter mängden utslungad lava och gas. I jämförelse uppskattar forskarna Vesuvius utbrott till nivå 5. Det innebär att utbrottet på Thera var över hundra gånger våldsammare och därmed ett av de mest destruktiva i historisk tid.
Forskarna är inte ense om Therautbrottets förlopp, men det står klart att den gigantiska ask- och pimpstenspelare som slungades ut ur vulkanen under utbrottets första fas nådde en höjd av uppemot 40 000 meter, lodrätt upp i luften.
VIDEO: Tsunamier härjade Medelhavets kuster
Exakt hur utbrottet på Thera gick till är oklart. Med hjälp av vulkanens ask- och pimpstenslager har dock geologerna i stora drag kunnat rekonstruera katastrofen steg för steg.
Efter hand som pelaren växte kyldes den ner och till slut kunde de många miljonerna ton aska och pimpsten inte längre hållas uppe. Den enorma pelaren kollapsade över ön och rullade snabbt likt en lavin nedför vulkankraterns sidor och fortsatte ut i havet.
Ungefär samtidigt vidgades kratern och började spricka, vilket gav havsvattnet tillgång till vulkanens glödande inre. Kontakten mellan vattnet och vulkanens tusentals grader varma magma gav upphov till våldsamma explosioner. Lavaklumpar på över en meter i diameter slungades genom luften och krossade stenväggar i Akrotiri, cirka en mil bort.
Till slut hade så mycket material slungats ut ur vulkanen att både magmakammaren och kratern kollapsade. Havsvattnet forsade då obehindrat ner i den heta vulkanen och gav upphov till en gigantisk explosion, som sprängde Thera i tre delar.
Antikens Thera utgörs i dag av de tre öarna Thera, Therasia och Aspronisi. Mitt i bukten ligger två små vulkanöar, som har bildats på senare tid.
Det var troligen askpelarens kollaps och den därpå följande lavinen som gav upphov till den första och största av minst fyra tsunamier. Vid kollapsen kom ofattbara mängder havsvattnet i rörelse, vilket skapade en enorm tsunami, som rörde sig mot bland annat Çesme på Turkiets östkust, 227 kilometer därifrån.
Vågen slukade en ung man
Omkring tiden för utbrottet på Thera var kustsamhället Çesme-Bağlararası, som ligger i den moderna staden Çesme, en knutpunkt för regionens handel. När arkeologen Vasıf Şahoğlu vid Ankara universitet började gräva i området år 2009 hade ingen hittat ett enda offer från Therakatastrofen.
De första fynden av välbevarade hus och vägar i Çesme tydde inte heller på någon koppling till Thera. Sedan började emellertid tecknen på en katastrof dyka upp: murar som vält, asklager, krukskärvor och stora mängder musselskal.
När forskarna studerade asklagren närmare hittade de pyttesmå bitar av glas, som är typiska för vulkanutbrott. Samtidigt visade kol-14-dateringar av organiskt material i jordlagren att katastrofen hade inträffat senast år 1612 före Kristus.
Årtalet motsvarar den datering av utbrottet som Walter Ludwig Friedrich har kommit fram till. På Thera hittade Friedrich och hans forskargrupp år 2006 förkolnade rester av två olivträd i det lager av pimpsten med vilket ön täcktes. Träden daterades till år 1613 före Kristus, med en felmarginal av plus/minus 13 år.
”Det är för närvarande den mest direkta och exakta dateringen vi har”, säger Friedrich.
Şahoğlu och hans forskargrupp i Çesme gjorde sitt mest dramatiska genombrott år 2021, då de hittade skelettet av en ung man som låg begravd i ett lager av slam och rasmassor. Den döde låg med ansiktet mot marken och hade skador som motsvarade dem på moderna tsunamioffer som släpats genom flodvågens vrakgods.
Det tillsammans med fyndet av musslor, skålsnäckor och plankton från havet bland rasmassorna gjorde Şahoğlu övertygad om att de hade hittat Therakatastrofens första verifierbara offer.
”Det var faktiskt inte tsunamins höjd, utan dess volym som förstörde platsen.” Arkeologen Vasıf Şahoğlu, om flodvågen vid Çesme
Nära det 18-åriga offret låg skelettet av en hund i en dörröppning som rasat. I lagret ovanför mannen hade någon grävt, möjligen överlevande som letade efter vänner och släktingar efter katastrofen. Hålet slutade dock cirka en meter ovanför den unge mannens lik.
