Munk fann förhistorisk supermänniska
Nya undersökningar bevisar att den förhistoriska människoarten denisova var mer utbredd än man antagit och klarade av att leva på över 3000 meters höjd. DNA från supermänniskan påverkar en del människor än i dag.
När en buddhistisk munk år 1980 gick upp till en kinesisk grotta för att be, gjorde han en oväntad upptäckt – en halv underkäke, som var ovanligt stor. Han tog med fyndet till sitt kloster, där det låg i trettio år, innan det donerades till forskningen.
Nu kan ett internationellt forskarlag från bland annat Danmark och Kina avslöja att käkpartiet är omkring 160000 år gammalt och härrör från en medlem av människoarten denisova.
Hittat på en annan plats i världen
Hittils har rester av denisovamänniskan hittats enbart i en grotta i Sibirien. Det enastående fyndet från Kina tyder på att människoarten levde på flera håll i Asien, tills den dog ut för omkring 50000 år sedan.
Den kinesiska grotta som käkpartiet hittades i ligger på 3280 meters höjd – och det är en överraskning att urtidsmänniskorna klarade av att leva på denna höjd. Undersökningarna tyder dock på att denisovamänniskan hade särskilda gener, som gjorde henne lämpad att leva i den tunna luften i den krävande miljön.
”De har kunnat anpassa sig till miljöer på höga höjder och låga syrehalter långt innan Homo sapiens kunde det”, säger forskaren Dongju Zhang.
Tibetaner har denisova-DNA.
DNA-undersökningar har visat att denisovamänniskor och Homo sapiens inte levde åtskilt, och därför har en del människor fortfarande spår efter denisova-DNA.
Detta har konstaterats hos framför allt tibetaner, och det genetiska arvet från urtidsfolket bidrar till att förklara tibetaners särskilda förmåga att leva på hög höjd.