Mysterium löst: 3,5 miljoner stenar krossade judarnas fästning

Nu har fienden kommit så nära att de assyriska bågskyttarna och slungkastarna kan bombardera försvararna med projektiler medan de tunga murbräckorna rullas uppför rampen. Före solnedgången kommer stadens öde att vara beseglat.

I dag kan turisterna ana resterna av den kolossala ramp som användes vid belägringen av Lakish för drygt 2 700 år sedan. I nästan lika många år har det varit en gåta hur assyrierna lyckades inta judarnas starkast befästa stad på rekordtid.

Nu tror sig arkeologerna ha löst mysteriet, detta efter att ha gjort den hittills mest omfattande analysen av resterna av rampen och samtida källor. Slutsatsen är att det var Assyriens ingenjörer som låg bakom segern.

Upproriska vasaller inväntade ett tillfälle

Dramat om Lakish tog sin början fyra år tidigare, år 705 före Kristus. Vid den tidpunkten kontrollerade det mäktiga assyriska riket, vars hjärta låg i dagens Irak, stora delar av Mellanöstern och utmanades endast av Egypten.

Assyrierna hade regionens största och mest välutbildade armé, som det inte var många som vågade utmana. Flera av deras grannar var därför tvungna att betala en årlig tribut för att säkerställa freden.

De assyriska kungarnas eget rike var relativt fattigt och därmed beroende av tributen från grannarna. De höga avgifterna gjorde dock att vasallstaterna bara inväntade rätt tidpunkt att göra uppror.

Tillfället uppstod år 705 före Kristus, då nomadfolket kimmerierna invaderade Assyrien norrifrån och dödade den brutale kung Sargon II. Nyheten fick en rad vasallstater att resa sig och ingå en allians med Assyriens ärkefiende Egypten. En av rebellerna var det lilla kungariket Juda.

I början var vasallstaternas uppror framgångsrikt, inte minst för att den assyriske kungen – Sargon II:s efterträdare, sonen Sanherib – hade fullt upp med att bekämpa kimmerierna. Han kunde inte avvara några styrkor för att slå ner upproret.

Med tiden slogs kimmerierna tillbaka, och år 703 före Kristus kunde kung Sanherib leda en armé mot rebellerna. Nu skulle förrädarna straffas. De stridsvana soldaterna krossade allt motstånd och jämnade stad efter stad som gjort uppror med marken.

Efter två år hade alla rebeller besegrats – utom kungariket Juda, som fortsatte att bjuda motstånd. Vad som sedan hände Juda och stadens kung Hiskia står beskrivet i Gamla Testamentet: ”Sedan […] kom den assyriske kungen Sanherib och föll in i Juda. Han omringade de befästa städerna och tänkte erövra dem.”

Assyrierna intog stad efter stad tills armén nådde Lakish, Judas näst viktigaste stad. Där stannade Sanherib med större delen av sin styrka, medan han skickade en mindre armé norrut för att belägra Jerusalem och hindra en undsättningsstyrka från att ta sig till Lakish.

Genom att erövra Lakish kunde assyrierna skära av Jerusalem från Egypten, som utgjorde judarnas enda hopp om hjälp.

Lakish var berett på krig

I Juda hade kung Hiskia förberett sig inför den assyriska invasionen. I rikets befästa städer var förrådskamrarna fyllda för att kunna klara av långa belägringar. Förhoppningen var att städerna skulle kunna hålla stånd så länge att egyptierna hann undsätta dem.

Enbart förråd kunde dock inte hålla assyrierna ute. Det krävdes även försvarsverk, och de behövde hålla för lite av varje. Assyrierna var nämligen beryktade för sina skoningslösa belägringar. Därför lät kung Hiskia bland annat bygga ut Jerusalems murar.

”Han byggde upp hela den nedrivna delen av muren, han försåg muren med torn”, står det i Gamla Testamentet.

Rikets näst viktigaste stad Lakish kontrollerade en av de långa dalar som ledde till Jerusalem, cirka sex mil därifrån, och var Juda rikes starkaste. Staden omgavs av två väldiga, parallella stadsmurar. De var byggda i lertegel på ett fundament av sten.