Hur hög flodvågen var när den träffade bebyggelsen vet forskarna inte säkert, men de gissar på cirka fem meter.
”Det var faktiskt inte tsunamins höjd, utan dess volym som förstörde platsen”, berättar Vasıf Şahoğlu för VÄRLDENS HISTORIA.
”Staden var inte direkt riktad mot tsunamin, som kom söderifrån. Därför vällde tsunamin in i bukten, och eftersom den är avskild fick den vågen att öka i styrka. Dess omfattning växte och blev därmed mer förödande”, förklarar han.
Çesme övergavs
Şahoğlus studier visar att Çesme drabbades av minst fyra tsunamier. Den första – och största – träffade stadens försvarsmur och byggnaderna bakom den med en sådan kraft att de rasade och den unge mannen miste livet.
Efter några timmar kom nästa flodvåg och ytterligare en tid senare följde en tredje, mindre våldsam tsunami. När havet hade lugnat sig återvände en grupp överlevande och började gräva efter de döda.
Lugnet var emellertid bara tillfälligt. Några dagar senare kom en sista tsunami, som fyllde groparna efter invånarnas förtvivlade sökande med jord och slam.
Förutom i Çesme har forskarna hittills bara hittat sex platser med otvetydiga spår efter tsunamierna, tre längre söderut på den turkiska kusten och tre på nordöstra Kreta.
”Vi är övertygade om att det kommer att hittas många fler offer runtom i Egeiska havet.” Arkeologen Vasıf Şahoğlu, om Therakatastrofens saknade offer
Där har arkeologerna dock inte hittat några offer, trots att flodvågorna enligt experterna måste ha kostat tusentals människor livet längs östra Medelhavets kust. Enligt en teori lades eventuellt de offer som inte försvann ut i havet i massgravar, som ännu inte har återfunnits.
Vasıf Şahoğlu är helt säker på att de kommer att dyka upp i framtida utgrävningar: ”Vi är övertygade om att det kommer att hittas många fler offer runtom i Egeiska havet. Vi tror att en hel del av dem i själva verket redan har hittats, bara det att utgrävarna ännu inte har kopplat dem till katastrofen.”
Enligt arkeologen fick flodvågorna långsiktiga konsekvenser för Çesme. Under månaderna efter utbrottet var det sannolikt omöjligt att fiska i Egeiska havet, eftersom det drev runt enorma mängder pimpsten, träd och annat vrakgods i vattnet. Dessutom hade det salta havsvattnet förstört odlingsmarken närmast havet.
Efter katastrofen övergavs därför Çesme i minst hundra år. Den lilla staden var emellertid inte den som drabbades värst.
Enligt Platon försvann Atlantis i havet efter flodvågor och jordskalv. Beskrivningen påminner om Theras undergång.
Sprängd ö kan ha varit det försvunna Atlantis
Enligt den grekiske filosofen Platon försvann det mäktiga riket Atlantis ner i havet. Många tror att Thera kan ha varit detta mytomspunna örike.
Omkring år 360 före Kristus skrev filosofen Platon dialogerna Kritias och Timaios, i vilka det försvunna öriket Atlantis nämns. Enligt Platon skapade öns invånare en mäktig civilisation som behärskade havet med en stor flotta.
Platon berättar också att Atlantis hade en avancerad och extravagant arkitektur, så när arkeologer på 1800-talet grävde ut stora flervåningshus med färgrika väggmålningar på Thera fanns det tankar om att de hade hittat Atlantis.
Thera har också vissa likheter med det försvunna riket. Platon beskriver exempelvis att ön Atlantis bestod av koncentriska cirklar med ömsom vatten, ömsom land. Det kan påminna om Thera, som ursprungligen låg i en cirkel runt vulkanön i bukten. Även öns undergång, som enligt Platon berodde på gudarnas straff för de så kallade atlantidernas högmod, påminner om Theras öde: ”Men längre fram i tiden uppstodo ohyggliga jordbävningar och översvämningar, och på ett enda fruktansvärt dygn sjönk hela eder krigsmakt ned i jorden, och ön Atlantis sjönk ned i havet och försvann”, skriver Platon (i svensk översättning av Claes Lindskog, red.).
Än i dag har teorin att Thera är det Atlantis som Platon beskrev många anhängare bland forskarna.
Skeptikerna påpekar dock att det finns ett antal problem med teorin. Ett av dem är att Platon skriver att ön försvann hela 9 000 år före hans egen tid, medan Thera drabbades av det ödesdigra vulkanutbrottet omkring 1 200 år före Platons tid.
