Med en nyligen utvecklad teknik kan mikroskopiska matrester användas för att datera mycket gamla lerkrukor med förbluffande hög precision.
Det visar en ny rapport från University of Bristol, där den banbrytande metoden har utvecklats.
”Att direkt kunna datera arkeologisk keramik är en av arkeologins ’heliga graler’”, säger projektets ledare, professor Richard Evershed, i ett pressmeddelande.
Svårt att datera förhistorisk keramik
Lerkrukor (oftast i form av fragment) är något av det som arkeologer hittar mest av vid utgrävningar.
Från äldre grekisk och romersk tid och framåt kan krukorna dateras utifrån stilen. Förhistoriska krukor från exempelvis stenåldern, då keramiken är mycket mindre distinkt, har emellertid varit betydligt svårare att datera – åtminstone tills nu.
Den nya dateringsmetoden utnyttjar det faktum att mikroskopiska mängder fett från exempelvis kött eller mjölk som tillretts i krukorna sitter kvar i lerans porer.
Mycket exakta dateringar
Enligt forskargruppen har man lyckats isolera de enskilda fettsyrorna och med hjälp av ny analysteknik ta reda på om de är tillräckligt rena för att kunna kol-fjorton-dateras.
För att kontrollera metodens exakthet studerade forskarna åldern på förhistoriska lerkrukor som redan daterats.
I samtliga fall lyckades man datera krukorna lika väl som om de hade kol-fjorton-daterat benvävnad.
Enligt rapporten är metoden mycket exakt, i vissa fall med en osäkerhet på bara en generation.
Testades på berömda skärvor från London
Forskarna studerade därefter fragment av tjugofyra stenålderskrukor som hittades vid utgrävningar i London för några år sedan. Krukorna är några av de viktigaste och äldsta som hittats i den engelska huvudstaden.
I keramikens porer kunde forskarna identifiera och isolera tusentals år gammalt mjölkfett, som de sedan kol-fjorton-daterade. Analysen visade att krukorna är från cirka år 3600 före Kristus, med en osäkerhet på endast 138 år.