Visa av tidigare angrepp hade man förstärkt murarna, så att de var mellan tre och sex meter tjocka – och lika höga. Dessutom låg fästningsstaden på en höjd, så att belägringsmaskiner inte nådde fram till stadsmuren.

Lakish var med andra ord mer än redo för den assyriska anstormningen.

Assyrierna var brutala erövrare

Invånarna i Lakish hade all anledning att frukta assyrierna. De hade vid upprepade tillfällen visat stor brutalitet mot upproriska städer, framför allt om invånarna inte genast gav upp.

Assyriernas kung Assurnasirpal II (883–859 före Kristus) skröt med hur han straffade invånarna i en av städerna han erövrat: ”Många av fångarna som tagits lät jag bränna i elden. På vissa skar jag av händerna vid handleden och på andra skar jag av näsan, öronen och fingrarna. På många av soldaterna stack jag ut ögonen.”

Inget tydde på att Sanherib inte skulle gå till väga på samma sätt. Det hade han redan visat i de andra upproriska städerna: ”Jag rev deras städer och förstörde dem, satte eld på dem och förvandlade dem till bortglömda jordhögar.”

När assyrierna omringade Lakish år 701 före Kristus erbjöd sig Sanherib att skona invånarnas liv ifall de gav sig direkt. Lakishs försvarare litade emellertid på sina försvarsverk, så de avvisade honom.

Fullt så optimistisk var Juda rikes kung Hiskia inte. Han satt i Jerusalem och hade hört att de assyriska styrkorna hade krossat alla de övriga upproriska städerna. Han befarade att först Lakish och sedan Jerusalem skulle drabbas av samma öde.

”Kung Hiskia av Juda skickade då detta budskap till den assyriske kungen i Lakish”, står det i Gamla Testamentet. ”Lämna mig i fred och vänd hem, så skall jag gå med på allt du ålägger mig.”

Sanherib hade dock bestämt sig. Nu skulle världen få se att inte ens den starkaste fästning kunde stå emot hans armé.

Lakish skulle krossas på rekordtid

Med sig till Lakish hade kung Sanherib tagit sitt hemliga vapen: ingenjörstrupperna. Assyriernas ingenjörer hade lång erfarenhet av att inta befästa städer.

Lakish utgjorde emellertid en alldeles särskild utmaning. Staden låg inte bara på en höjd och var omgiven av tjocka murar. Det fanns även en risk att förstärkningar från Jerusalem eller – ännu värre – Egypten skulle hinna fram om assyrierna inte intog staden snabbt.

Enligt professor Yosef Garfinkel på arkeologiska institutionen vid Hebrew University of Jerusalem tyder allt på att assyrierna arbetade i ett tempo som förvånade alla, inte minst invånarna i Lakish.

Tillsammans med andra forskare har han studerat tidigare utgrävningar samt forntida källor om belägringen. Dessutom har forskargruppen med hjälp av drönarbilder skapat en digital karta över stadens ruiner och det kringliggande landskapet.

Genom att samköra all information lyckades Garfinkel få fram den hittills mest detaljerade rekonstruktionen av händelseförloppet.

Enligt arkeologen visste de assyriska ingenjörerna att det bara fanns ett sätt att knäcka Lakishs murar: genom att bygga en ramp på vilken belägringsmaskinerna kunde köra ända fram till judarnas murar.

Utgrävningar visar att rampen var tillverkad av stenblock med en genomsnittlig vikt av cirka 6,5 kilo vardera. Problemet var bara att assyrierna behövde i runda tal 3,5 miljoner stenar. Att hitta så många stenar i landskapet hade tagit en evighet, så ingenjörerna letade efter en plats i närheten av staden att bryta sten på.

”Vid Lakish finns berggrund som ligger i dagen just där man skulle förvänta sig det”, säger Garfinkel.