Platon skriver också att Atlantis låg i Atlanten, medan Thera ligger i östra Medelhavet. Dessa oriktigheter till trots är Thera fortfarande en av de bästa kandidaterna till att vara Atlantis.
Den minoiska kulturen gick under
Under månaderna efter vulkanutbrottet stängde askdammet i stratosfären ute solljuset och orsakade förmodligen hungersnöd i områden långt från Thera. Askan har bland annat hittats i isen på Grönland, och skrifter från den kinesiska Qindynastin vittnar om svält, översvämningar och långvarig torka i Kina under 1600-talet före Kristus.
Värst blev det emellertid för den minoiska kulturen på Kreta, cirka 140 kilometer söder om Thera. Enligt beräkningar dröjde det bara cirka 13 minuter innan den första tsunamin nådde Kretas nordkust. Arkeologen Alexander MacGillivray, som är expert på Therautbrottet, har uppskattat att katastrofen kostade uppemot 30 000 människor livet bara i Kretas kustområden.
Palatset i huvudstaden Knossos låg 60 meter över havet, så det drabbades inte, men de många jordskalven i samband med vulkanutbrottet förstörde delar av palatset och staden. Minoerna överlevde visserligen både vulkanutbrottet och tsunamierna, men kulturens dagar var räknade.
Minoerna lämnade efter sig eviga minnen
Både minoernas väggmålningar och sigill visar deras berömda tjurakrobatik.
I Knossos på Kreta hittade arkeologen Arthur Evans en statyett som föreställer antingen en gudinna eller en prästinna.
Många av fynden på Kreta visar hur mycket minoerna faktiskt liknade oss. Här är en lerstatyett av ett litet barn som gungar.
Detta 26 centimeter höga tjurhuvud är ett av de mest kända från Knossos. Det är tillverkat av steatit, pärlemor och jaspis.
Liksom i Çesme förstörde flodvågornas salt troligen odlingsmarken vid kusten. Även de lokala vattenkällorna kan ha förorenats. Värst var emellertid förlusten av stora delar av minoernas flotta, som krossades av de våldsamma vågorna.
Även om fartygen inom en överskådlig framtid kunde ersättas med nya hade Thera, minoernas viktigaste knutpunkt i handeln till sjöss, utplånats.
”Det var en enorm förlust. Före utbrottet var Thera en mycket viktigt handelsplats i Egeiska havet. Plötsligt var den bara borta”, säger Walter Ludwig Friedrich.
Därtill kom att många andra hamnstäder som minoerna handlade med runtom i östra Medelhavet troligen också var helt eller delvis förstörda.
Därför kunde kungarna på Kreta inte längre upprätthålla minoernas status som Medelhavets stormakt. På det grekiska fastlandet började då det konkurrerande folket mykenerna slipa sina svärd.
Omkring år 1450 före Kristus invaderade de Kreta och tog över ön. Den mykenska kulturen ersatte gradvis den minoiska, och under de följande 350 åren försvann minoerna ur världshistorien.
Knossos, det största av Kretas palats, förblev en maktbas under längst tid.
Kretas palats gick upp i rök
Under århundradena efter Theras utbrott blev alla Kretas minoiska palats förstörda. Vem som låg bakom förstöringen är en gåta.
Efter vulkanutbrottet på Thera lyckades minoerna på Kreta återuppbygga de palats och städer som skadats under katastrofen.
Palatsen var viktiga, eftersom de tycks ha ansvarat för administrationen av sitt närområde. Kanske hade palatsen rentav var sin härskare. Hur det än låg till med den saken varade inte lugnet länge.
Under 1400-talet före Kristus härjades alla öns fyra stora palats, utom det i Knossos, av bränder. Stora delar av öns bebyggelse lades dessutom i ruiner. Vad det var som orsakade förödelsen är fortfarande omdiskuterat.
En teori är att öns invånare gjorde uppror mot sina härskare, som inte kunde livnära alla efter Therakatastrofen.
En annan teori är att förödelsen inträffade i samband med en invasion från det grekiska fastlandet, där de krigiska mykenerna länge hade försökt utmana minoernas makt.
Utgrävningar tyder på att mykenerna i slutet av 1400-talet hade tagit över i princip alla Kretas viktigaste bosättningar. Omkring år 1300 före Kristus förstördes och övergavs slutligen även palatset i Knossos.