VIDEO: Sten, slit och blåsor blev Lakishs fall

För hand och i mycket högt tempo lät Assyriens mästerliga ingenjörer bygga en 80 meter lång ramp av stenblock. Efter bara 25 dagar stod rampen klar, varefter angreppet kunde inledas.

Enligt professorn tyder allt på att assyrierna högg ut stenblocken ur berggrunden. Inte långt därifrån började ingenjörerna anlägga rampen, vars startpunkt placerades cirka 80 meter från Lakishs stadsmurar.

Kung Sanherib lät förmodligen soldater och krigsfångar bilda långa mänskliga kedjor, som flyttade stenarna till byggarbetsplatsen från hand till hand.

Enligt Garfinkels beräkningar skulle fyra mänskliga kedjor som arbetar dygnet runt kunna flytta cirka 160 000 stenar om dagen.

”Tiden var avgörande för den assyriska armén. Hundratals arbetare slet dag och natt, kanske i tolv timmar långa tvåskift”, säger arkeologen.

Angreppet börjar

Skyddade av soldater med sköldar började assyrierna sten för sten bygga rampen i en aldrig tidigare skådad hastighet. Dag för dag såg Lakishs invånare assyrierna komma allt närmare.

Utgrävningar visar att Lakishs försvarare försökte stoppa assyriernas ingenjörer genom att bygga en egen ramp innanför stadsmuren, mittemot den assyriska. På så vis hoppades de möjligen kunna öka höjden på stadsmurens utsatta del. Judarna hann emellertid inte med, eftersom assyrierna byggde sin ramp så snabbt.

Om Yosef Garfinkels beräkningar stämmer tog det bara cirka 25 dagar för de assyriska ingenjörerna att bygga den 80 meter långa rampen, som vid Lakishs murar nådde en höjd av över 15 meter. När rampen slutligen stod klar blåste kung Sanherib till anfall.

Nu skickade assyrierna först fram bågskyttar och slungkastare för att tvinga bort försvararna från muren. Hundratals projektiler har hittats i området. De böjda pilspetsarna av metall tyder på att pilarna sköts av angriparna och träffade murarna.

Bakom bågskyttarna följde assyriernas belägringsmaskiner, jättelika murbräckor byggda i trä, som det krävdes många män för att knuffa uppför rampen under ständig beskjutning från försvararna. När de slutligen fick de uppemot ett ton tunga murbräckorna på plats började arbetet med att förstöra stadsmuren.

Vid Lakish använde assyrierna troligen både murbräckor och läderklädda maskiner med stora spjut som ”grävde” ut sten och tegel ur murverket.

På assyriska reliefer med scener från slaget visas Lakishs invånare medan de desperat försöker stoppa belägringsmaskinerna genom att kasta stenar och brinnande facklor på dem. Samtida källor vittnar också om att försvararna troligen försökte förstöra murbräckorna genom att slunga tunga stenar i långa rep mot dem.

Mot slutet använde judarna till och med hjulen från sina stridsvagnar som kastvapen. Fienden var emellertid ostoppbar. Innan dagen var över hade assyrierna krossat stadsmuren och tusentals krigare strömmat in i staden.

Extrema straff skulle knäcka Juda

Efter erövringen av Lakish lät kung Sanherib smycka ett rum i sitt palats i huvudstaden Nineve med reliefer som återger stadens erövring. Relieferna visar vad som hände med invånarna. De militära ledarna och stadens administratörer flåddes levande för att därefter halshuggas.

Andra invånare spetsades och staden plundrades. Arkeologer har hittat omkring 1 500 kranier från stadens erövring. På en av relieferna i Nineve visas stadens representanter medan de står på knä och ber om nåd framför kung Sanherib.

”Sanherib, kung av hela Assyrien, sitter på sin tron medan Lakishs rikedomar bärs förbi honom”, står det ingraverat under reliefen.

Rummet med relieferna användes som väntrum för utländska sändebud som skulle träffa kungen. Lakishs öde visades upp för att skrämma och varna alla som övervägde att sätta sig upp mot assyriernas militär – och deras ingenjörer.